Svensk Myndighetskontroll: Detta ska du INTE få påverka i valet


Kort tid efter valet så ska regeringen, om nu valet går som regeringen vill, införa det s.k Datalagringsdirektivet. Man har helt enkelt velat undvika debatt före valet och det har visat sig vara en vinnande taktik eftersom debatten också uteblivit. Egentligen konstigt med tanke på att valet handlar om de kommande fyra åren och det här är ett mycket ingripande och kränkande lagförslag som borde diskuteras vitt och brett.

Lagen bygger på ett sedan länge känt EU-direktiv vilket får som konsekvens att vi bara har att rätta in oss i ledet och införa vad som är beslutat. Nästan.

Likt IPRED-lagen ger direktivet medlemsländerna en rätt att, inom de stipulerade ramarna, själva bestämma t.ex hur lång lagringstid man vill ha för uppgifter om skickade sms och då kan lagringstiden vara mellan 6-24 månader. Jag tycker naturligtvis att Sverige ska inta en minimalistisk inställning och alltså välja att lägga sig på den kortaste tiden 6 månader.

Det var terrordåden i Madrid den 25 mars 2004 som ledde till att EU-direktivet om datalagringslagen blev verklighet den 15 mars 2006. En av de mest drivande i frågan var Sveriges dåvarande justitieminister Tomas Bodström.

Bestämmelser om lagring av trafikdata har genomförts eller håller på att genomföras i samtliga EU-länder.

Den lagrade informationen ska svara på frågorna vem som kommunicerar med vem, när, var och med vilken typ av kommunikation det skedde.

Information om innehållet i kommunikationen skall dock inte sparas.

a660e3bff44d2117.jpg

Övriga fakta

Den här informationen skall lagras:

Vid telefoni ska uppgift om följande lagras:

uppringande telefonnummer,

nummer som slagits och nummer till vilka samtalet styrts,

uppgifter om abonnent och registrerad användare,

datum och spårbar tid då kommunikationen påbörjades och avslutades,

den tjänst som använts, samt

slutpunkter.

Vid mobil telefoni ska utöver det som anges under telefoni uppgift om följande lagras:

uppringande parts abonnemangsidentitet och utrustningsidentitet,

uppringd parts abonnemangsidentitet och utrustningsidentitet,

lokaliseringsinformation för kommunikationens början och slut, samt

datum, spårbar tid och lokaliseringsinformation för den första aktiveringen  av en förbetald anonym tjänst.

Vid internettelefoni ska utöver det som anges under telefoni uppgift om följande lagras:

uppringande parts IP-adresser, samt

uppringd parts IP-adresser.

Vid meddelandehantering (t.ex. e-post och SMS) ska uppgift om följande lagras:

avsändarens och mottagarens meddelandeadress,

uppgifter om abonnent och registrerad användare,

datum och spårbar tid för på- och avloggning i meddelandetjänsten,

datum och spårbar tid för avsändande och mottagande av meddelandet, samt

den tjänst som har använts och spårbar tid för användandet.

Vid internetåtkomst ska uppgift om följande lagras:

användarens IP-adresser,

uppgifter om abonnent och registrerad användare,

datum och spårbar tid för på- och avloggning i Internettjänsten,

typen av internetanslutning som använts, samt

slutpunkter.

Vid verksamheter som tillhandahåller kapacitet som ger möjlighet till överföring av IP-paket för att få internetåtkomst ska uppgift om följande lagras:

uppgifter om abonnent,

vilken typ av kapacitet för överföring som har använts och spårbar tid för användandet, samt slutpunkter.

Tyskland var bland de första att implementera EU:s datalagringsdirektiv och sedan dess måste landets teleoperatörer spara information om sina kunders telefonsamtal och e-post i sex månader.

Lagen har dock fått oväntade konsekvenser, visar en undersökning från det tyska forskningsinstitutet Forsa. Redan efter mindre än ett halvår började många tyskar att förändra sina kommunikationsvanor.

Undersökning gjordes i maj 2009 och publicerades i juni. 1 002 personer har deltagit och resultatet visar att 48 procent anser att datalagringen är en nödvändig metod för att bekämpa brott.

Men samtidigt svarar 46 procent att intrånget i privatlivet är alldeles för stort – och mer än hälften av deltagarna svarar att de skulle dra sig för att ringa psykologer, drogavvänjningskliniker eller relationsrådgivare på grund av lagen.

Dessutom svarar elva procent att de faktiskt redan avstått från att ringa telefonsamtal eller skicka e-post på grund av lagen.

Konsekvensen har blivit att en del människor faktiskt har förändrat sitt beteende eftersom de vet att deras kommunikation sparas. Och det handlar inte om kriminella, utan om vanliga människor.

129393725_0efab2762a_m.jpg

Alexander Alvaro tillhör den liberala gruppen i parlamentet och sitter med i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och rättsliga frågor. Dessutom har han varit parlamentets särskilda rapportör om datalagringsdirektivet, vilket gör att han är väl insatt i vilka konsekvenser lagen har fått.

Min personliga åsikt är att datalagringen liknar en katastrof, säger han.

Redan innan direktivet röstades igenom 2006 ställde motståndarna en rad frågor: hur ska lagen implementeras rent tekniskt, vem ska stå för kostnaderna, lever lagen upp till Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna och hur påverkas samhället och allmänheten.

Alla farhågor har besannats. Ingen tog sig tid att svara på de här frågorna. Nu kan det sägas att direktivet var dåligt förberett och ett bra exempel på en dålig lagstiftning.

Lagen, som säger att brottsbekämpande myndigheter enbart ska få tillgång till uppgifterna vid allvarliga brott, har redan börjat missbrukas. Ämnesglidning redan från starten således.

http://www.svd.se/naringsliv/it/datalagring-leder-inte-till-farre-brott_4566715.svd

Så har då den krassa verkligheten åter visat att de teorier som politiker lanserar då de kraftfullt manar till kamp mot än det en än det andra, inte håller i verkligheten.

Jag har tidigare konstaterat att något måste vara riktigt fel eftersom polisen inte löser fler brott än vad de gör trots ett kontinuerligt tillskott av lagar som ska underlätta deras verksamhet och ett aldrig sinande inflöde av ny teknik. Min slutsats då blev densamma som nu och betyder att det inte är fler poliser som behövs utan bättre.

Tomas Bodström, datalagringsdirektivets stolte far, har med uppbådandet av all sin energi i flera år talat om hur absolut avgörande viktigt det är att polisen får tillgång till de uppgifter som kan registreras enligt direktivet. Det skulle bli lättare att både utreda och att få kriminella dömda.

I den utvärdering som EU-kommissionen låtit genomföra konstateras att det inte finns någon kvantitativ data som ger Bodström rätt.

Flera remissinstanser hävdar tvärtom att direktivet varken lett till minskad brottslighet eller högre uppklarningsgrad.

Ett ytterligare problem är hur direktivet kommit att användas. Det sas under debatten som föregick direktivet att uppgifter skulle kunna begäras då det handlar om ”allvarlig brottslighet”. Man ”glömde” dock att definiera vad som avsågs med sådan vilket lämnat fältet öppet och fritt för olika tolkningar.

Om vi tittar på tre jämförbara länder så gjordes i Frankrike över en halv miljon förfrågningar av myndigheter under 2008, i Storbritannien ca. 470000 och i Tyskland bara 13000.

Betyder då detta att den allvarliga brottsligheten i Frankrike och Storbritannien är omkring 40 gånger högre än i Tyskland? Nej, naturligtvis inte men genom avsaknaden av definition av allvarlig brottslighet har dörren lämnats öppen för myndigheter att granska dig på de mest lösa grunder. I Storbritannien använd t.ex uppgifterna i jakten på fildelare.

Allt är alltså som vanligt. När man skapat möjlighet att göra något så kommer den möjligheten, förr eller senare, att utnyttjas fullt ut även om man initialt försäkrar att så inte är fallet. Bland annat därför är de möjligheter att avlyssna som FRA-lagen ger så skrämmande.

Den nu presenterade rapporten utgör ytterligare ett tungt argument för att Sverige borde vägra att införa direktivet.

Såväl den tyska konstitutionsdomstolen som den rumänska har nu förklarat att direktivet står i strid med respektive länders konstitution och att det därför inte kan implementeras i den inhemska lagstiftningen.

I Sverige försöker man istället smyga igenom lagen utan debatt. Vi behöver en författningsdomstol!

Nunc aut nuncuam

 

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 27 augusti, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 8 kommentarer.

  1. Tyvärr så är det för mycket folk där ute som sysslar med skit och brott och terror. Säg mig vad ska man göra för att få tag på dom? Många kommer kunna man haffa genom avlyssning av telefon, kontroll av internet och sms!Mer övervakning behövs! Men fler poliser också! Dessutom SKARPARE LAGAR, framförallt i Sverige! ….

  2. Mycket välskriven sammanfattning.”Lagen har dock fått oväntade konsekvenser, visar en undersökning från det tyska forskningsinstitutet Forsa. Redan efter mindre än ett halvår började många tyskar att förändra sina kommunikationsvanor. ”Att konsekvenserna är oväntade kan väl ifrågasättas tycker jag. Jag ser dom som rätt självklara… 😉

    • Michael Gajditza

      *S* Ok, jag köper det men jag tror att Bodström möjligen kan ha en avvikande uppfattning. Han brukar ha det……

  3. Ok, nu fattar jag. Tack för förklaringen.Då återstår bara att konstatera att vi är överens 🙂

    • Michael Gajditza

      Yes! Jag har just visat på risken att använda en formulering tagen ur sitt ursprungliga sammanhang i ett annat sammanhang. 🙂

  4. Tack för ytterligare en välskriven och relevant artikel.Det är dock en mening jag inte riktigt får ihop med resten, den här:”Min slutsats då blev densamma som nu och betyder att det inte är fler poliser som behövs utan bättre.”Ähm, är det inte precis det de försöker åstadkomma med ökad övervakning och minskad rättssäkerhet? (För någon lagom godtycklig definition av ”bättre”.)Är det inte tvärtom så att i stället för att försöka ersätta poliser med övervakning och slappa lagar måste man se till att polisen får de personalresurser de behöver för att, till att börja med, över huvud taget mäkta med att utreda alla brott, och dessutom kunna skaffa fram riktiga bevis?Jag menar alltså att problemet faktiskt är för få poliser, och att lösningen aldrig kan vara mer övervakning och slappare lagar.

    • Michael Gajditza

      Hej och tack för det. Jag förstår hur du menar tror jag och det jag ville ha sagt med det uttrycket var att vi behöver poliser som är bättre utbildade, noggrannare utvalda och helt enkelt mer kompetenta än de vi har idag. Jag menar alltså att det är lönlöst att ta in fler poliser om de bara är kopior av de vi redan har. När vi har sett till att de poliser som lämnar polishögskolan också är poliser med den kompetens vi efterfrågar, då är det dags att satsa på fler.Du skriver i din sista mening att problemet är för få poliser etc. Om vi slår ihop våra rader och tankar kring detta så tror jag vi kan säga så här.”Problemet är att vi har för få kompetenta poliser och att vi idag försöker ersätta kompetent polis med teknisk övervakning och en sämre preciserad och därigenom mer rättsosäker lagstiftning.” Nåt sånt tror jag….:-) Kvalitet före kvantitet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: