Svensk Myndighetskontroll: I valet mellan trygghet och frihet så väljer jag friheten.


Apropos Ipred,FRA,Datalagringsdirektiv och alla de andra lagar jag listade häromveckan.

Trygghet?

Ibland undrar jag var förespråkarna för alla de lagar jag redovisat själva drar gränsen för när dom menar att nu snokas det för mycket?

En trygg värld att leva i skriver fler. Vad menar ni med det? Trygg men ofri?

Verklig trygghet förutsätter verklig demokrati. Trygghet för mig inkluderar även tryggheten att veta att storebror inte vet allt.

Trygghet för mig är att kunna få prata med min läkare, psykolog, kurator, präst och verkligen veta att det som sägs är förtroligt och inte kommer att vidarebefordras.

Trygghet är också att veta att det som sker i hemmet stannar i hemmet.

Trygghet är att om jag/vi själva väljer att lösa äktenskapliga problem genom äktenskapsrådgivning så ska det vara möjligt utan att man ska behöva känna att det finns en risk att någon tar del av mitt samtal med terapeuten och de tankar som är mina innersta privata och som jag ännu knappt hunnit formulera för mig själv.

Trygghet är att veta att vi har fria och oavlyssnade media dit jag kan vända mig med t.ex tips om oegentligheter på min arbetsplats. På det sättet fick vi också Lex Sara.

Trygghet är att veta att källskyddet i grundlagen gäller.

Trygghet handlar om så oerhört mycket mer än bara trygghet från terrorattacker vilket det för övrigt finns mycket som talar för att dessa lagar ändå inte kommer att ha effekt på.

Vad som däremot är säkert är att lagen gör att min trygghet minskar i de ovan beskrivna avseendena.

EDIT: med anledning av en kommentar till det här inlägget så vill jag göra ett förtydligande:

Mitt inlägg handlar om sambandet trygghet-frihet utifrån ett rent integritetsperspektiv, rätten till ett privatliv, rätten att få säga vad man vill och rätten att, precis som du gjort i dina kommentarer, kritisera samhällsförhållanden utan att detta ska samlas i olika register.

Det är ett rättssäkerhetsperspektiv som jag syftar till i inlägget där jag menar att den lagstiftning som genomförts genom de lagar jag listat i tre olika inlägg här i bloggen nyligen med rubrikerna ”Inget som diskuteras”, i förlängningen och med ackumulationseffekter, riskerar att få som konsekvens att grundläggande och grundlagsfästa friheter inskränks på ett sådant sätt att de slutligen har tagits från oss.

Det är alltså ur ovanstående synvinkel som inlägget ska läsas och förstås.

Nunc aut nuncuam

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 24 augusti, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. OK. Jag förstår.Men en person som är bidragsberoende utan egen förskyllan, har ingen integritet inför myndigheternas lupp. De frågas ut och kontrolleras inpå bara skinnet och får inte äga ett öre, om de ska få hjälp. Jag äger precis för mycket pengar (men det är ändå inte mycket), för att få ”bostadstillägg för förtidspensionärer”. Varje månad måste jag använda mej av de pengarna tills jag blir helt utblottad. DÅ först kommer jag få ca 1.200:-/månad. Man får inte ens ha en ekonomisk buffert!———————När man som nu, tafsar på våra fri- och rättigheter och naggar dem i kanten, ligger vi risigt till. Jag har läst och läser mycket om Bilderberggruppen (och G20) oxch liknande. Det finns starka krafter som vill göra hela Europa till en enda stat, där en elit bestämmer över oss. Men det där vet nog du redan.Då kommer Orwells ”1984” bli än mer verklighet än den var som den framtidsvision han skrev.Det otäcka är att vanligt folk anser att övervakningen är ok med orden_:”JAG har ju inte gjort nåt, så mej gör det ingenting”. Men konsekvenserna av ett sånt integritetskränkande övervakningssamhälle har de inte ens reflekterat över. Sorgligt.Ha en bra dagKao

  2. ….DU kanske har möjlighteten att välja, Michael. Du tjänar förmodligen mer än 20-30.000:-/månad och har kanske bara dej själv att tänka på? Men hur blir det för de fäder, som tvingas betala för flera barn varje månad efter en separation? Hur blir det för den andra föräldern (det är oftast modern som har huvudansvaret)? Vad har DE för frihet? Vad har de för valmöjligheter om inte TRYGGHETSSYSTEMET, som Alliansen gör allt för att montera ner, finns?Men hur tror du de extremt lågavlönade har möjlighet att välja den ”frihet” du talat om? Även om de också vill vara fria?I ett humant samhälle måste man skydda de fattiagste, vars löner inte ens täcker en normal hyra och enkel mat. Därför ät tryggheten viktig. Tryggheten ger därmed en viss känsla av FRIHET för dessa grupper.Att be dem välja mellan trygghet och frihet är som att slå dem på käften. VAD ska de välja, anser DU?Kao

    • Michael Gajditza

      Jag har ingen annan uppfattning på det stora hela än den du ger uttryck för i dina två kommentarer. Du talar i dessa om sambandet trygghet-frihet utifrån ett ekonomiskt perspektiv och i den meningen ger jag dig rätt i det du skriver.Mitt inlägg handlar om sambandet trygghet-frihet utifrån ett rent integritetsperspektiv, rätten till ett privatliv, rätten att få säga vad man vill och rätten att, precis som du gjort i dina kommentarer, kritisera samhällsförhållanden utan att detta ska samlas i olika register.Det är ett rättssäkerhetsperspektiv som jag syftar till i inlägget där jag menar att den lagstiftning som genomförts genom de lagar jag listat i tre olika inlägg här i bloggen nyligen med rubrikerna ”Inget som diskuteras”, i förlängningen och med ackumulationseffekter, riskerar att få som konsekvens att grundläggande och grundlagsfästa friheter inskränks på ett sådant sätt att de slutligen har tagits från oss.Det är alltså ur ovanstående synvinkel som inlägget ska läsas och förstås.

  3. Trygghet och frihet behöver inte vara varandras motsatser.Tvärtom!Den som dagligen behöver oroa sej för att lönen ska räcka till mat för ungarna månaden ut, är inte fri. Inte heller trygg. Trots att de inte slösar bort en enda krona och aldrig får njta av en kväll på krogen , nånsin. Pengarna räcker inte till det.( Vad finns kvar efter skattn på en sån lön?)Jag är ingen anhängare av bidrag till höger och vänster. Men de som MÅSTE ha det ska också ha det. Det är trygghet, men inte frihet. Man är bereoende i det läget.Men även du, som jag anser som en kunnig, vettig person, måste begripa att det även finns ensamstående heltidsarbetande personer med ett eller flera barn, många är de också, som tjänar under 20.000:-/månad. Det är inget ovanligt. Särskilt inte inom vården och säg mej inte att dessa personers insatser inte behövs – eller är för höga! Inom den privata sektorn tas heller inga vikarier in när nån ur personalen är sjuk (det ger ju vinst, på personalens hälsas bekostnad) och det leder i förlägningen till överbelastningsskador hos de som då måste jobba stenhårt. (Fråga mej, det var just av den anleningen jag skadade mej svårt, för livet ( bl.a 7 operationer och jag blir aldrig frisk, det har blivit kreoniskt) på min arbetsplats och sen dess aldrig kunnat fortsätta inom vården, trots att jag ÄLSKADE det arbetet. Trots den låga lönen). Frihet att jobba var jag vill? Kanske det. Men någon måste arbeta inom vården också. Valmöjlighet? Visst. Men om ingen väljer vården pga den taskiga lönen kan du ju lätt räkna ut hur det skulle gå….Frihet att välja? (Tillåt mej skratta, Michael!) Trygghet? Inte mycket när man skadar sej, vilket sker förr eller senare i dessa typer av yrken. Blir man arbetsoförmögen efter en skada är den skitsumma man (eventuellt får) ett rent hån. Om du visste hur låg min förtidspension blev, för att jag vid skadans tillfälle jobbade 75% för att jag var ensamstående och lärde min dotter att gå ensam till skolan (här mitt i stan) och ville finnas till för henne den viktiga tiden i hennes liv, skulle du tappa hakan. Ett val? Just då var det så, för att jag ville ge mitt barn en bra start i livet. Trygghet. Men inte i form av pengar. Det är nu 12 år sen min skada skedde som gjorde mej arbetsoförmögen. Jag har inga bidrag! Det var inget VAL jag gjorde. Det känns inte heller som FRIHET! Liveralernas ledord. Men detta ord / begrepp gäller inte de som inte har en chans att välja.Har man barn att sköta kan man inte jobba mer än heltid. Helst ska man inte ens göra det, för barnens skull.Trygghet kan vara (är) en förutsättning för frihet. Är man inte trygg i sin ekonomi tänker man inte på annat än pengar, eftersom det ständigt är det största problemet och det hänger hela tiden som ett åskoln över personens huvud. Även om de INTE har vare sej bil, skulder eller lyxiga vanor.Omvärdera det där, Michael. Annars tappar jag förtroendet för dej.Vi har olika politiska åsikter men har alltid kunnat resonera på en hyfsat, t.o.m bra nivå här på bloggen. Men dessa liberala åsikter du kommer med i detta inlägg verkar det som du glömt 1/3 av samhällets medborgare.”Den som står i skuld är icke fri”, sa G.P så rätt en gång för ett antal år sen.Det gäller även de som är extremt lågavlönade – och de är många. Glöm inte de som kämpar på. Med eller utan bidrag. Glöm inte heller de rika som spar sina ungars barnbidrag så de kan studera och slippa studielån, samt köpa sej lägenhet när de kliver ut i vuxenlivet.Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: