Dagsarkiv: 31 juli, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Ett enda argument är vad som krävs


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7551042.ab

En av många. I USA sitter ca. 3300 fångar i dödscell och väntar på att avrättas. Hur många är oskyldiga? 1%, 2%, 5%?  Är det 33 oskyldiga och obeväpnade medmänniskor som ska dödas eller är det 66?

Kan det vara så många som 165?

Alldeles oavsett vilket så skulle även en enda vara för mycket. Minns jag siffran rätt så har sedan 1977 runt 178 människor friats som varit dömda till döden. Ett antal har också kunnat frias från brottsmisstanke efter att de blivit avrättade.

I Sverige har vi på 2000-talet haft två fall där livstidsdömda för mord har friats och det finns åtminstone minst två till som dömts till livstid på grunder som är närmast skrattretande om inte effekten varit så allvarlig och grym.

Det finns många argument mot dödsstraffet men det räcker med detta enda att oskyldiga dödas för att säga ett högt, klart och entydigt nej till dödstraff!!

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskotroll: Vad händer på ungdomshemmen idag?


Under våren pågick en debatt om SIS-Statens Institutionsstyrelse och ett antal uppmärksammade fall av kränkningar och vanvård av unga intagna på olika typer av hem som drivs av SIS avslöjades av radioprogrammet Kaliber

Ett resultat av detta blev att man från SIS anmälde sig själva till socialstyrelsen för granskning. En sådan måste, om den ska göras ordentligt, få ta sin tid men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att verksamheten pågår fortfarande dagligen i samma miljöer och med samma personal och ledning som tidigare så det finns anledning att inte bara låta det som nu sker, ske i tysthet.

Att det finns anledning att fortsätta framgår om inte annat av denna artikel från 020620 som alltså visar att samma problem funnits i många, många år och att det, trots att det uppmärksammats, inte skett någon förändring/förbättring.

När man läst artiklarna och hört programmen undrar jag om någon längre kan vara förvånad över att ungdomar kommer ut från denna ”vård” i dåligt skick och med ett närmast förtärande hat inombords mot det samhälle som står för den behandling de får utstå?

Kan någon längre vara förvånad då ungdomar med våld tar sig ut från institutioner som regelmässigt bryter mot lagen och kränker såväl den unges integritet som självkänsla?

Kan någon längre vara förvånad över att ungdomar, med av samhället skadad självkänsla och integritet och berövade sin egna identitet, söker sig till olika gäng där de faktiskt respekteras?

Den kriminalitet vi oroas över skapar vi i mångt och mycket själva genom den typ av institutionsvård som vi utsätter både barn, ungdomar och vuxna för.

Ge mig gärna, här och nu, en modell för hur jag ska förklara att det straff som individer utsätts för är riktigt, när samtidigt den som ansvarar för straffet begår lagbrott, utan att straffas för det?

Ungdomar och intagna i anstalter får olagliga disciplinbestraffningar som t.ex isolering medan de chefer som begår brott mot de lagar och förordningar som reglerar verksamheten som mest får ett brev från JO där det står att JO är kritisk till det inträffade.

Lev som jag lär inte som jag lever, eller….?             Bild_17_1199589l.jpg

Konkreta exempel är något som brukar efterfrågas i debatten så det är väl bäst att jag lämnar några sådana också. Då kan ni följa med en sväng till den tidigare mönsteranstalten Österåker norr om Stockholm. Det var på 90-talet den anstalt som hade i särklass störst framgångar med att rehabilitera de intagna och att se till så att de var hyfsat rustade att möta verkligheten utanför den drygt sju meter höga muren den dag de frigavs.

Anstalten hade vid den tiden även den lägsta procenten återfall i brott av anstalterna i Sverige med motsvarande säkerhetsnivå. Österåker tillhör de fem till sju säkraste anstalterna i Sverige och är byggnadsmässigt uppfört som en kopia av Kumla men med någon halvmeter högre mur. Den saknar den ”bunker” som Kumla har men är för övrigt alltså snarlik.

Det som gjorde Österåker så speciellt var att där fanns en anstaltschef som inte var som andra anstaltschefer. Hon hette Ann-Britt Grunewald och tillämpade en egen filosofi på, som hon sa, ”sina pojkar”. Det var under hennes ledning som mycket nytt i behandlings- och terapiväg prövades. Men mycket viktigare än så var den särskilda anda som hon lyckades förmedla till såväl övriga anställda som till de intagna.

Här avtjänades långa straff i en miljö präglad av positivitet och ömsesidig respekt. De intagna som fått möjlighet att komma dit och då särskilt till behandlingsavdelningarna, var mycket medvetna om att alla ansträngningar skulle göras för att tillgodose önskemål om arbete,studier, sysselsättning som på något sätt kunde föra den intagne framåt och öka hans möjligheter till ett liv utan kriminalitet efter frigivningen. Kort sagt, på Österåker hade man vid den tiden helt enkelt en chans. En chans som inte fanns på andra anstalter.

Österåker.png
Österåker

Nu sitter säkert någon som läser detta och muttrar om att ”det var väl ett jävla daltande med packet” och så kan man naturligtvis se det. Vad som ändå var ett bevisat faktum var att daltandet fungerade vilket naturligtvis också var djupt störande för dom inom kriminalvården som förespråkade hårdare tag och mindre dalt. Här visade man ju konkret att givet rätt betingelser gavs så gick det alldeles utmärkt att ge intagna olika förtroendeuppdrag och att lita på att dessa utfördes.

Hemligheten låg i att ingen ville svika Ann-Britt och det positiva grupptryck som uppstod där alla visste att de skulle få ett helvete med polarna om de gjorde det. Så kom morden i Malexander och batongivrarna fick massor av luft under vingarna. Nu j-ar fick det vara slut på daltet och här skulle det minsann bli ordning.

Det som skedde var att successivt så infördes allt fler regler och förordningar som hade ett enda syfte och ett enda mål och det är det säkerhetsmantra som präglat kriminalvården sedan dess. Grunewald höll ut ett par år och stod emot och argumenterade friskt mot vad hon beskrev som dumheter. Sedan så drog hon konsekvenserna för sin egen del och slutade helt enkelt inom kriminalvården, som hon inte längre stod ut med att jobba åt, i en miljö där säkerhet och kall teknik alltid gick före mänsklighet och värme.

Med henne försvann den siste genuine humanisten från kriminalvården och kvar stod och står teknokrater och byråkrater. Märkligt nog är dessa satta att vårda människor och inte maskiner vilket för många hade varit betydligt lämpligare.

Vad hände då med anstalten Österåker?

Mycket snabbt så förvandlades anstalten till att bli en av Sveriges sämsta. Det blev med tiden så illa att TV4 som 2007 hade ett samhällsprogram som hette Drevet gjorde ett långt inslag om anstalten som de kallade ”Från mönsteranstalt till monsteranstalt”

Man var så koncentrerad på att i varenda situation implementera det nya tänk som Lars Nyhlen, den tidigare polismannen och polischefen som nu hyrts in som torped av Bodström, tog med sig som den värdegrund som skulle komma att bli gällande inom Kriminalvården från 2004 och framåt.

Det är, när jag tänker efter, fel att kalla det Nyhlen tar med sig för nytänkande. Det handlar bara om att man tar fram och dammar av den gamla kära repressiva modellen.

Nytt är bara att denna gång fullföler man det på ett sätt man tidigare inte mäktat med ivrigt påhejade av alla de som anser att tre eller fyra rymningar på 30 år innebär att man har haft ”svängdörrar på Kumla”.

Jo, det kan man kanske hävda men den har då roterat med en takt av låt oss säga ett varv på 7,5 år. Bokstavligen miljarder har lagts på säkerhet och dessa miljarder har inte varit extraanslag i någon större utsträckning, utan har naturligtvis satt djupa spår i innehållet av verkställigheten för de intagna.

Konkreta exempel på anstalten Österåkers förfall kan vi ta från 2005. Anstalten drog under perioden januari-augusti på sig flest anmälningar till JO i kriminalvårdens historia tror jag och det var särskilt på två avdelningar som problemen var extremt stora så bara anmälningar från dessa trettiotalet intagna resulterade i att anstalten kritiserades av JO vid ett 25-tal tillfällen för anmälningar gjorda under en åttamånadersperiod.

Rekord även det naturligtvis. Det motsvarar alltså att dra på sig 25 domar under åtta månader. För det bestraffas man med kritik och här och nu skulle jag vilja höra de debattörer som alltid talar om daltande och att ”mängdrabatten” ska bort då man döms i domstol uttala sin åsikt på nytt men nu gällande stat och myndigheters övergrepp.

Men, tystnad är vad som hörs. Likhet inför lagen? Knappast.

Utöver detta fick JK vid något eller några tillfällen också betala ut skadestånd till intagna som, i olika av Kriminalvården förda register, hade funnit allvarliga fel i uppgifter som hade registrerats. Där stod bl.a att någon med svenskt medborgarskap skulle utvisas efter verkställighetens slut, någon ickenarkoman var i registret införd som sprutnarkoman etc. etc.

Ingen av de intagna hade heller det för den intagne viktigaste dokumentet, verkställighetsplanen, upprättad och gjord på ett korrekt sätt. Alla fel således.

Det grövsta exemplet på hur människor kränktes och förnedrades drabbade två intagna på ungefär samma sätt vid två olika tillfällen. Inför besök och inför permissioner så kontrolleras den intagnes drogfrihet genom att urinprov tas. Det innebär att den intagne får klä av sig helt för att sedan, inför andra som tittar på, kissa i en plastmugg.

Dokumenterad drogfrihet är avgörande för om besök ska få genomföras och för om permissioner ska beviljas. Vägran att lämna urinprov eller ett positivt sådant medför bestraffning som kan innebära allt från en varning till att den intagne får verkställa ytterligare upp till 15 dagar i anstalt av verkställighetstiden.

Denna bestraffning kan upprepas flera gånger så att en intagen som dömts till låt oss säga två år av vilka normalt 2/3=16 månader ska verkställas i anstalt kan få avtjäna hela tiden två år i anstalt.

haktescell1.jpg

En konsekvens av detta är att för en intagen som sköter sig så blir dessa prov extremt viktiga för att han ska kunna få sina permissioner. Vid två tillfällen så inträffar följande för två olika intagna som uppvisat perfekt skötsamhet båda två.

De tas på morgonen ut för att lämna urinprov men drabbas båda av ett fullt naturligt problem, de kan inte kissa utan att samtidigt få möjlighet att tömma tarmen. Glöm inte bort i sammanhanget att kissandet ska ske inför andra som stirrar på dig, vilket kan göra det hela till en från början extremt stressad och spänningsfylld situation.

De begär därför att få gå på en toalett och då samtidigt lämna sitt urinprov naturligtvis fortfarande under uppsikt. Av oklara skäl så förvägras de att få göra detta och den ene får i sitt fall en plastpapperskorg framställd i det rum där han befinner sig omgiven av två eller tre vårdare och får besked om att han kan tömma tarmen i denna.

Då ett kommande besök var av sådan vikt för honom att få genomföra så upplever han att han, för att inte riskera något avseende besöket, måste gå med på att inför dessa vårdare sätta sig på huk helt naken och lätta sig i papperskorgen.

Samma sak för den andre intagne bortsett från att han istället fick tömma tarmen på en på golvet utlagd tidning.

Till detta ska också tilläggas att båda urinproverna som lämnades var negativa.

Detta är en del av dagens Kriminalvård som det inte talas om. Alla de tillfällen då intagna förnedras och på olika sätt behandlas i strid med lagstiftningen på området. Jag vet att det nu finns och alltid har funnits människor som inte tror att en sådan här berättelse är sann och det baseras i allmänhet på det tunga argumentet ”ja men så kan det väl inte vara”.

Läs då JO:s beslut i ärendet från 2005 där JO är ovanligt tydlig och delar ut som det heter, ”synnerligen skarp kritik”. JO skriver vidare att man övervägt att gå vidare i ärendet, vilket skulle ha inneburit åtal, men att man till slut stannar vid den kritik som uttalas. Jag ska inte gå ed på det men jag har för mig att ärendenumren är 3507-2005 och 3557-2005.

Det går säkert också bra att fråga de två f.d anställda inom kriminalvården, som jag länkade till i min förra artikel i ämnet, om hur det kan gå till och hur det går till. Tråkigt nog så är den här typen av övergrepp inte särskilt intressanta för myndigheten vilket kan avläsas hos JO som årligen har ett antal ärenden som återkommer från år till år och där JO uttalar kritik men inget händer.

Kriminalvården är nämligen upptagen med att genomföra säkerhetsåtgärder, kontrollera säkerhetsåtgärder och planera säkerhetsåtgärder. Detta gör man under all den tid som man inte ägnar åt att diskutera säkerhetsåtgärder. Jag skulle utan vidare kunna fortsätta att redovisa olika brister men jag tror att ni nu har bilden rätt klar för er.

Kan någon längre vara förvånad över att intagna som utsätts för en lagstridig behandling av en rättsvårdande myndighet fullständigt tappar allt förtroende för rättsstaten och samhället och därför söker sig vägar som gör att han håller sig utanför?

5550e1337ee3b2ee.jpg

Dags att knyta ihop den här säcken med följande konstaterande. Eftersom jag vet att det är som jag beskriver ovan inom Kriminalvården, så har jag heller inga problem att tro de ungdomar som från ungdomshem berättar om liknande saker. Det finns för ungdomarnas del ytterligare faktorer som talar för att det de berättar i allmänhet är sant.

Liksom Kriminalvården så är ungdomshemmen en sluten miljö med liten insyn. Slutna miljöer där starkare med makt och myndighet möter svagare har alltid varit en grogrund för olika sorters övergrepp och i det sammanhanget måste vi komma ihåg att barn och ungdomar är ännu mer utsatta än vuxna. Det finns därför all anledning att vara orolig för de barn som placeras på sådana institutioner. De har ett svagt skydd och är fullständigt beroende av dom som är satta att svara för deras vård och omvårdnad.

Vanvårdsutredningen visade detta tydligt och jag vill också säga att både SR Ekot/Kaliber och Aftonbladet med sina granskningar av detta i våras uppfyller vad som måste vara medias huvuduppgift i alla lägen, att granska makten. Utan sådan granskning skulle maktmissbruket vara ännu större och mer utbrett än vad det är idag.

Det borde vara dags för en genomgripande diskussion om tjänstemannaansvar och om hur vi ska hantera makten och myndigheternas olika övergrepp på medborgare genom deras empiriskt bevisade oförmåga att hålla sig till lag och förordning.

 

 

Svensk Myndighetskontroll: Märklig SD inställning till homosexuella


Jag har ju beklagat mig över att SD bara ägnar sig åt muslimer, islam, flyktingar och invandring. Inatt hittade jag ett blogginlägg som tar upp en annan fråga och jag ska straxt ge en länk dit.

Den som skrivit inlägget är, som ni kommer att se, riksdagskandidat för SD och i och med det och även tack vare sin blogg så tillhör han de mest kända av SD:s företrädare. Det ger naturligtvis en särskild tyngd åt det han skriver.

Innan jag lägger ut länken så vill jag att ni har två saker med er att tänka igenom då ni läser vad han skrivit. Det första av de två saker jag avser är lagen om hatbrott som i sig inte är en lag utan egentligen ett tillägg i brottsbalken som skärper synen på och straffvärdet för ett brott om det kan bevisas ha motiv som stämmer med definitionen av hatbrott.

Hatbrott utgör ett angrepp mot de mänskliga rättigheterna och strider mot de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde. Ett hatbrott kan vara allt från ett mord till kränkande klotter på någons husvägg – det är motivet till brottet som avgör om det är ett hatbrott eller inte. Statistiken innefattar hatbrott utifrån gärningspersonens motiv till etnicitet, religiös tro, sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck.

Vanligaste brottstyperna vid hatbrott är olaga hot och ofredande (43 procent), följt av våldsbrott (21 procent) och ärekränkning (13 procent). Brotten sker oftast i människors vardag, till exempel i ens hem, i skolan eller på arbetsplatsen.

Sedan vill jag också att ni har i minnet att det alls inte är länge sedan som SD och Jimmie Åkesson hävdade att SD var ett parti för HBT personer. Med det sagt så har ni en länk att klicka på här

Följer upp den länken med en till som går till SR Ekot som rapporterat om detta.

valet4.jpg
s.k läderbögar

Då ska jag försöka analysera vad det är Alfsson säger och tycker i den här frågan.

I lätt ironiserande stil inleder han sin åsiktsredovisning med följande:

Vad har då denne förskräcklige moderat skrivit som han är så ångerfull för? Jo, följande.
”de får gärna hålla på med varandra men när de ger sig på småbarn går det för långt ! Och bögarna ska inte få adoptera !!”.

Detta är alltså inte förenligt med de nya moderaterna. Det är dessutom inte tillåtet för en moderat nämndeman att uttrycka sig på följande sätt. Jag är helt förstummad!”

Som f.d gammalmoderat så kan jag säga att det han säger inte var förenligt med äldre moderater heller för det han indirekt påstår är att homosexuella även är pedofiler och självklart så ställer sig inte moderaterna bakom ett sådant uttalande. Det borde ingen göra eftersom det inte finns någonting någonstans, såvitt jag känner till, som ens antyder att homosexualitet skulle vara vanligare bland pedofiler än annorstädes.

Det finns dock uppenbarligen i alla fall en person som tycker att detta är korrekt och det är riksdagskandidat Alfsson som säger:

Pedofili och bögadoptioner är uppenbarligen heliga kor för Fredrik Reinfeldt och de nya moderaterna. Personligen tycker jag att ovanstående värderingar är alldeles förträffliga för en nämndeman och jag instämmer till fullo i hans kommentar.”

Genom att formulera den första meningen i stycket som han gör så försöker han nu att få det att framstå som att moderaterna skulle vara för pedofili och skydda pedofiler. Det ger mig anledning att skicka hans framställningsförsök i retur i form av en fråga: Menar Du att moderaterna skulle vara för pedofili och skydda pedofiler?

Detta är själva kärnan i hans blogginlägg som sedan avrundas med lite annat och bland det finns t.ex det här påståendet om att den moderata ståndpunkten ”försvarar homosexuellas böjelser och krav på samhället”.

Här menar jag att Alfsson skjuter totalt vid sidan av målet. Att ett parti har synpunkter på vad deras företrädare säger och hur de säger det innebär inte med automatik något annat än just det och det innebär varken försvar eller klander av någonting annat. Den slutsatsen är artikelförfattarens egen.

Efter det så tycker jag att han mest trampar luft genom att påstå att nya moderater inte skulle få säga eller skriva bög och att moderaternas reaktion innebär ”ett horribelt åsiktsförmynderi.”

Tre frågor till finns att ställa till riksdagskandidaten och den första lyder:

Finns det något samband mellan homosexualitet och pedofili?” och den andra ”är den uppfattning du uttrycker här partiets officiella?”

Tredje och sista blir: ”Partiordf Åkesson har sagt att SD är ett parti för HBT-personer. Delar du den uppfattningen och på vilket sätt tycker du att ditt blogginlägg stöder en sådan inställning?”

Med det så avvaktar jag och ser om frågorna kommer att besvaras eller ej. Därefter ska jag avsluta inlägget.

http://bit.ly/9r62ae

Svensk Myndighetskontroll: Kunskap vs fördom. Vilket föredrar Du?


Som kommentar till mitt förra blogginlägg, som länkade till ett öppet brev till ärkebiskopen angående svenska kyrkans syn på sterilisering och kastrering i samband med könsbyten, så fick jag följande mening:

”Psykiskt dravel och ytterligare ett spår lämnar du efter dig Michael som säger vem du är.”

Fint, då borde det stå klart nu då att jag har empati och förståelse för människor.

Det slog mig samtidigt att mitt svar på kommentaren faktiskt innehåller så mycket fakta och kunskap att det förtjänar att belysas även som ett eget inlägg så då gör jag så att jag lyfter hit det så får ni som läser avgöra om kommentaren som säger ”psykiskt dravel” är baserad på kunskap eller fördom.

Vad gäller dig behövs inga spår, diagnosen är glasklar!

Att uttala sig i en fråga som man uppenbarligen inte har någon som helst kompetens för att bedöma är att uppfylla det gamla talesättet som säger att det är bättre att vara tyst och låta folk tro att man är en idiot, än att öppna munnen och undanröja varje tvivel.

Bra Stellan, då vet jag att jag kan lita på dig. Du kommer att hålla samma låga stil hela vägen fram till valet och du är välkommen att skriva här för jag vill verkligen visa upp den sanna bilden bakom den sminkade fasaden.

Hur var det nu, skrev inte Åkesson, du vet, han ledarn, att SD var ett parti för HBT personer? Står SD för det fortfarande?

Resten av kommentaren är till för din bildning. Kunskap brukar bota fördom. Det är värre med en annan typiskt svensk egenskap som du uppenbarligen saknar nämligen empati. Det vet jag ärligt inte om man kan lära sig? Kan man inte det så saknar du alltså en viktig svensk egenskap. Trist.

Orsaker till intersexualitet

Intersexualitet har många olika orsaker. Vissa ligger på kromosomnivå, vissa är hormoniella. Här följer en lista på nu kända orsaker. Det finns säkert fler som forskarna kommer att upptäcka så småningom.

Kromosomala orsaker:

Super-X syndrom (XXX och XXXX)

Dessa personer föds som kvinnor och detta syndrom upptäcks i de flesta fall aldrig. Eftersom endast en X-kromosom är nödvändig i en cell och de andra stängs av, fungerar dessa personer normalt även om de finns en förhöjd risk för utvecklingsskador och infertilitetsproblem.

XYY syndrom

Dessa personer föds som män. Eftersom XYY-män är överrepresenterade i fängelser trodde man under en period att den extra Y-kromosomen gjorde dessa män mer våldsamma än andra (”dubbel-Y”). Det har visat vara fel. Anledningen är istället att dessa män kan ha lägre IQ än genomsnittet och därför åker fast oftare. De har också markant större kroppslängd vilket gör dem lättare att identifiera.

Klinefelters syndrom (XXY)

Dessa personer föds som män. Klinefelters syndrom beror på en kromosomförändring hos fostret. Istället för de vanliga 46 kromosomerna har en person med Klinefelters syndrom 47 kromosomer, den extra kromosomen är en könskromosom. Man brukar beteckna detta 47(XXY). Fram till puberteten kan man inte visuellt se några olikheter mellan en vanlig pojke och en pojke med Klinefelters syndrom, men efter puberteten är följande symptom vanliga:

Armslängsavståndet överstiger höjden med mer än 3 cm
Inget eller lite kroppshår och ingen skäggväxt
Högt röstläge
Minimal muskeltillväxt i armar och ben
Orkeslös eller dåligt med energi

Små testiklar

Utvecklad bröstvävnad (inte bara fett, utan verkligen fasta bröst).

Relativt sett låga nivåer av testosteron

Relativt sett höga nivåer av östrogen

En del personer med Klinefelters syndrom är transsexuella kvinnor. Andelen transsexuella kvinnor med Klinefelters syndrom anses allmänt vara något högre än bland befolkningen i gemen.

Tuners syndrom (X0)

Dessa personer föds som kvinnor. Endast en könskromosom finns (X). Dessa personer upptäcks ofta av sjukvården redan innan de uppvisar fertilitetsproblem eftersom de har en kroppskonstitution som är typisk: Ovanligt kort kroppslängd, osv.

Genetisk mosaik (XX/XX, XY/XY och XX/XY)

Genetisk mosaik uppträder när ett ägg befruktas av två spermier eller när två foster växer samman tidigt i fosterutvecklingen (sammanväxt på ett senare stadium ger siamesiska tvillingar). Cellerna i kroppen har olika kromosomuppsättning. Detta kan ge upphov till intersexualitet när det skulle blivit tvillingar med olika kön. Då har vissa celler kromosomuppsättningen XX och andra celler XY. Om tillräckligt många celler sänder ut TDF (Testes Determining Factor – ett enzym som bildas av en gen i Y-kromosomen) så kommer testiklar att bildas och barnet föds som pojke. Annars föds barnet som flicka. En del transsexuella har visat sig vara genetiska mosaiker.

Hormoniella orsaker:

Andogen insensitivity syndrome

Dessa personer föds som kvinnor på ytan men har testiklar invändigt. Könskromosomerna är XY. Tillståndet orsakas av att kroppen inte reagerar på testosteron. Testiklar bildas eftersom Y-kromosomerna bildar TDF, äggstockar saknas, men i övrigt utvecklas kroppen till kvinna. Detta problem upptäcks inte förrän i puberteten när menstruationen uteblir. Testiklarna tas då bort för att undvika de framtida problem som invändiga testiklar kan ge, sedan lever dessa personer normala liv som (infertila) kvinnor.

5-α-reductase deficiency

Dessa personer föds med tvetydiga könsorgan. De har invändiga testiklar men yttre könsorgan som liknar kvinnliga organ oftare än manliga. Tillståndet uppstår när pojkar ärver dubbel uppsättning av en ovanlig kromosomförändring och förekommer enbart i Dominikanska Republiken, Turkiet och Papua, Nya Guinea. Bristen på ett enzym gör att testosteron inte kan omvandlas till DHT (dihydrotestosteron). Barnen uppfostras oftast i en kvinnlig könsroll för att, i puberteten när testiklarna lägger sig på plats i pungen, övergå till en manlig. På spanska kallas dessa pojkar guevodoces (”ballar vid tolv”). Ett del personer väljer att fortsätta leva som kvinnor. Undersökningar har visat att de som övergår till en manlig könsroll inte påverkas i sin manliga könsidentitet av att ha blivit uppfostrade som flickor under tio till tjugo år.

Micropenis (incomplete masculinization)

Dessa personer föds som män med en underutvecklad penis, alltför liten för kunna fungera sexuellt. Tillståndet är ett exempel på hur hormonrubbningar oftast drabbar mäns utveckling. Det beror på att i många avseenden är alla foster i grunden kvinnliga och för att de skall bli män krävs en extra process som ju kan gå fel.

Hypospadia

Dessa personer föds som män med ett missbildat könsorgan. Huden i pungen och/eller penis har inte växt ihop, vilket lämnar en förstorad, felplacerad urinöppning, eller i vissa fall, flera urinöppningar.

Congenital adrenal hyperplasia

Dessa personer föds som kvinnor, men kan vara delvis maskuliniserade. Tillståndet orsakas av överaktiva binjurar (som producerar testosteron). Dessa kvinnor har förstorad klitoris, manligt kroppshår, pubishår i manligt rombiskt mönster (som går upp mot naveln) istället för kvinnligt triangelmönster och mer maskulina intressen och beteenden. De föredrar manliga aktiviteter och yrken.
Dessa är de grupper som räknas som intersexuella idag, men kanske borde följande grupp läggas till:

HY-antigene deficiency

Dessa personer föds som män eller kvinnor men har p.g.a. en blandning av kromosomala och hormoniella orsaker invändigt utvecklat en hjärna av motsatt kön relativt resten av kroppen. De upplever sig också tillhöra motsatt kön. Dessa personer kallas transsexuella.

Könsbyte och Intersexuella

Det senaste decenniet har undersökningen efter undersökning visat på biologiska faktorer bakom transsexualism. Det skulle innebära att transsexuella formellt ingår i paraplybegreppet intersexualitet. Det kan vara värt att notera de intersexuella organisationer som finns har en helt annan målsättning än de transsexuella; de intersexuella vänder sig emot att de ofrivilligt tvingats genomgå könskirurgi i tidig ålder. Trots att en del intersexuella väljer att genomgå könsbyte i vuxen ålder har intersexuella organisationer sällan någon stöd- eller utbildningsverksamhet för könsbyten. De intersexuella som önskar genomgå ett könsbyte är välkomna i Patientföreningen Benjamin.

Läs mer om intersexualitet hos Intersex Society of North America (ISNA).

Nej, nej. Du behöver alls inte tacka. Det är bara roligt att få sprida lite kunskap så att människor inte gör bort sig genom att kalla medicinska tillstånd för psykiskt dravel!”

Svensk Myndighetskontroll: Läsvärt om svenska kyrkan


http://psychebella.blogspot.com/2010/07/en-lektion-i-medmansklighet-for.html

En mycket läsvärd och bra uppgörelse med svenska kyrkan och dess ärkebiskop. Läs och begrunda.

%d bloggare gillar detta: