Dagsarkiv: 7 juni, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Domare samarbetar med målsägarens advokat i fildelningsmål


Definitionen på en hederlig domare är en domare som blivit köpt och sedan förblir köpt. I Holland, där en domare och inte vilken domare som helst, utan den som för en tid sedan beslutade att publiceringen av filnamn i ett diskussionsforum, FTD, är upphovsrättsintrång.  Samme domare visar sig nu hålla kurser för upphovsrättsinnehavare i hur man klämmer åt fildelare. För säkerhets skull tillsammans med målsägandens advokat.

I Sverige hade man förmodligen kommit fram till att inte heller detta är jäv men jag har en känsla av att holländarna kan ha en lite annan syn. En i så fall riktigare syn.

Det går inte att låta bli att undra vad detta kostat den lobby som också lyckades få vår regering att införa IPRED?

 

Läs mer om rättsfallet på Torrent Freak och hos Amelia.

Funnet hos HAX via Scaber Nestor

Nunc aut nuncuam


Svensk Myndighetskontroll: Straff och straffmätning – slutet


Höll på att glömma bort att avsluta det jag skrev häromdagen om straff, straffmätning och den proportionalitet som Henrik von Sydow skriver om i sin artikel

Detta har beskrivits på ett utmärkt sätt i bloggen http://jheidbrink.wordpress.com/ från vilken jag hämtat mycket av nedanstående.

Om ett straff ska vara ”proportionerligt” måste vi först avgöra vad som är proportionerligt och därför måste brottet åsättas någon sorts värde i förhållande till andra brott. Hur räknar man ut straffvärdet för ett knytnävsslag i ansiktet jämfört med ett i magen eller ett på axeln? Hur mäter man och jämför straffvärde mellan att bli attackerad av en man med yxa och en man med ett baseballträ?

Hur står dessa i förhållande till en våldtäkt?

Straff har inget med själva brottet att göra. Straff är en reaktion på brottet och den reaktionen måste vägas mot andra reaktioner på andra brott vilket innebär en rangordning av brotten och kan vi inte det så får vi heller aldrig proportion i straffen. Jämför de olika exempel på brott med tillhörande frågeställningar som jag skrev i det tidigare inlägget så ser man svårigheterna i att göra detta.

Vem kan för övrigt ange punkten där ett straff är hårt nog? När är ett straff hårt nog för en våldtäkt? Eller ett mord? Svaret är aldrig. Vilket straff skulle kunna vara det för att förstöra andras liv? 25-30 år? Livstid? Dödsstraff? Vi når aldrig slutpunkten och just därför är ropen på hårdare straff så onödiga.

Det är hög tid att fundera på straffets syfte. Varför straffar vi? Vad vill vi uppnå? Idag har vi definierat det i delar som att själva frihetsberövandet utgör den straffande delen. Straffet ska också innebära att den straffade förhindras att begå nya brott under strafftiden och så det som anges som Kriminalvårdens viktigaste uppgift nämligen att utforma straffet så att den straffade inte återfaller i brott efter straffets slut.

De som ropar på längre straff och hårdare tag har hämndtanken som huvudmotiv och bortser helt eller delvis från tanken på vård och återanpassning i syfte att förhindra återfall. Detta är enligt min uppfattning oerhört kortsynt. Det kan möjligen bero på att brösttonerna i det här avseendet hörs som allra högst när det handlar om massmedialt uppmärksammade grova brott och känslor får styra.

Varje realistisk politik måste ändå gå ut på att forma en straffande modell som innebär att den som straffas inte ska göra det för resten av livet utan ska kunna återkomma och ta en plats i samhället igen. Släpper vi den grundtanken för att övergå till längre straff med mindre innehåll i rehabiliterande riktning så garanterar jag att antalet brott och antalet kriminella kommer att öka närmast explosionsartat.

Jag tror, precis som visats genom forskning, att mer saklig och faktaunderbyggd diskussion i ämnet kan öka kunskapsnivån och därigenom minska benägenheten att tro att hårdare straff är lösningen på kriminalitet. Det styrks av den forskning som finns och som jag även redovisade i mitt förra inlägg och som sammanfattas i dessa fyra punkter.

Allmänheten har mycket begränsad kunskap om rättsväsendet, och medierna är den främsta informationskällan.

När allmänheten får mer information om brott och straff sjunker straffbenägenheten avsevärt.

Rädda människor tenderar att vara mer straffbenägna.

Allmänheten föredrar rehabiliterande åtgärder framför ingripanden från rättsväsendet.

Problemet med von Sydows argumentation är att den betjänar en opinion som kanske är stark, men som inte förmår förklara hur statens viktigaste uppgift i sammanhanget bättre uppfylls genom hårdare straff, nämligen förebyggandet av brottsligheten. Argumentationen framstår därför inte som genomtänkt.

Slutligen är våra resurser begränsade och skall räcka, inte bara till fängelser, utan också till poliser, domstolar, försvar, utbildning, omsorg, socialbidrag med mycket annat. De som vill ha hårdare straff måste åtminstone försöka motivera varför vi skall lägga våra resurser på en form av signal från samhället som inte tycks tjäna något annat syfte än att tysta en del av befolkningen som kräver hårdare straff. Det ekonomiska argumentet må inte vara avgörande, men det bör bemötas.

Svensk Myndighetskontroll: Sverigedemokraternas argument håller inte


I SvD har Per Gudmundsson skrivit en alldeles utmärkt ledare om Sverigedemokraterna och jag tror att det är väldigt många som håller med honom både vad gäller problembeskrivning och åtgärder.

Enkla lösningar på komplexa problem har aldrig fungerat och SD har en enda enkel lösning på snart sagt alla problem nämligen att allt är invandrings- och flyktingpolitikens fel och alla problemen löser vi genom att minska invandringen.

Piratpartiet brukar beskyllas för att vara ett enfrågeparti och de säger också öppet att de frågor som partiet tar ställning i är frågor som rör frihet,demokrati, integritet och rättssäkerhet och då företrädesvis sådant som är kopplat till frågan om ett fritt informationssamhälle där internet naturligtvis har en avgörande betydelse både nu och i framtiden.

Sverigedemokraterna är kanske i än högre grad ett enfrågeparti men de har valt att försöka dölja detta genom att presentera en politik och förslag på många olika områden. Mitt intryck är ändå att man i samtliga frågor på något sätt ändå alltid återkommer till invandringens betydelse för frågan.

Ofta sker syftningarna på att det är invandrarnas fel genom förtäckta och underförstådda antydningar som kan se ut ungefär så här; ”Vi vågar nämligen angripa problemen eftersom vi vågar se och erkänna vilka de är.” Eller underförstått, det är invandrings- och flyktingpolitikens fel.

Argumentationen från SD:s sida är påfallande ofta ofullständig. Om man säger t.ex så här; ”Det beviljas varje år 100 000 uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är det endast fem procent som är flyktingar. Och, glöm inte att muslimerna är det största hotet mot Europa sedan Andra världskriget, i klass med både nazismen och kommunismen.” så ges läsaren ett intryck av att det varje år ges uppehållstillstånd till 100000 muslimer.

Det målas upp ett scenario där muslimer som religiös minoritet växer till en majoritet, kräver särrättigheter och raderar ut det odefinierade begreppet svenskhet. Hur stämmer detta med verkligheten?

Det är korrekt att Sverige beviljar ungefär 100 000 uppehållstillstånd varje år. Den största gruppen av dessa är svenskar som återvänder från utlandet. Irakier är den näst största gruppen. Därefter kommer nordiska medborgare, följt av personer från EU-landet Polen. Flyende från Somalia är den femte största gruppen, därefter kommer Tyskland och så vidare. Till stor del är det alltså EU-medborgare som kommer till Sverige, vilket inte framkommer när partiet endast presenterar siffror.

En närmare granskning av 2008 års siffror visar att under 2008 kom 24 353 asylsökande till Sverige. Av dessa fick sammanlagt 11 237 personer uppehållstillstånd på grund av flyktingskäl och som flyktingskäl räknas konventionsflyktingar, synnerligen ömmande omständigheter, kvotflyktingar och skyddsbehövande.

Det motsvarar alltså 46% av alla asylsökande vilket innebär att Sverige avvisar mer än varannan asylsökande.

Totalt fick 90 021 personer uppehållstillstånd under 2008 varav ca. 21% för att de var EU-medborgare, ca. 32% för arbete och studier och som ni redan räknat ut ungefär 12% flyktingar. Ytterligare ca. 20% var svenskar som flyttade hem från utlandet. Resten var anhöriginvandring.

Den massiva och enorma flyktinganhopning man får intryck av existerar då man hör företrädare för SD argumentera fyllde alltså inte ens Globen under 2008. Det är detta de kallar ”massinvandring”.

Att denna massinvandring också lett till en enorm kriminalitet under de senaste åren är också ett vanligt sätt för SD att beskriva verkligheten. Man brukar särskilt peka på våldsbrott och sexualbrott och man tar varje enskild händelse som inträffar där en invandrare är misstänkt som gärningsman som en möjlighet att skuldbelägga en hel grupp.

På detta sätt låter man en mindre grupp personer representera alla invandrare i samhället och genom detta dras slutsatsen att alla eller i alla fall en stor del av alla invandrare är kriminella.

Fakta visar att grova våldsbrott som mord, misshandel, rån och sexuella övergrepp begås av mindre än en procent av hela befolkningen och detta alldeles oavsett om vi talar ”svenskar” eller ”invandrare”. Det är alltså en alldeles förkrossande majoritet som inte ägnar sig åt dessa brott.

Det sägs också att det skett en våldsam ökning av de grova våldsbrotten och att dessa blivit grövre. Detta har jag behandlat i många tidigare blogginlägg och visat att det inte stämmer som helhet betraktat. Du kan ta del av ett av dessa här: http://bit.ly/dy6tbY

Ett antagande man kan göra om det är sant som SD säger, är att antalet nyintagna i kriminalvårdsanstalt årligen är en siffra som borde ha ökat kraftigt de senaste åren. Åtminstone siffran för nyintagna utländska brottslingar. Följande siffror är hämtade från Kriminalvårdens statistiksida.

ScreenHunter_01 Jun. 07 03.17.gif

Som framgår så är siffran för 2009 den lägsta på de senaste sju åren tillsammans med år 2007.

Vilka brott har de gjort sig skyldiga till?

ScreenHunter_02 Jun. 07 03.19.gif

Skiljer sig utländska medborgares brottslighet från den samlade populationens?

ScreenHunter_04 Jun. 07 03.23.gif

Vilka länder kommer dom från?

ScreenHunter_05 Jun. 07 03.26.gif
ScreenHunter_06 Jun. 07 03.27.gif

Statistiken visar att SD har fel. Antalet har inte ökat och i jämförelse med övriga intagna så är även typen av brott tämligen lika fördelat. Av de nyintagna 2009 kom ungefär hälften från andra EU-länder plus Norge.

Det brukar också sägas att strängare straff speglar folkviljan men det är nog inte heller på den punkten riktigt så enkelt vilket jag har visat i detta blogginlägg I korthet visas där att dessa krav, om de existerar i den omfattning som påstås, är baserade på åsikter och tyckande istället för på fakta och empirisk kunskap.

Forskning på området finns och den visar att forskningsläget i den engelskspråkiga världen om allmänhetens bedömning av straff och påföljder kan sammanfattas ungefär så här:

  • Allmänheten har mycket begränsad kunskap om rättsväsendet, och medierna är den främsta informationskällan.

  • När allmänheten får mer information om brott och straff sjunker straffbenägenheten avsevärt.

  • Rädda människor tenderar att vara mer straffbenägna.

  • Allmänheten föredrar rehabiliterande åtgärder framför ingripanden från rättsväsendet.

Här tycker jag att punkt tre är särskilt intressant och kan förklara en hel del av det vi ser i dagens debatt. Skräm upp och måla en hotbild som är skrämmande så får du väljarna med dig på de förslag du lägger i riktning strängare straff.

Mycket av SD:s argument och propaganda är framfört på ett väldigt subtilt och retoriskt övertygande sätt och det krävs tid och kunskaper för att se igenom det de påstår. Den tiden måste vi ta oss för hittills har de fått argumentera och propagera alldeles för oemotsagda. Själv är jag sådan att när någon kommer med ett påstående eller ett förslag som låter alldeles för lätt och bra så blir jag misstänksam.

SD presenterar just den typen av påståenden och enkla lösningar som åstadkommer detta och lägger man bara ner lite tid och arbete så är det inte särskilt svårt att se var och hur deras argument brister. Detta är ett parti som med sin agenda uttrycker i stort sett en enda och dominerande inställning och det är en i partiet djupt rotad främlingsfientlighet som ligger till grund för hela deras politik.

Det vore olyckligt om de kom in i riksdagen men det kanske på sätt och vis också vore en välgärning för i det kommande riksdagsarbetet kommer den tomhet som finns bakom den gemensamma utgångspunkten att vara mot invandring, att framstå allt tydligare och i strålkastarljuset som då riktas mot partiet så kommer de att avslöjas på ett så tydligt sätt att ett återval 2014 framstår som en orimlighet.

Man ska rikta ljus på troll för då spricker dom.

Nunc aut nuncuam

 

Svensk Myndighetskontroll: Glasklart klarläggande


Det har under en tid diskuterats hur FRA:s hantering av data i de s.k trafikstråken egentligen går till och vilken information som lagras. FRA:s informationsavdelning vill däför meddela följande:

För att klarlägga hanteringen av svenska folkets mailtrafik och för att undvika fortsatt kritik från bloggande foliehattar med förföljelsemani så har statens informationsbyrå (SIB), tillsammans med institutet för pedagogiska förklaringsmodeller (IPFM), tagit fram nedanstående schematiska bild som nu en gång för alla borde undanröja alla tvivel på att FRA verkligen gör något som är till gagn för fler än professor Balthazar och NSA.

Som alla vet är Internet numera uppbyggt av Trafikstråk™ som i sin tur är uppbyggt av blåa Trafikbollar™

Tidigare var Internet uppbyggt av exempelvis TCP/IP och massa andra bokstäver.

Det finns givetvis kvar bokstäver än idag, men mest i form av IPRED, FRA, ACTA, HADOPI etc. Sjävla byggstenarna är dessa blåa Trafikbollar™ samt de Trafikstråk™ de utgör.

Som ni ser så sker all hantering av Trafikbollar™na under ordnad form, och den manuella inblandningen är minimal samt betryggande intelligensbefriad och kräver ej mer kompetens än hos SÄPO.

fra-maskin-for-trafikstrak.gif
Trafikstråk-en förklaringsmodell

 

Skulle någon nu, mot förmodan, ha något mer att fråga om i äredet så går det utmärkt att inte göra det här!

Alla vidare frågor bör istället skickas till: Regeringskansliet, 103 33 Stockholm.

Om ni inte vill ha Er fråga uppsnappad av FRA och förvandlad till en blå boll så rekommenderas snigelpost till adressen ovan.

Ni som tycker att de små blå bollarna verkar skojigast skickar ett mail till: registrator@primeminister.ministry.se  Observera att den här bloggen frånsäger sig allt ansvar för skickade mail då det händer att en del av de blå bollarna studsar fel. Ert mail kan då hamna i stort sett var som helst.

Ovanstående bild och delar av texten, har hämtats från bloggen http://www.surgubben.com/ vilken rekommenderas för vidare läsning.

%d bloggare gillar detta: