Svensk Myndighetskontroll: Svenskar kastreras


Per Pettersson Liberal debattör, initiativtagare till nätverket C4T
Catrine Norrgård
Ordförande HBT-liberaler
Jens Odsvall
Ordförande Människorättsnätverket Svart Måndag

har tillsammans skrivit en omskakande debattartikel idag på politikerbloggen. Den handlar ytterst om hur samhället förnedrar en liten minoritet svenskar. En förnedring som tar sig t.o.m fysiska uttryck genom att staten ”erbjuder” eller rättare sagt kräver att de genomgår operationer där tekniken som används är lika ålderstigen som den lag som kraven grundas på.

Som det slutgiltiga kravet möts de som trots allt har orkat framhärda, av kravet på att låta sig kastreras.

Jodå, ni läste rätt, vi har fortfarande, år 2010, en lag i Sverige som kräver att en del svenskar ska kastreras. Än värre är att denna lag tillämpas idag, just nu, här i ett modernt samhälle som kallar sig civiliserat. På senare år har flera vuxna personer som utsatts för dessa onödiga ingrepp trätt fram och menat att det rört sig om rena könsstympningar.

Det talas väldigt tyst om detta och min egen kunskap på området är bara ett par månader gammal. Fortfarande så har jag svårt att smälta och förstå att det verkligen är sant och att detta pågår. Det är det och det gör det. Jag återpublicerar här artikeln i dess helhet. Det kunde ha varit du eller jag som varit de drabbade och oaktat detta så handlar det om våra medmänniskor. Man behandlar inte människor på det här sättet. Det är ovärdigt, brutalt och fullständigt hänsynslöst. Något måste göras och det måste göras NU!

”I föregångslandet Sverige glömmer vi ofta bort den stigmatiserade bokstaven T i HBT – transpersonerna. Lagstiftningen om könstillhörighet är förlegad och sjukvårdens omoderna metoder lämnar mycket att önska. Det är dags att bevilja transpersoner samma människovärde som alla andra, skriver tre liberala debattörer.

Sverige anser sig ofta vara ett föregångsland. Vi avkriminaliserade homosexualitet tidigt, vi avskaffade sjukdomsstämpeln 1979 och på senare tid har vi följt efter Nederländerna och Kanada i att låta samkönade par ingå äktenskap. HBT-rörelsen står stark i Sverige.
Tyvärr glömmer både det offentliga Sverige och stora delar av HBT-rörelsen bort en viktig sak, nämligen alla de individer som representeras av bokstaven T: transpersonerna.

Att ha en könsöverskridande identitet är fortfarande stigmatiserat. Transsexualism är fortfarande klassat som en sjukdom och lagstiftningen är förlegad. Nuvarande lagstiftning om könstillhörighet tillkom redan 1972. I sak har lagen inte heller förändrats sedan dess. Trots det ligger den senaste utredningen om ändringar i lagstiftningen och samlar damm på socialdepartementet.
Remisstiden har sedan länge gått ut, men ingenting händer.

Också sjukvården lämnar mycket att önska. I Sverige används metoder som anses omoderna i andra länder. Att ge mer än kosmetisk behandling anses här onödigt. De som har råd åker därför till t.ex. Thailand för att få en bättre behandling på egen bekostnad, men det anses av någon anledning oacceptabelt och på senare tid har det föreslagits att individer som genomför operationen utomlands ska vägras ett juridiskt byte i Sverige.
Utöver detta kan nämnas allvarliga brister vad gäller utredningen inför ett beviljat könsbyte, ansvariga läkares bristande förståelse för vad det innebär att vara transperson och att förlegad behandling används för hårborttagning.

Transpersoner blir fortfarande tvångssteriliserade av samhället. För att få byta kön måste du inte bara vara ogift – vilket innebär att gifta par kan tvingas skilja sig för att sen ingå nytt äktenskap efter att bytet är genomfört – utan också ha intyg på att du är steriliserad eller på annat sätt saknar fortplantningsförmåga.
Det är också förbjudet att spara könsceller för att senare kunna skaffa barn på något sätt. Dessa krav är ovärdiga ett modernt samhälle och ett brott mot grundläggande rättigheter.

Personer med intersexuella syndrom – som fötts med ett kroppsligt kön som inte är så enkelt att fastställa som manligt eller kvinnligt – är extra utsatta för kastreringskravet.
Förr var det vanligt att man opererade barn med olika intersexuella syndrom redan när de var mycket små. På senare år har flera vuxna personer som utsatts för dessa onödiga ingrepp trätt fram och menat att det rört sig om rena könsstympningar. Ett fortsatt steriliseringstvång riskerar fler sådana fall, där lagen kräver att en operation genomförs trots att det inte finns medicinska skäl till det.

Trots alla problem händer inget. Det är inte bara stigmatiserande att själv vara transperson, många är rädda för att stigmat ska överföras till den som tar i frågorna. Därför agerar sympatiserande läkare i det fördolda, riksdagsledamöter skriver under motioner men vågar inte ställa sig i talarstolen och argumentera för dem, människorättskämpar visar sitt privata stöd men vågar inte gå ut och kräva förändring offentligt.

Nu tar några av oss bladet från munnen och kräver förändring. Vi är själva cispersoner, men vi ställer oss ändå upp och kräver förändring för alla transpersoner. Vi måste bli av med fördomarna i samhället och vi måste få en modern lagstiftning och bra vård.

Vi föreslår fem konkreta förändringar.

1. Lagstiftningen måste moderniseras. Kraven att vara ogift och steriliserad måste bort. Det måste bli tillåtet att spara könsceller.
2.
Den könskorrigerande behandlingen måste moderniseras och bättre metoder användas.
3.
Möjligheten till vård som minderårig måste säkras.
4.
Vården måste baseras på medicinsk kunskap och den enskilda patientens behov, inte på fördomar om hur en “riktig” kvinna eller man är.
5.
Kunskapen om transpersoner i öppenvården, framför allt inom psykiatrin, måste bli bättre.

Mänskliga rättigheter är universella. Våra egna rättigheter är inte värda något om vi inte erkänner dem till alla individer. Det är dags att vi i Sverige börjar göra upp med våra förlegade föreställningar om transpersoner och beviljar dem samma människovärde som vi anser det självklart att ge alla andra.”

http://www.politikerbloggen.se/2010/05/05/30730/

 

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 5 maj, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: