Svensk Myndighetskontroll: Replik på Expressens ledare om hårdare tag


 

 

 

 

Jag skrev för en tid sedan ett lite längre inlägg om rättssäkerhet och vikten av att en sådan upprätthålls för alla med argumentet att har vi inte rättssäkerhet för alla så har vi det inte för någon. http://bit.ly/9Cd5tw

Fortsätter idag på den artikeln och avslutar imorgon med en ytterligare postning i ämnet rättssäkerhet som jag faktiskt menar har blivit mycket, mycket försvagad de senaste åren.

En förutsättning för att denna rättssäkerhet ska kunna upprätthållas är också att vi har ett lagstiftande och därav följande lagar, som är stringenta, tydliga och som inte utgör vad som populärt brukar kallas ”signaler” från samhället vilka ofta är underbyggda av tillfälliga opinionskast och populistiska politikerutspel. Syftet med lagen måste vara tydligt definierat och möjligt att uppnå.

Om jag här fortsättningsvis begränsar mig till strafflag så måste syftet med denna vara att motverka brott samt att även försöka reformera och återanpassa den dömde så att denne i fortsättningen beträder en icke-kriminell väg.

Konsekvensen av detta blir att om man låser in någon för en lång tid för att med detta ”avge en signal” så riskeras syftet att motverka brott eftersom en fängelsevistelse i de flesta fall innebär en lång och ständigt pågående brottsutbildning. Efter ett långt straff har den intagne då han friges i allmänhet bara en kategori vänner och det är andra interner och tidigare interner.

Systemet blir härigenom kontraproduktivt och vi skapar själva det vi sagt oss vilja bekämpa. Att hårdare straff dessutom inte motverkar brottslighet är väl känt och dokumenterat. Det är t.ex svårt att ens föreställa sig en brottsling som i sin kalkyl inför det planerade brottet säger sig vara beredd att genomföra det om straffet är sex månader men inte om det är nio månader.

Dels faller tanken p.g. av att brott ofta motiveras av betydligt starkare grunder i vissa fall, och dels å andra sidan, ofta är rena impulshandlingar eller brott som begås under drog-eller alkoholpåverkan. Logiska och rationella kalkyler tillämpas heller inte av t.ex kategorin sexbrottslingar.

Då finns det något som är betydligt mycket mer avskräckande och det är, för de flesta, risken för upptäckt. Att öka risken för upptäckt och den därav följande lagföringen är dock inte gratis. Det kostar. Följaktligen så är det då väsentligen lättare för politiker att utlova skärpta straff. Inte ens om straff, tvärtemot vad jag hävdar, skulle ha en avskräckande effekt så kommer ändå ingen att bli avskräckt, eftersom risken för upptäckt är så liten.

Det kostar inget att skärpa straffen så länge ingen grips och döms. Det får dock vissa politiker att framstå som handlingskraftiga och/and ”tough on crime……” egentligen lite patetiskt.

Att allmänheten idag vill ha skärpta straff är också det en sanning med modifikation. Statistik som beställs med särskilda syften som grund för hur statistiken tas fram, tenderar att bli självuppfyllande profetior. Ofta ställs frågor kring detta i samband med att någon massmedialt mycket uppmärksammad händelse inträffat vilket naturligtvis påverkar och kan påverkas ytterligare genom att frågan formuleras på ett sätt som ger det svar man önskar.

Vi har en gång flyttat frågan kring hur oförrätter och brott ska hanteras till ett rättsväsende. Detta gjordes eftersom annars hämnden skulle få fritt spelrum och den som är utsatt tenderar att hämnas på ett alltför överdrivet sätt. Det är alltså rättsväsendets uppgift att finna lämpliga straff och påföljder utifrån kriterier som inte är hämndens.

Det måste i sin tur innebära att de för lagstiftning och påföljd ytterst ansvariga, politikerna, här har en uppgift som inte handlar om att tillgodose vad den s.k. allmänna opinionen för stunden anser. Lite tillspetsat kan sägas att de har en moralisk uppgift i att lyckas visa ledarskap i just en fråga, som då det är som värst storm att stå emot, styrs nästan uteslutande av känslor.

När den här frågan diskuteras så varken kan eller får man bortse från vilka kostnader som är förknippade med ett beslut i den ena eller andra riktningen. Den genomsnittliga kostnaden för att ha en fånge inlåst ett år är närmare en miljon kronor. En ökning av den genomsnittliga strafftiden med två veckor innebär ett omedelbart behov av 200 nya platser på årsbasis. Kostnaden för dessa två veckors straffskärpning är alltså närmare 200 miljoner per år.

Det kunde kanske ha varit väl investerade pengar om effekten blev ett minskat antal återfall i brott och mindre brottslighet. Inte heller för att det skulle förhålla sig så, finns några vetenskapliga belägg.

Det här innebär sammantaget att den som förespråkar längre straff nu måste förklara varför stora resurser måste satsas för att det är viktigare att skicka en verkningslös ”signal”, än att satsa dessa pengar på andra områden där de tveklöst skulle göra bättre nytta? Nu satsar man dom för att få tyst på den del av befolkningen som kräver hårdare straff under ett valår. En på många sätt dyr cynism.

Expressen hade igår en ledare på det här temat och mitt inlägg idag kan ses som en replik på vad som anförs i Expressen. http://www.expressen.se/ledare/1.1948161/hardare-tag-ja-tack

 

 

 

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 12 april, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 11 kommentarer.

  1. Du din vackra drake, du sätter världen ibrand… du är en sann hjälte.

  2. Jag mår illa när jag läser sådant här. Finns det då ingen skamgräns längre?Tack för att du håller anständighetens fana högt i motvinden.

  3. Ja, allt för att pamparna högre upp inte ska må dåligt… och mista sina positioner… vem går det ut över?…människor som redan blivit undanskyffade…

  4. Det har alltid gapats om hårdare tag mot brottsligheten under just valår. Eller när något speciellt har hänt. Folk gapar sej hesa och populistiska politiker hakar på och lovar guld och gröna skogar mot brottsligheten.Men kanske man i stället ska rikta ljuset mot varför brottslingarna egentligen är just brottslingar? Minst 50% av de som sitter i fängelse har personlighetsstörningar och / eller ADHD och liknande(BRÅ-rapport). Kanske man ska satsa mer förebyggande på vård i fängelset? KBT och liknande, så de med dessa störningar får rätt ‘verktyg’ av terapeuterna, för att kunna handskas med sina problem. Många med störd impulskontroll sitter i fängelse pga misshandel. Många som sitter på kåken lider också av Posttraumatiskt Stressyndrom, obehandlat. Just impulskontroll är en av många problem som går att komma till rätta med och därmed avsluta påbörjade brottskarriärer.Ha en underbar vårdagKao

    • Michael Gajditza

      ADHD problematiken har jag tagit upp i flera inlägg och ingen har hittills kunnat svara på frågan om på vilket sätt inlåsning bidrar till att göra den problematiken enklare.

  1. Pingback: Svensk Myndighetskontroll: Länksamling Brott o Straff « Svensk Myndighetskontroll

  2. Pingback: Punktera Sverigedemokraternas argument: ”ordning och reda” « Sverige är inte världens navel!

  3. Pingback: Brott och straff en kunskapsfråga. | Svensk Myndighetskontroll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: