Svensk Myndighetskontroll: Vem tänker på offret?


http://www.aftonbladet.se/debatt/article6908862.ab

Läste artikeln av Katarina Wennstam och slogs av följande tanke.

Om man ensidigt väljer att visa sin upprördhet och sin avsky då den misstänkte gärningsmannen kommer från ett annat land och alltså inte uttrycker motsvarande upprördhet då gärningsmannen är svensk så är det ju inte själva brottet eller gärningen som fördöms utan förövaren.

Om det är förövaren man hatar blir brottet följaktligen endast en ursäkt för att få uttrycka det hatet som säkert hade kommit till uttryck ändå på ett eller annat sätt, förr eller senare.

En fråga återstår då. Vem tänker på offret?

Tillägg: hamnade senare på ledarsidan och det jag skrivit passade väl in på de tankegångar som framförs där.

http://www.aftonbladet.se/ledare/article6907719.ab

 

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 7 april, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. Jag skulle nog knacka på hos offrets familj, ge dem blommor… men mer kan man inte göra… man måste låta familjen sörja ifred… därför är hela situationen mkt pinsam för hela Sverige.. jag gillar INTE det hätska som har brusat upp här…

    • Michael Gajditza

      Hatet har en förmåga att finna vägar. Det som är tragiskt är att det uppenbarligen finns så mycket hat.

  2. Helt riktigt.All fokus läggs på gärningsmannen. Har suttit i massor av rättegångar där det i slutänden står ett offer kvar vid skranket som undrar vad som egentligen hände. Inte ett ord till tröst, ingen upplysning om Brottsofferfonden. Ingenting. Ibland har t.o.m advokaten försvunnit till nästa mål….och offret har alla ‘chanser’ att tvingas stöta ihop med gärningsmannen utanför rättssalen. Hurr kul är det att se när man som brottsoffer kan bevittna hur gärningsmannens kompisar överöser honom (?) med ryggdunkar……….Det här måste förändras. Det är så skamligt att jag skäms personligen.Kao

    • Michael Gajditza

      I det här fallet så läggs fokus på gärningsmannen såtillvida att han blir föremål för ett massivt hat av grupper som hatar honom mer för hans ursprungs skull än för vad han gjort. Han får alltså tjäna som symbol för ett budskap som går ut på att han förövat gärningen av det enkla skälet att han har den härkomst han har och genom detta så ”bevisas” att människor med sådan härkomst är mer benägna till att genomföra den här sortens brott. Av det skälet är man t.ex alls inte lika upprörd över dubbelmordet i Växjö som ska ha förövats av en svensk kvinna. Brotten är lika avskyvärda men nu är det inte längre fråga om brotten utan vem som har störst symbolvärde och det är här det går snett, enligt min uppfattning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: