Svensk Myndighetskontroll: Elisabeth Höglund missar målet fullständigt


 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article6900217.ab

Jag blir en aning förvånad då jag läser Elisabeth Höglunds artikel för jag tycker att en så erfaren journalist som hon borde ha bättre ordning på både egna kunskaper och fakta kring det ämne hon valt för artikeln. Temat är att kvinnor straffas lindrigare än män och som exempel använder hon Sara, barnflickan från Knutby som tillsammans med Helge Fossmo dömdes för mord.

Sara dömdes alltså för mord men då s.k fängelseförbud fanns för hennes del efter att man konstaterat att hon vid tillfället led av en så allvarlig psykisk störning att hon därför inte kan hållas ansvarig för sitt handlande. Hon var alltså sjuk och placerades som patient inom psykiatrin med s.k särskild utskrivningsprövning vilket innebär att behandlande läkare inte utan vidare kan friskförklara och skicka hem henne utan det krävs även ett beslut av Förvaltningsrätten.

Uppenbarligen anses hon nu snart vara så frisk att ytterligare slutenvård inte behövs och hon ska därför skrivas ut. Jag ser inget konstigt i detta. Det går alltså inte i sammanhanget att tala om hårdare-mildare straff eftersom hon p.g.av sin sjukdom inte har kunnat straffas utan istället erhållit vård.

Höglund inleder med rubriken ”Kvinnor slipper ta ansvar för sina brott” och menar att just Sara är det tydligaste exemplet på detta. Det blir fel redan här. Hon slapp inte ansvar för sitt brott utan dömdes för mord. Däremot så blev påföljden för hennes del den som jag beskrivit ovan. Den fick hon inte i egenskap av kvinna utan för att hon betraktats som allvarligt psykiskt störd då hon genomförde mordet.

E.H skriver vidare att hon dömdes ”till bara några års rättspsykiatrisk vård”. Inte heller det är korrekt. Hade man ansett henne vara fortsatt sjuk så hade hon kunnat få vara kvar inom psykiatrin fram till sin död. Nu anses hon vara frisk och Höglund kan väl ändå inte mena att man ska fortsätta att vårda en frisk människa?

Vi måste någonstans vara konsekventa. Har man gjort en bedömning som säger att någon på grund av sjukdom inte kan hållas ansvarig för sina handlingar så måste vi sedan också acceptera att om vederbörande blir frisk, så ska han/hon också vara fri. Att t.ex överföra henne till fängelse vore ungefär som att straffa ett barn, som omedvetet gjort något galet, först ett antal år senare då barnet anses kunna förstå att den tidigare handlingen var fel.

Höglund tycks även tycka att vårdens innehåll varit fel, vilket motsägs av det faktum att Sara nu friskförklaras, eller så ser hon det fortsatt som ett straff och det är det alltså inte. Det är sjukvård av en sjuk person som vi talar om.

Sedan barkar det iväg ordentligt då E.H påstår att Sara lyckats manipulera i stort sett alla (utom Höglund då förstås) och detta vet Höglund bestämt utan att själv ha närvarat vid de förhör och den rättegång som hölls. Hon kan med säkerhet påstå detta eftersom hon ”hela tiden känt på sig att det var något som var fel.”

YES! Vad ska vi med rättegångar o sånt till? In med lite folk som istället ”känner på sig” hur det ligger till så blir det säkert bra. Sierskor och spåkärringar har förtur!

Avslutningen är i samma stil där hon skriver: ”Om hon nu var psykiskt störd när hon mördade i Knutby, vad är det då som säger att hon inte kan mörda igen?”

Svaret på det, Elisabeth, är ingenting. Å andra sidan så finns det heller ingenting som säger att inte du eller jag kan mörda någon. Om du oroas av hennes tidigare sjukdom så kan jag berätta att drygt 75% av alla mördare i Sverige som dömts under de senaste 20-25 åren har betraktats som fullt friska. Någon tröst är det inte men det är åtminstone fakta.

Jag började läsa artikeln av Elisabeth Höglund eftersom det kan ligga något i det antagande som artikelrubriken anger men artikeln kom att handla om något helt annat som dessutom innehöll så mycket fel att det blev närmast pinsamt. Synd för ämnet kunde annars ha varit intressant.

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 7 april, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 10 kommentarer.

  1. Gick i skola med Sara, innan hon flyttade till Knutby, I småland… hennes historia är lika tragisk som Arklöf….tragisk och hjärtskärande…

    • Michael Gajditza

      Kan tänka mig det. I allmänhet så finns det en bakgrund som innehåller en hel del som vi på åskådarplats inte har en aning om.

  2. Läste det där och blev själv förvånad. Sara har fått sin dom och jag tror också den var rättvis, med tanke på de störningar hon led och fortfarande lider av , bland annat ”Osjälvständig personlighetsstörning” (googla)som hon fortfarande jobbar med. En sån person med hennes psykproblematik är precis såna som man kan förvandla till mekansika dockor, utan någon större svårighet…..och psykopaterna hittar dem direkt!

  3. Du vet väl att du är min stora idol?

  4. Kolla gärna in min helt sanna självbiografi Kampen om Kaos via min hemsida divelli.se. :)) Bra skrivet.

  5. Meh, hon har ju så stort hår, det går ju aldrig att ta henne på allvar=)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: