Svensk Myndighetskontroll: En berättelse


Hittade och skrev om ett inlägg som jag postade för ganska precis ett år sedan. Efter litet putsande så blev den åter riktigt aktuell. Eller kanske rent av ännu lite mer aktuell eftersom det är valår i år.

Det är söndag och det är sommar i det lilla landet Idyllien.

En vackert gul sol skiner från en klarblå himmel och från de rödmålade husen med sina vita knutar hörs barnens glada skratt och en doft av nybryggt kaffe och varma kanelbullar känns i den ljumma vårluften. Det är närmast vindstilla och nerifrån sjön hörs endast ett stilla kluckandedå de små vågorna når land.

357b74d78161dbc1.jpg

Far i huset är i full färd med att göra i ordning barnens cyklar inför våren och mor har tagit hand om vårstädningen. De två små barnen Pelle 6 år och Lisa 4 är båda upptagna med att hjälpa till.

Pelle håller i verktygen åt pappa och Lisa ordnar så det blir mycket skum i skurhinken så att mamma kan göra riktigt rent och fint. På gräsmattan som fortfarande är brun och lite våt, leker familjens hund med favoritleksaken, en gul boll som han hittade redan förra året.

626b330eede1863a.jpg
I landet Idyllien är varje dag harmonisk och ingenting stör eller tillåts störa den harmonin. Samhället har under en lång följd av år, tack vare att landet klarat sig undan de krig som drabbat de flesta länder i landets närområde, kunnat utvecklas ekonomiskt och materiellt på ett väldigt gynnsamt sätt.

De goda åren har även inneburit att politikerna varje år kunnat höja skatterna för att få in mer pengar att fördela på olika sociala satsningar och Idylliens innevånare har efter ett par generationer, lärt sig att det är det offentliga som har ansvaret då något behöver göras och att både politiker och myndigheter per definition är goda.

Så var det i alla fall en tid. Förr.

Eller var det så att vi inte tillät oss att se någon annan bild? Det har nämligen hänt saker i det lilla idyllien som innevånarna fortfarande har svårt att tro att de verkligen har hänt.

cf2d4930269edc42.jpg
Att sådant som skett i Idyllien lite då och då sker utomlands, det har genomsnittsidylliern förstått men då det plötsligt sker här, brister vi fortfarande ut i uttryck som, ”ja men hur kan sådant ske i vårt fina gamla Idyllien?”

Är innevånarna i Idyllien världens mest godtrogna och naiva människor?

Här någonstans finns den paradox som är så utmärkande för Idyllien. Landet har, på precis samma sätt som alla andra västländer, drabbats av sin beskärda del av skandaler, orättvisor, övergrepp etc. Idyllien är också det enda landet i västvärlden som under de senaste åren fått både regeringschef och utrikesminister mördade på öppen gata. Så fullt så idylliskt är det inte längre.

fe4e703eaebce256.jpg
Det man kallar samhällsklimatet har blivit kallare och hårdare. Där full sysselsättning förr var en självklarhet, råder nu en hög arbetslöshet och många idyllier har hörts säga att de inte vet och inte förstår vad det är som är på väg att hända, då de frågande talat med varandra. Gamla pålitliga fästningar har rasat och förtroendet för såväl politiker som myndigheter är tydligt rubbat.

Idylliern är numera frustrerad och även lite rädd för det han inte riktigt känner igen som sitt land längre. För ett par år sedan så fick varje idyllier nog klart för sig, i samband med en naturkatastrof, att han nu inte längre kan räkna med att staten säkert ska finnas där den dag han behöver hjälp.

Men….., att reagera mer än genom att knyta näven i fickan är inte aktuellt.

Jag ska låta det vara osagt om det är idyllierns ökade ifrågasättande och tilltagande misstro som delvis är orsaken, men av något skäl har politikerna under senare år, i allt snabbare takt, infört en mängd olika lagar som nu bildar en väv och täcker stora delar av den vanlige idyllierns liv.

För detta har det alltid förebragts goda skäl som ökad trygghet i en allt farligare värld där både utländska terrorister och en starkt ökande inhemsk brottslighet har fått utgöra den yttersta förklaringen till varför staten numera har ett så mycket större skyddsbehov än tidigare.

De som orkat ta del av statistik över brottsligheten vet att vad regeringen säger inte stämmer. Samtidigt har dock media genom att lyfta fram reportage och nyheter om kriminalitet, bidragit till att en bild av verkligheten som inte är korrekt har formats.

Idag verkar det också som att idyllierna antingen inte riktigt vill tro på att staten verkligen har skaffat sig förmåga och möjlighet att i detalj kartlägga varje innevånare, eller så bryr han sig helt enkelt inte med fortsatt hänvisning till statens inneboende godhet.

5e9e597bbdca4cbd.jpg

Den stora frågan för den opposition som finns i landet är därför just nu, hur vi ska göra för att få idylliern att förstå? Hur väcker vi idylliern och får honom/henne att inse att det som tidigare kallats och varit en demokrati och rättsstat idag, efter införandet av ett femtiotal lagar som var och en inskränker idyllierns frihet, kränker hans integritet och förminskar demokratin, inte längre kan sägas vara en riktig rättsstat.

Hur får vi innevånarna i Idyllien att förstå att deras barn riskerar att få växa upp i ett slutet samhälle långt ifrån det samhälle det en gång hade potentialen att bli?

Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser. Syftet med var och en av alla dessa lagar har varit uttalat gott men i ivern och ambitionen att skydda innevånarna har man samtidigt tagit från dem så mycket att de inte längre per definition kan anses vara fria. För att understryka det goda syftet har man konsekvent och grovt överdrivit hoten.

Lagstiftaren har med iver och intensitet målat upp en bild av ett samhälle närmast belägrat av brottslingar och terrorister. Massmedia, som är tänkt att utgöra den oberoende och granskande makten, har likt nyttiga idioter fungerat mer som megafoner än som de kritiska granskare de ska vara.

På så sätt har rädsla blivit den förhärskande känslan att spela på. Rädslan i sin tur skapar ilska och den har fått komma till uttryck genom allt fler och allt oftare upprepade krav på hårdare tag och längre straff.

Storebror ser dig.jpg-for-web.jpg

Antalet poliser har ökat kraftigt samtidigt som dessa poliser i sina kontakter med den befolkning de ytterst är till för att skydda, har kommit att inta en allt mer fjärmande och ibland direkt otrevlig, hotande och ibland även våldsam attityd.

Allt detta framstår som en tydlig och medveten politik genom vilken politikerna, med hjälp av alla de nya övervaknings- och kontrollsystem som skapats, har intagit en allt mer repressiv inställning mot de som i grunden egentligen är deras arbetsgivare, d.v.s folket.

Den som på något sätt faller utanför den fastställda ramen kommer snabbt att stå ut och synas för att genom detta sedan betraktas med misstänksamhet och ilska. Särskilt utsatt för detta blir naturligtvis många invandrare.

Vilka är argumenten som öppnar ögon och som skakar om tillräckligt för att ett uppvaknande ska ske och en reaktion och förändring ska kunna påbörjas?

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 1 april, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. Huvet på spiken. Fast att man vet detta , blir man lika rädd varje gång man läser om det. Det är på tiden att vi sluter leden. Frihet , Bröd och Broderskap. Tjopp, Tjopp. Länge leve Frihetspartiet.

  2. Ett jättebra inlägg som jag tummar!!!(tummen funkade INTE IGEN!!) Håller fullständigt med!!. Jag kan också känna en sorg över palme och anna lindh…Jag tror Anna hade varit den ultimata socialdemokratiska ledaren!, sahlin är lite för nonchalant och tycker inte hon är bra på att debattera…. Men nu är det som det är… ha en fin skärtorsdag!!//sarah

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: