Dagsarkiv: 1 april, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Åtal mot poliser från insatsstyrkan


http://www.dn.se/nyheter/sverige/poliser-i-insatsstyrkan-atalas-1.1071539

Ett otroligt viktigt åtal ur flera aspekter.

Dels för att stävja alla de tendenser vi ser idag till att  maktfullkomlighet ska bli ett permanent tillstånd för allt fler poliser och dels för att just nationella insatsstyrkan är den enhet inom polisen som tillåtits att ta sig allt större friheter i sitt agerande och även vid flera tillfällen agerat på ett sätt som av många ansetts ligga utanför lagens råmärken.

Vi får se hur det går. JK har på ett upplysande sätt beskrivit svårigheterna med att få poliser fällda bl.a beroende på det som brukar kallas kårandan.

Svensk Myndighetskontroll: Nytt lagförslag från tant Greddelin


http://www.dn.se/nyheter/sverige/regeringen-vill-ha-nya-spionlagar-1.1071649

Numera reagerar jag närmast med ryggmärgen när Ask kommer med nya förslag och utgår från att dessa kommer att vara repressiva, integritetskränkande, dåligt underbyggda och illa skrivna. Inget av det hon säger i den lilla artikeln gör mig heller lugnare. Industrier och annat….annat kan vara väldigt, väldigt mycket. Den som lägger upp nåt på Wikileaks och den som tankar hem det materialet t.ex.

Om nu inte lättare att fälla misstänkta betyder sänkta beviskrav och utsändande av chockrosa kuvert till misstänkta spioner….

Svensk Myndighetskontroll: Batong-Johan helt avklädd


http://www.liberati.se/2010/04/01/liberati-svarar-johan-pehrson-om-folkpartiets-rattspolitik-respektera-landsmotets-beslut/comment-page-1/

Utmärkt! Lugnt, sakligt och metodiskt framträder, i den artikel som länken leder till, den korrekta bilden av Johan Pehrson och den katastrof den ensidiga och av honom själv fastslagna väg för Folkpartiets rättspolitik innebär. 

För en sann socialliberal finns idag inget alternativ i politiken att lägga sin röst på. För min egen del får det som konsekvens att jag söker mig till det enda parti i riksdagsvalet som konsekvent prioriterar dessa frågor. Somliga säger att man inte kan rösta på Piratpartiet eftersom de inte har ett politiskt program för alla frågor.

Mitt svar brukar bli att utan försvar av de grundläggande frågorna om integritet och rättssäkerhet så har vi ändå snart undergrävt den samhällsmodell vi idag kallar demokratisk och utan en fungerande demokrati har vi ingen möjlighet att påverka andra frågor.

Därför måste rättsstatens fundamentala begrepp lyftas i debatten och ständigt prägla och utgöra grund för densamma.

Så länge Johan Pehrson tillåts fortsätta att härja fritt inom Folkpartiet kommer partiet också att sakna min röst och alla de andra röster som hade kunnat vinnas för en sann och äkta socialliberalism.

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: April april


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ipreds-belackare-hade-fel-om-integriteten_4510807.svd#tw_link_widget

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/internet/article6881670.ab

Idag är det första april igen.

Jag kommer ihåg när jag läste tidningen den 1/4 förra året och fick syn på en rubrik om en ny lag som kallades IPRED-lagen. I artikeln berättades att en specifik bransch, musik- och filmindustrin, hade fått befogenheter som t.o.m översteg de befogenheter som svensk polis har.

Enkelt uttryckt så skulle man, enligt den nya lagen, ge Hollywoodjurister en närmast oinskränkt makt att på mycket grumliga grunder och utan egentlig bevisning, få ta del av vem som använder ett visst IP-nummer. Innehavaren av IP-numret skulle dock hållas i ovisshet om att hans namn lämnats ut i minst en månad.

Med detta namn och IP-nummer som underlag skulle juristerna sedan kunna stämma IP-nummer innehavaren för det fildelningsbrott som man menade skulle ha skett med det angivna IP-numret. Ja, ja tänkte jag då, ett IP-nummer är inget bevis för vem, d.v.s vilken person, som i så fall gjort sig skyldig till den påstådda nedladdningen.

Dessutom kan det ju vara så att det även finns ett öppet nätverk att tillgå och då kan det vara i princip vem som helst som har laddat ner. Ingen kan väl på fullt allvar skriva en lagtext som är så oprecis som denna tänkte jag vidare.

Sedan fick jag, trodde jag då, bekräftat att det måste vara fråga om ett aprilskämt när jag läste vidare och såg att den beräkningsgrund för skadeståndets storlek som man sa sig vilja tillämpa var en nedladdad fil = ett uteblivet köp. Så urbota korkad kan ingen vara att man på fullt allvar menar att det är så det förhåller sig i verkligheten, var min tanke. I så fall har den som ligger bakom detta ingen som helst aning om hur verkligheten ser ut.

Till sist läste jag något som fick mig att skratta så hejdlöst att jag spillde kaffe över tangentbordet. Det stod i artikeln att som slutkläm på lagen så hade man återinfört skampålen. I händelse någon skulle bli dömd i enlighet med den här lagen så skulle vederbörande också, om käranden så önskade, kunna tvingas att publicera domen i media på egen bekostnad.

Ja, herregud, skamstraffet är tillbaka i svensk rätt efter att ha avskaffats för evigheter sedan. Det blev bara för mycket och jag minns att jag tyckte att nu hade dom överträffat sig själva i överdrivna aprilskämt. Nästan lite synd att det ska vara så genomskinligt som detta.

Nu har det gått ett år och idag läser jag i tidningen att dom vidhåller skämtet och mer eller mindre kör det i repris i år. Torftigt kan man tycka. Har dom verkligen så dålig fantasi på redaktionerna nuförtiden? I SvD har dom t.o.m hyrt in en Per Strömbäck som påstår att lagen inte är integritetskränkande. Det blir bara för mycket när dom överdriver ett skämt på det här sättet.

Var och en som läst om lagen vet ju att Per Strömbäck (måste vara en pseudonym) inte kan ha gjort det om han kommer till en sådan slutsats. Som tur är så handlar det till slut ändå bara om ett långdraget aprilskämt. Eller…..?

Svensk Myndighetskontroll: En berättelse


Hittade och skrev om ett inlägg som jag postade för ganska precis ett år sedan. Efter litet putsande så blev den åter riktigt aktuell. Eller kanske rent av ännu lite mer aktuell eftersom det är valår i år.

Det är söndag och det är sommar i det lilla landet Idyllien.

En vackert gul sol skiner från en klarblå himmel och från de rödmålade husen med sina vita knutar hörs barnens glada skratt och en doft av nybryggt kaffe och varma kanelbullar känns i den ljumma vårluften. Det är närmast vindstilla och nerifrån sjön hörs endast ett stilla kluckandedå de små vågorna når land.

357b74d78161dbc1.jpg

Far i huset är i full färd med att göra i ordning barnens cyklar inför våren och mor har tagit hand om vårstädningen. De två små barnen Pelle 6 år och Lisa 4 är båda upptagna med att hjälpa till.

Pelle håller i verktygen åt pappa och Lisa ordnar så det blir mycket skum i skurhinken så att mamma kan göra riktigt rent och fint. På gräsmattan som fortfarande är brun och lite våt, leker familjens hund med favoritleksaken, en gul boll som han hittade redan förra året.

626b330eede1863a.jpg
I landet Idyllien är varje dag harmonisk och ingenting stör eller tillåts störa den harmonin. Samhället har under en lång följd av år, tack vare att landet klarat sig undan de krig som drabbat de flesta länder i landets närområde, kunnat utvecklas ekonomiskt och materiellt på ett väldigt gynnsamt sätt.

De goda åren har även inneburit att politikerna varje år kunnat höja skatterna för att få in mer pengar att fördela på olika sociala satsningar och Idylliens innevånare har efter ett par generationer, lärt sig att det är det offentliga som har ansvaret då något behöver göras och att både politiker och myndigheter per definition är goda.

Så var det i alla fall en tid. Förr.

Eller var det så att vi inte tillät oss att se någon annan bild? Det har nämligen hänt saker i det lilla idyllien som innevånarna fortfarande har svårt att tro att de verkligen har hänt.

cf2d4930269edc42.jpg
Att sådant som skett i Idyllien lite då och då sker utomlands, det har genomsnittsidylliern förstått men då det plötsligt sker här, brister vi fortfarande ut i uttryck som, ”ja men hur kan sådant ske i vårt fina gamla Idyllien?”

Är innevånarna i Idyllien världens mest godtrogna och naiva människor?

Här någonstans finns den paradox som är så utmärkande för Idyllien. Landet har, på precis samma sätt som alla andra västländer, drabbats av sin beskärda del av skandaler, orättvisor, övergrepp etc. Idyllien är också det enda landet i västvärlden som under de senaste åren fått både regeringschef och utrikesminister mördade på öppen gata. Så fullt så idylliskt är det inte längre.

fe4e703eaebce256.jpg
Det man kallar samhällsklimatet har blivit kallare och hårdare. Där full sysselsättning förr var en självklarhet, råder nu en hög arbetslöshet och många idyllier har hörts säga att de inte vet och inte förstår vad det är som är på väg att hända, då de frågande talat med varandra. Gamla pålitliga fästningar har rasat och förtroendet för såväl politiker som myndigheter är tydligt rubbat.

Idylliern är numera frustrerad och även lite rädd för det han inte riktigt känner igen som sitt land längre. För ett par år sedan så fick varje idyllier nog klart för sig, i samband med en naturkatastrof, att han nu inte längre kan räkna med att staten säkert ska finnas där den dag han behöver hjälp.

Men….., att reagera mer än genom att knyta näven i fickan är inte aktuellt.

Jag ska låta det vara osagt om det är idyllierns ökade ifrågasättande och tilltagande misstro som delvis är orsaken, men av något skäl har politikerna under senare år, i allt snabbare takt, infört en mängd olika lagar som nu bildar en väv och täcker stora delar av den vanlige idyllierns liv.

För detta har det alltid förebragts goda skäl som ökad trygghet i en allt farligare värld där både utländska terrorister och en starkt ökande inhemsk brottslighet har fått utgöra den yttersta förklaringen till varför staten numera har ett så mycket större skyddsbehov än tidigare.

De som orkat ta del av statistik över brottsligheten vet att vad regeringen säger inte stämmer. Samtidigt har dock media genom att lyfta fram reportage och nyheter om kriminalitet, bidragit till att en bild av verkligheten som inte är korrekt har formats.

Idag verkar det också som att idyllierna antingen inte riktigt vill tro på att staten verkligen har skaffat sig förmåga och möjlighet att i detalj kartlägga varje innevånare, eller så bryr han sig helt enkelt inte med fortsatt hänvisning till statens inneboende godhet.

5e9e597bbdca4cbd.jpg

Den stora frågan för den opposition som finns i landet är därför just nu, hur vi ska göra för att få idylliern att förstå? Hur väcker vi idylliern och får honom/henne att inse att det som tidigare kallats och varit en demokrati och rättsstat idag, efter införandet av ett femtiotal lagar som var och en inskränker idyllierns frihet, kränker hans integritet och förminskar demokratin, inte längre kan sägas vara en riktig rättsstat.

Hur får vi innevånarna i Idyllien att förstå att deras barn riskerar att få växa upp i ett slutet samhälle långt ifrån det samhälle det en gång hade potentialen att bli?

Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser. Syftet med var och en av alla dessa lagar har varit uttalat gott men i ivern och ambitionen att skydda innevånarna har man samtidigt tagit från dem så mycket att de inte längre per definition kan anses vara fria. För att understryka det goda syftet har man konsekvent och grovt överdrivit hoten.

Lagstiftaren har med iver och intensitet målat upp en bild av ett samhälle närmast belägrat av brottslingar och terrorister. Massmedia, som är tänkt att utgöra den oberoende och granskande makten, har likt nyttiga idioter fungerat mer som megafoner än som de kritiska granskare de ska vara.

På så sätt har rädsla blivit den förhärskande känslan att spela på. Rädslan i sin tur skapar ilska och den har fått komma till uttryck genom allt fler och allt oftare upprepade krav på hårdare tag och längre straff.

Storebror ser dig.jpg-for-web.jpg

Antalet poliser har ökat kraftigt samtidigt som dessa poliser i sina kontakter med den befolkning de ytterst är till för att skydda, har kommit att inta en allt mer fjärmande och ibland direkt otrevlig, hotande och ibland även våldsam attityd.

Allt detta framstår som en tydlig och medveten politik genom vilken politikerna, med hjälp av alla de nya övervaknings- och kontrollsystem som skapats, har intagit en allt mer repressiv inställning mot de som i grunden egentligen är deras arbetsgivare, d.v.s folket.

Den som på något sätt faller utanför den fastställda ramen kommer snabbt att stå ut och synas för att genom detta sedan betraktas med misstänksamhet och ilska. Särskilt utsatt för detta blir naturligtvis många invandrare.

Vilka är argumenten som öppnar ögon och som skakar om tillräckligt för att ett uppvaknande ska ske och en reaktion och förändring ska kunna påbörjas?

%d bloggare gillar detta: