Svensk Myndighetskontroll: En krönika om vikten av rättssäkerhet


En sällsynt oinspirerad dag denna söndag den 28/3 i nådens år 2010. Har suttit en stund och läst igenom både nyheter och bloggar och fått ett intryck av att fler än jag haft något av en vilodag. Vad gäller nyheter så hittade jag inte heller där något som fick adrenalinet att nivåhöjas.

Det ska finnas sådana dagar också naturligtvis och ibland kan det vara riktigt skönt också.

Hittade ändå i SvD en artikel av Gunnar Strömmer, som är jurist och verkställande ledamot i Centrum för Rättvisa, i vilken han konstaterar att allt vilar på rättssäkerheten och att denna är en förutsättning för demokratin. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/allting-vilar-pa-rattssakerheten_4492503.svd

Jag instämmer i det mesta av vad han skriver men då han kommer till utvecklingen de senaste 15 åren så delar jag inte hans åsikt fullt ut. Han menar att ”möjligheterna för enskilda att överklaga ingripande beslut och begära skadestånd för övertramp har stärkts rejält.”

Det är möjligt att jag missförstår honom och att han menar att införandet av Europakonventionen som svensk lag 1995 är det som har inneburit förbättrade möjligheter enligt ovan. I så fall, begränsat enbart till den utgångspunkten, så ger jag honom rätt men sett till den så att säga praktiska juridiska vardagen så kan jag inte hålla med och jag ska ge några exempel.

Det krävs idag, jämfört med för 15 år sedan, i betydligt fler mål prövningstillstånd för överklagande av olika ärenden vilket på ett effektivt sätt minskat antalet överklaganden. Härigenom förnekas många att få sin sak prövad i en högre instans vilket jag menar är till skada för rättsäkerheten.

Ett annat exempel är den nya ordningen i hovrätten, kallad EMR, vilken har inneburit att man i hovrätten numera i stort sett ägnar sig åt att titta på en inspelning av vad som förevarit i tingsrätten.

Jag menar att det närmast är en självklarhet att den som står anklagad också ska ha rätt att tala i egen sak även i hovrätten men den möjligheten har starkt begränsats liksom möjligheten till att hålla t.ex omförhör med vittnen etc. Även detta har undergrävt rättssäkerheten.

”Rättssäkerhet handlar till att börja med om formen: Lagar och regler ska ha kommit till på rätt sätt och vara tydliga. Beslut ska vara förutsebara. Lika fall ska bedömas lika. Dessutom måste en rättslig prövning ske inom rimlig tid. Men det stannar inte vid processuella garantier. Den andra sidan av myntet handlar om kvalitet. Lagar, regler och beslut får inte ha vilket innehåll som helst, inte ens om de klarar alla formkrav”, skriver Strömmer och i detta har han naturligtvis helt rätt.

Men med ovanstående som utgångspunkt kommer ett tredje exempel och det baseras på den synnerligen omfattande kritik som den nuvarande regeringen fått av lagrådet angående kvaliteten i de lagförslag som läggs fram. Lagrådet är den enda granskande juridiska instansen av regeringens olika lagförslag och vad Lagrådet säger måste naturligtvis tillmätas stor betydelse.

För rättssäkerheten är det alltså mycket oroande att regeringen dels lägger förslag vars kvalitet är undermålig gällande t.ex förutsebarhet och proportionalitet, och dels, som i fallet med propositionen om bl.a drogtester av unga, väljer att helt bortse från den förgörande kritik som riktas mot förslaget.

Detta är naturligtvis ett hot riktat direkt mot rättssäkerheten för den enskilde och även ett mycket starkt argument för införandet av en författningsdomstol i Sverige.

Ett fjärde exempel blir närmast med naturnödvändighet den lagstiftning som pådyvlats oss som ett resultat av attackerna i USA den 11/9 2001. Mycket av den har varit generell och svepande med uttalade brister vad avser såväl förutsebarhet och proportionalitet, två faktorer som enligt Europakonventionen måste vara uppfyllda för att en lag ska kunna betraktas som godkänd. FRA-lagen och datalagringsdirektivet är två exempel på sådan lagstiftning.

Ett femte exempel blir det som även Gunnar Strömmer är inne på nämligen ”allianser mellan offentliga och kommersiella aktörer, eller ”halvoffentliga” aktörer med starka partsintressen som fack och arbetsgivare.” Lagstiftning som direkt speglar sådana allianser är t.ex IPRED-lagen där privata intressen lagstiftningsvägen försäkrats resurser och makt gentemot den enskilde som på ett allvarligt och kränkande sätt skadar både integritet och rättssäkerhet.

De hemliga ACTA-förhandlingarna som kommer att leda till avtal och lagstiftning och där vissa särintressen tillåtits insyn i förhandlingsprocessen är ytterligare uttryck för just den risk för rättssäkerheten som en allians mellan regering och särintresse skapar. Även det faktum att förhandlingarna hålls i hemlighet och utan transparens för medborgarna utgör i sig ett rättssäkerhetshot.

Som ett sjätte och sista exempel vill jag anföra ett resonemang kring ändamålsglidning och vad vi kan kalla psykologisk anpassning och tillvänjning..

Argumenten kring ändamålsglidning vad gäller t.ex FRA-lagen är väl kända och kan i mycket korta ordalag sammanfattas med att när möjligheten att avlyssna alla har skapats så kommer den, trots de inskränkningar som finns inskrivna i lagen, så småningom också att utnyttjas.

Ett annat exempel är de förslag som börjat dyka upp avseende det DNA-register som byggts upp sedan lång tid tillbaka som är avsett endast för forskningsändamål men där många nu anser att det ska öppnas även för t.ex polisen.

Ovanstående ändamålsglidning framstår som något av en självuppfyllande profetia och självklart innebär all sådan smygande förändring mot något annat ändamål än vad en lag från början syftade till ett allvarligt rättssäkerhetshot. Genom denna glidning får vi plötsligt lagar som de facto reglerar områden som de aldrig var avsedda att reglera och som heller inte prövats i riksdagen. Lagregleringen kan därmed sägas vara odemokratisk och rättsvidrig.

Utöver detta har vi så tillvänjningsfaktorn och jag menar att den har större betydelse än vi kanske tror. Med detta avser jag följande.

Den successiva tillvänjning som sker då politiker inför olika lagar och förbud, som är direkt integritetskränkande och oförenliga med grundlag och konvention men varje gång motiverade med ett ädelt syfte. Argumenten i debatten brukar låta ungefär som så att har man bara rent mjöl i påsen så har man inget att frukta samt att denna lilla, lilla inskränkning av min frihet och integritet tar jag gärna i utbyte mot den nytta som lagen är tänkt att göra.

Steg för steg har man på så sätt genomfört närmare 50 olika lagar med en sådan inskränkande effekt och ingen talar om den ackumulerade effekten av dessa som vida överstiger summan av de enskilda delarna. Inte heller ifrågasätts syftet och om detta verkligen kan uppnås med den lag som införs för vem vill och orkar i debatten att vara den som säger nej till det goda som förespeglas, i utbyte mot en luddig rättssäkerhetsprincip?

På motsvarande sätt sker även en glidning hos de som är satta att ytterst verka i rättsstaten och att tillämpa de lagar som stiftas. Tydligast menar jag att vi under senare år sett en sådan glidning hos polisen. Ju mer och vidare lagstiftning och befogenheter polisen har fått desto oftare ser vi nu också olika polisiära övergrepp.

Jag ska inte här exemplifiera med någon mängd men det finns åtskilliga exempel i min blogg på sådana övergrepp. Jag tror att dessa i hög grad kommer sig av att polis och för all del även andra myndigheter, med det högröstade tonläge som länge rått i debatten om terrorhot, organiserad brottslighet och hårdare tag, steg för steg har överskridit olika gränser i lagstiftningen och nu anser sig vara mer eller mindre berättigade och tillåtna att göra detta.

Det är ju så att det är den första gången som man överträder en gräns som är den svåraste. När detta väl är gjort så blir det betydligt enklare att överskrida både denna gräns och andra gränser i fortsättningen. Jag är själv närmast helt övertygad om att den behandling som t.ex Jesper fick genomlida i samband med hans möte med två tunnelbanepoliser är ett uttryck för just en sådan glidning hos ordningsmakten. http://blogg.aftonbladet.se/21909/2010/02/svensk-myndighetskontroll-sverige-ar-fantastiskt

Den i sig har en del av sin grund i, som det heter, ”kampen mot den organiserade brottsligheten”. I sina kontakter med exempelvis MC-klubbar har polisen under flera år använt sig av taktik och utförande som på många olika sätt överskrider just sådana gränser. Detta görs i starkt medvetande om att ingen egentligen ändå bryr sig för det är ju ändå bara kriminella som råkar ut för den olagliga behandlingen. (se mitt blogginlägg med titeln razzia för att få en uppfattning om hur det kan gå till http://blogg.aftonbladet.se/21909/2010/03/skrivelse)

När ändamålet börjar helga medlen så är man i sanning inne på en farlig väg. Men allt har ett pris och då man utvecklat ett särskilt sätt att tas med buset så är steget alls inte långt till att detta tänkesätt och denna attityd följer med även på uppdrag av annan sort och här, menar jag, finns en delförklaring till vad som inträffade och varför Jesper behandlades på det sätt som skedde.

Denna glidning är alltså efter en tid också till direkt skada även för ”vanligt folk” och därav följer att vi ständigt och i alla sammanhang måste värja oss mot och säga nej till sådana glidningar även då det ”bara” gäller en grupp kriminella eller andra mindre önskade varelser.

Rättssäkerhet måste garanteras alla annars kan den inte garanteras någon!

Det finns inget mitt emellan utan det är antingen eller. Man kan inte vara en aning död eller en aning gravid.

Av det skälet är rättssäkerhetsfrågan helt enkelt av fundamental vikt för demokratins överlevnad på sikt. Därför måste rättssäkerheten alltid värnas och principer som att det är bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig fängslas och att ingen är skyldig till dess att motsatsen bevisats, upphöjas till odiskutabla, okränkbara och konkreta sanningar för var och en som vill kunna kalla sig demokrat.

Nu kanske någon säger att jag överdriver och att riskerna för rättssamhället inte alls är så stora som jag menar för att vi lever ju ändå i en demokrati etc. etc. Då vill jag framhålla att det är inte mer än knappt åttio år sedan som Hitler tog makten i det demokratiska Tyskland.

Genom ett antal lagändringar etablerade han en legitim regim som i praktiken kom att innebära hans upphöjande till diktator. Sedan startade judeförföljelserna och även den utveckling som förföljelsen fick utgjordes av en glidning. Det var till en början genom inskränkande lagstiftning som judarnas frihet och rätt till att äga fast egendom och att driva företag beskars och försvann.

Det var lagstiftning som sa att judar skulle bära ett märke i form av en stjärna på sig för att kunna kännas igen som lägre stående medborgare och människor. (Påminner till del om nyligen framlagda tankar på ett återinförande av skamstraff i svensk straffrätt.) Successivt så fick människor lära sig att judar var undermänniskor och på olika sätt förkastliga och då man senare började transportera dessa mindre värda till arbets- och utrotningsläger var det bara något naturligt och dessutom något som inte drabbade ”det vanliga” folket.

Jag påstår inte att vi är nära något liknande i Sverige men jag påstår bestämt att det ligger i farans riktning om vi inte ser upp med glidning och tillvänjning av sådana lagar som vi egentligen borde förkasta och som vi hade förkastat för 15 år sedan med hänvisning till att de inte uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav.

Demokratin och friheten måste ständigt försvaras. Det är ett ständigt pågående arbete och det finns obegränsat med arbete för den som vill. Den viktigaste insats som kan göras är att i det försvaret hela tiden prioritera och fokusera på frågor som rör rättssäkerhet och integritet. Granskar vi allt ur detta perspektiv så innebär det att vi inte ska behöva vara med om den lagstiftning och den glidning som vi nu upplever.

Mot den bakgrund som jag tecknat ovan finns följaktligen heller ingen viktigare fråga i det kommande valet. Kära politiker, ni kan tjata vidare med er sifferexercis och er fördelningspolitik, RUT-avdrag hit eller dit, rödgrönt eller blå/orange, jag tittar efter det parti som sätter frågan om rättssäkerhet före alla andra frågor för utan rättssäkerhet blir dessa ointressanta.

I frågorna kring detta ligger de etablerade partierna närmast otroligt dåligt till och i stort sett inga röster hörs därifrån om att prioritera rättssäkerhetsfrågan.

Att göra så skulle innebära att en del makt återfördes till medborgarna från Helgeandsholmen och från Rosenbad och det är naturligtvis svårt för den som har makten att avstå densamma, vilket plötsligt förvandlar politiken till en sorts egenintresse för politiker och inte ett sätt för medborgarna att utöva den makt som enligt grundlagen skall utgå från just folket.

Det blev rackans långt detta och ändå så känner jag att det finns mycket kvar men jag har ju heller inte tänkt sluta blogga så med till visshet gränsande sannolikhet återkommer jag i ämnet.

Nunc aut nuncuam


 

 

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 28 mars, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 8 kommentarer.

  1. Mycket bra krönika om rättssäkerheten. Socialdemokraternas IT-talesperson har tydligen släppt en riktig bomb, Socialdemokraterna vill enligt henne förstatliga all IT-infrastruktur i landet. Det är den största socialiseringen sen förslaget om löntagarfonder på 70 – talet. Vi får hoppas att detta bara är henne åsikt, för om det inte är så, så är det riktigt illa.http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/29/socialdemokraterna-aventyrar-sveriges-it-position

  2. Oändligt lång applåd för den beskrivningen av ett hädangånget rättssamhälle, Michael! För 30 år sedan var jag lärare på dåvarande Journalisthögskolan och råder därför nuvande lärare på JMK och Polishögskolan att läsa, reflektera över, kontemplera och lära sig din text utantill!

  3. Jättebra skrivet, men tror att många är så avtrubbade av liknelser med gammeltyskland.Det är så längesedan och i ett annat land så det blir verklighetsfrämmande för de flesta att de inte kan se parallellerna och riskerna med våran nuvarande situation i Sverige idag.Hur vi i detta land under min egen livstid steriliserat oönskade människor, tagit barn från deras föräldrar för att ”försvenska” dem m.m. ligger mer obehagligt nära till hands och är svårare att vifta bort som att det inte skulle kunna hända igen här idag.

    • Michael Gajditza

      Där har du ett annat pedagogiskt problem. Om jag drog paralleller med hur transsexuella behandlas denna dag och i skrivande stund så skulle de som läser detta inte tro mig alls. Så urbota jävligt är det nämligen.

  4. Jättebra skrivet. Förklara liksom en massa jag inte riktigt hajat förut. Tack för det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: