Dagsarkiv: 28 februari, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Det är väldigt många enstaka händelser nu…..


http://www.expressen.tv/GT/1.1463363/har-mobbar-poliser-bilisten-hotar-med-psyket

Här är ytterligare en sån där händelse som av polisens högsta företrädare varje gång kallas för enstaka och som utförs av ett ytterst litet fåtal som inte kan sägas vara representativa………

Polisförordningen 4 kap. 1 § Anställda inom polisen skall i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.

 


Svensk Myndighetskontroll: Att lagstifta bort rättssäkerhet-vart leder det?


http://www.dn.se/nyheter/sverige/ra-tar-upp-spionfall-1.1053130

Mycket talar nu för att vi, vid sidan av tidigare omskrivna rättsfall, nu ser ytterligare ett exempel på att något är allvarligt fel i det svenska rättsväsendet. Fallet Ströberg har hela tiden varit omgivet av en mängd frågetecken och om han nu beviljas resning så är det enligt vad jag kunnat läsa mig till inte en dag för tidigt.

Det är sannerligen märkligt att så många av dessa ärenden har kommit att omprövas efter att journalister lagt ned lite tid och möda på att granska fallen. Den fråga som måste ställas i sammanhanget är; varför hittar inte polisen med alla sina resurser samma material som journalisterna gör?

Beror det på inkompetens, ovilja eller något grundläggande systemfel i det sätt på vilket förundersökningar bedrivs? Exemplen under senare år är alltför många för att kunna ignoreras. Det räcker inte att, som regeringen nu är inne på, skapa möjligheter som gör det lättare att få resning.

Det krävs något mer grundläggande grepp för att se till att människor inte hamnar i en situation där de tvingas söka resning. Vi måste se till att vi får ett rättssystem som minimerar antalet felaktigt dömda. Det ställer krav på förändringar på många plan med start i utbildningen av såväl poliser, åklagare, domare som advokater.

Jag har i ett tidigare inlägg pekat på ett sätt att minska antalet felaktiga domar genom att inte tillåta den tilltalades bakgrund att få spela roll för avgörandet av skuldfrågan utan först vid straffmätningen. http://blogg.aftonbladet.se/21909/2010/02/svensk-myndighetskontroll-minska-antalet-felaktiga-domar

Ytterligare ett sätt vore att tillskapa ytterligare resurser för försvaret att göra egna utredningar. Som det ser ut idag har en advokat mycket begränsade möjligheter att agera för sin klients räkning. Från start är det åklagaren som har initiativet och som beslutar vad som skall undersökas och vilka som skall förhöras.

För att sammanfatta kan sägas att försvaret i detta skede bara kan reagera, inte agera. Åklagaren har också möjlighet att neka att utreda sådant som försvararen kan anse vara av värde. Detta innebär att då det är dags för rättegång i tingsrätten så har åklagaren stora fördelar.

Dessa balanserades tidigare något av de möjligheter försvaret hade att, vid ett överklagande till hovrätten, kalla nya vittnen, genomföra omförhör etc. med parter i målet men dessa möjligheter har nu genom den nya rättegångsordningen EMR även de kommit att starkt begränsas till ytterligare nackdel för den tilltalade. Härigenom har, enligt min uppfattning, också rättssäkerheten för den enskilde avsevärt försämrats.

Det måste skapas balans mellan parterna för att en ”fair trial” enligt de krav som ställs i Europakonventionen ska kunna upprätthållas. Detta är ett väl så angeläget krav som de krav som ställs på en oberoende myndighet för att granska tveksamma domar.

Jag ställer mig naturligtvis positiv även till något sådant men menar samtidigt att behovet av en sådan skulle minskas dramatiskt under förutsättning att åtgärder sätts in väsentligen mycket tidigare i rättsprocessen för att tillse att denna sker på ett rättssäkert sätt.

Vi får aldrig någonsin tappa bort grunden för det vi kallar rättssäkerhet nämligen att en tilltalad skall vara skyldig bortom rimligt tvivel och att ingen är att betrakta som skyldig innan det finns en lagakraftvunnen dom.

För att avgöra skuldfrågan krävs även att företagna utredningar är genomförda på ett kompetent och objektivt sätt. Att de bevis som förebringas rätten inte är manipulerade och att rätten har kunskap och förmåga att göra en korrekt bevisvärdering. Dessa elementära grunder har jag en känsla av har kommit på glid bl.a. genom olika typer av lagar som inte längre kräver någon särskild grundad misstanke för att staten ska ges rätt att agera mot den enskilde.

Denna glidning redan i själva lagstiftningen påverkar naturligtvis även hur man ser på själva skuldfrågan genom hela den rättsliga processen. Därför är lagar som t.ex IPRED och FRA-lagen till skada inte enbart i de sammanhang där de tillämpas utan för hela synen på rättsstaten och rättssäkerheten.

Hellre 10 skyldiga på fri fot än en oskyldig fängslad sas det förr. Idag finns mycket som tyder på att denna syn inte alls präglar vårt samhälle längre. De danska s.k ”lymmellagarna” är ett annat sådant exempel och fler finns.

In dubio pro reo, dv.s vid tveksamhet till den misstänktes fördel, har kommit att förändras så idag gäller i stort sett motsatsen i många av de lagar som stiftats under 2000-talet. Du är alltså skyldig intill dess att du lyckats bevisa motsatsen. Ett tänkande som vi tidigare enbart har förknippat med stater som har ett helt odemokratiskt styrelseskick.

Land skall med lag byggas. Vi måste stanna upp nu och ställa oss frågan vad det är för land vi håller på att bygga med den nya typ av lagar som vi på senare år kommit att acceptera allt mer.

Svensk Myndighetskontroll: Vem vågar vara operatör?


Riskerar upphovsrättsindustrins olika krav att till slut leda så långt att internet som sådant blir en omöjlighet att driva och att använda?

Frågan kan tyckas vara absurd men så är även en del av de krav och förslag som läckt ut från de nu pågående ACTA-förhandlingarna. Jag menar att ett strikt tillämpande av vad som där framkommit riskerar att underminera och förstöra hela grunden för www eller internet som vi känner det idag.

Med de krav på ansvar för operatörerna som skisseras vad gäller upphovsrättsliga frågor tillämpade även på andra områden är frågan given, vågar någon i fortsättningen ens tillhandahålla en uppkoppling med tanke på risken att tvingas ta ansvar för vad den som kopplat upp sig kan tänkas använda denna till?

Tillämpar vi det s.k. likgiltighetsuppsåt som HD fastslagit för medhjälp i ett skattebrottsmål från 071130 så ser vi att medhjälpare för att dömas överhuvudtaget inte behöver känna till vem som är huvudgärningsman. (länk till dom och kommentar; http://www.ekobrottsmyndigheten.se/templates/News____2067.aspx )

Med detta som bakgrund är det lättare att förstå vad en upphovsrättsvän som den svenske ACTA-förhandlaren Johan Axhamn menar då han säger att ACTA inte kräver några svenska lagändringar.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg kan alltså våra ansvariga politiker på detta sätt kringgå vad Europaparlamentet tidigare sagt kring avstängande av enskilda användare från internet genom att helt enkelt utsätta operatörerna för krav som kommer att innebära att dessa tvingas vidtaga de åtgärder som ändå innebär att enskilda användare stängs av utan föregående domstolsgranskning.

Ett tillämpande av det ovan nämnda prejudikatet riskerar definitivt att innebära att vi, utan att ändra något i lagstiftningen eller genom att skapa någon ny lag som uttryckligen kräver avstängning från nätet ändå kommer att stänga av användare från nätet.

Spetsar man till det vad gäller tillämpningen är frågan närmast om man över huvud taget vågar tillhandahålla internet med tanke på att internet ju kan användas till olika typer av brottslighet…… Det är naturligtvis att driva frågan in absurdum men upphovsrättsmaffians agerande riskerar att driva oss allt närmare en situation som de facto är helt absurd.

Mer kring likgiltighetsuppsåt här: http://juristensfunderingar.blogspot.com/2009/08/mere-conduit-och-uppsatslaran.html

Nunc aut nuncuam

%d bloggare gillar detta: