Svensk Myndighetskontroll: Minska antalet felaktiga domar


Så sakteliga har en diskussion kommit igång om felaktiga domar inom det svenska rättsväsendet. JK gjorde för ett par år sedan en utredning som redovisades i en rapport benämnd ”Felaktigt dömda-rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt.”

I denna går man igenom ett antal domar där de dömda dömts till långa straff för att sedan efter olika långa tider beviljats resning och friats. Rapporten har begränsats just till mål där de utdelade straffen varit antingen fleråriga eller livstidsstraff.

Det är en mycket intressant läsning och den rekommenderas till alla som har ett intresse av rättssäkerhetsfrågor. Jag ska inte här vidare kommentera just denna rapport utan vill med utgångspunkt från en av utredningens slutsatser ge ett konkret förslag som jag är övertygad om skulle minska antalet felaktigt dömda.

Den slutsats som avses ovan är den att i de fall som JK studerat så har dåliga, ofullständiga och fördomsfulla utredningar varit en starkt bidragande orsak till de domar som fällts. Som en konsekvens av detta konstateras också att domstolarna i många fall brister i den skyldighet som domstolen har att tillse att en utredning är objektiv, allsidig och komplett.

Det som framstår som mycket alarmerande är att de fall som behandlas har gällt allvarliga brott där stora utredningsresurser satsats på att genomföra förundersökningar. Trots detta så har alltså kunnat konstateras att dessa förundersökningar varit behäftade med allsköns brister.

Den fråga som väcks hos mig då jag läser detta är, om det nu är sådana brister i utredningar där man haft tillgång till alla de resurser som rättsväsendet förfogar över, hur stora är då inte bristerna i de förundersökningar som rör mindre uppmärksammade mål och mindre allvarliga brott?

En av de vanligaste felkällor som konstaterats är att utredningar har bedrivits med förutfattade meningar som ofta grundats på den misstänktes tidigare syndaregister. Dessa förutfattade meningar följer sedan naturligtvis med hela vägen in i rättssalen och påverkar domare och nämndemän. Alldeles särskilt tydligt blir detta i slutet av en rättegång då rätten går igenom den tilltalades tidigare avsnitt i belastningsregistret.

Jag menar att det sistnämnda förfarandet är helt fel och att det riskerar att bidra till rättens uppfattning då skuldfrågan skall avgöras. Det är i grunden fel och orimligt att vad någon gjort tidigare ska ha betydelse för bedömningen i det aktuella målet. Detta ska helt avgöras utifrån den bevisning som finns och om åklagaren genom denna lyckats styrka åtalet på ett sådant sätt att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig. Andra faktorer som utseende, börd, nationalitet, umgänge eller tidigare brott ska i sammanhanget inte vägas in.

Jag skulle därför vilja se ett system som det man har i t.ex England där domstolen inte får ta del av några uppgifter om tidigare domar innan skuldfrågan är avgjord.

Först då man, utifrån vad som förebringats under rättegången i form av bevis, har avgjort skuldfrågan så förs frågan om tidigare brottslighet in i bilden och denna tillåts då ha en betydelse i samband med att ett straff skall mätas ut.

Alltså; särskilj bakgrund från skuldfrågan och låt den ha betydelse för straffmätningen. Jag är helt övertygad om att detta skulle bidra till fler korrekta domar.

Vi kan nog aldrig helt komma ifrån att det någon gång kan bli fel men det är en absolut plikt och huvuduppgift för ett rättssamhälle att på alla möjliga sätt se till att de domar som utdöms är baserade på fakta och bevisning och att de är korrekta i så många fall det bara är möjligt.

Nunc aut nuncuam

Om Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Publicerat på 25 februari, 2010, i Okategoriserade. Bokmärk permalänken. 8 kommentarer.

  1. Vill man öka rättsäkerheten så är det några saker som behöver göras först av allt:* Avskaffa tingsrätten. Den är en jäkla lekskola, och överklaganden till högre instans leder på tok för ofta till att deras domar underkänns.* Tillsätt en separat myndighet för att granska polisen. De kan inte göra det själv!

    • Michael Gajditza

      Jag ger dig delvis rätt angående tingsrätterna. Problemet är att man idag, genom EMR reformen med hovrätten i en ny roll, har gjort precis tvärtom. Tingsrätternas roll har stärkts utan att några resurser har lagts på att förbättra kvaliteten på domare och nämndemän. Det har blivit svårare att få ändring i Hovrätten och man har också infört prövningstillstånd för allt fler typer av ärenden. Allt sammantaget innebär detta betydande förluster för rättssäkerheten. Vad gäller polisen är vi helt eniga.

  2. Precis Mikael, det är inte första gången som Säpo inte talar sanning!

  3. Bra analys, jag rebloggar ditt inlägg. Ett litet tips, det verkar som om Säpo har lämnat helt felaktiga uppgifter till justitieminister Beatrice Ask om hur mycket uppgifter Säpo egentligen har om svenskars koppling till Stasi. Säpo har till Beatrice Ask sagt att de endast har ströuppgifter, men i själva verket har de hela akter. Skriver om detta på min blogg: http://blogg.aftonbladet.se/frekar06/2010/02/har-sakerhetspolisen-vilselett-justitieministern. För övrigt har Studio ett en diskussion om stasiarkiven idag, det var där dessa uppgifter kom fram genom Carl B Hamilton.

    • Michael Gajditza

      Låter intressant. Säpo har ju en historia fylld av, ska vi säga, icke helt sanningsenliga utsagor i olika ärenden.

  4. När det gäller vissa vålds- och våldtäktsbrott och åtal mot höga herrar inom banker o . Det luktar ofta kameraderi lång väg, även gällande brott begågna av dito gubbar från föräkringsbolag o.dyl är tyvärr tingsrättens ledamöter fega skitar som gör vad lagmannen säger….Jag vet, för jag sitter ju där själv! Och nu är det dags att sitta en månad en dag / vecka igen….Ofta har jag varit skiljaktig letoch det ses inte med blida ögon, ska jag säga. Då MÅSTE Hovrätten ta upp målet om nån av parterna överklagar – vilket är troligast när en nämnde man är skiljaktig. Särskilt om nya bevis framkommer. Det brukar inte vara så svårt att hitta såna….men det finns så många fega människor som skyddar de här typerna, tyvärr.Kao

    • Michael Gajditza

      Rent generellt har vi hamnat i ett läge där frågan om bevisvärdering måste debatteras. Ställer man den bevisning som förebringas i många mål idag och som då räcker till en fällande dom mot de krav som HD i ett antal mål från 70 och 80-talen slog fast så ser man tydligt att kraven på bevisningens hållfasthet har sänkts.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: