Dagsarkiv: 25 februari, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Minska antalet felaktiga domar


Så sakteliga har en diskussion kommit igång om felaktiga domar inom det svenska rättsväsendet. JK gjorde för ett par år sedan en utredning som redovisades i en rapport benämnd ”Felaktigt dömda-rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt.”

I denna går man igenom ett antal domar där de dömda dömts till långa straff för att sedan efter olika långa tider beviljats resning och friats. Rapporten har begränsats just till mål där de utdelade straffen varit antingen fleråriga eller livstidsstraff.

Det är en mycket intressant läsning och den rekommenderas till alla som har ett intresse av rättssäkerhetsfrågor. Jag ska inte här vidare kommentera just denna rapport utan vill med utgångspunkt från en av utredningens slutsatser ge ett konkret förslag som jag är övertygad om skulle minska antalet felaktigt dömda.

Den slutsats som avses ovan är den att i de fall som JK studerat så har dåliga, ofullständiga och fördomsfulla utredningar varit en starkt bidragande orsak till de domar som fällts. Som en konsekvens av detta konstateras också att domstolarna i många fall brister i den skyldighet som domstolen har att tillse att en utredning är objektiv, allsidig och komplett.

Det som framstår som mycket alarmerande är att de fall som behandlas har gällt allvarliga brott där stora utredningsresurser satsats på att genomföra förundersökningar. Trots detta så har alltså kunnat konstateras att dessa förundersökningar varit behäftade med allsköns brister.

Den fråga som väcks hos mig då jag läser detta är, om det nu är sådana brister i utredningar där man haft tillgång till alla de resurser som rättsväsendet förfogar över, hur stora är då inte bristerna i de förundersökningar som rör mindre uppmärksammade mål och mindre allvarliga brott?

En av de vanligaste felkällor som konstaterats är att utredningar har bedrivits med förutfattade meningar som ofta grundats på den misstänktes tidigare syndaregister. Dessa förutfattade meningar följer sedan naturligtvis med hela vägen in i rättssalen och påverkar domare och nämndemän. Alldeles särskilt tydligt blir detta i slutet av en rättegång då rätten går igenom den tilltalades tidigare avsnitt i belastningsregistret.

Jag menar att det sistnämnda förfarandet är helt fel och att det riskerar att bidra till rättens uppfattning då skuldfrågan skall avgöras. Det är i grunden fel och orimligt att vad någon gjort tidigare ska ha betydelse för bedömningen i det aktuella målet. Detta ska helt avgöras utifrån den bevisning som finns och om åklagaren genom denna lyckats styrka åtalet på ett sådant sätt att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig. Andra faktorer som utseende, börd, nationalitet, umgänge eller tidigare brott ska i sammanhanget inte vägas in.

Jag skulle därför vilja se ett system som det man har i t.ex England där domstolen inte får ta del av några uppgifter om tidigare domar innan skuldfrågan är avgjord.

Först då man, utifrån vad som förebringats under rättegången i form av bevis, har avgjort skuldfrågan så förs frågan om tidigare brottslighet in i bilden och denna tillåts då ha en betydelse i samband med att ett straff skall mätas ut.

Alltså; särskilj bakgrund från skuldfrågan och låt den ha betydelse för straffmätningen. Jag är helt övertygad om att detta skulle bidra till fler korrekta domar.

Vi kan nog aldrig helt komma ifrån att det någon gång kan bli fel men det är en absolut plikt och huvuduppgift för ett rättssamhälle att på alla möjliga sätt se till att de domar som utdöms är baserade på fakta och bevisning och att de är korrekta i så många fall det bara är möjligt.

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: Man får inte slå barn (eller vuxna)


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6676322.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/uppmarksammad-orfilsdom-star-fast_4329099.svd

Jag förstår inte diskussionen alls. Det här var väl ett solklart fall. Man får inte slå andra och särskilt inte barn. Det kallas misshandel. Punkt.

%d bloggare gillar detta: