Dagsarkiv: 17 februari, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Kan man kvitta fusket?


<!– @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>

Det har gjorts en mängd olika utredningar om svenskens fuskande med olika bidrag inom socialförsäkringssystemet och med andra typer av bidrag.

Någon delegation vars namn jag just nu inte minns kom fram till att de felaktiga utbetalningarna från soc.förs.systemet låg på runt 20 miljarder om jag inte minns fel. Av dessa var en del myndighetens fel, en del var helt enkelt fel utan för att för den skull vara fusk och en del var mycket riktigt rent fusk.

Konsekvenserna av dessa utredningar har blivit bl.a. förändringar i reglerna för sjukskrivning/sjukersättning och som vi kunnat konstatera har pendeln svängt rejält och många enskilda har blivit drabbade av detta. Staten har, kan man säga, tagit i med hårdhandskarna.

Själv har jag kommit fram till att det finns en utredning som inte är gjord men som borde göras för att skapa något av en balans i synen på hur våra olika typer av bidrag och andra rättigheter som samhällsmedborgare nyttjas.

Hur många har t.ex. inte vid något tillfälle då de varit fullt berättigade till något ändå avstått detta för att de inte antingen kunnat eller orkat fylla i den erforderliga blanketten? Hur många har inte, efter att påbörjat någon sorts strid med en myndighet, helt enkelt efter en tid kapitulerat för att det blev för jobbigt, tog för mycket tid eller annan liknande orsak.

Hur mycket sparar staten in på att utforma obegripliga blanketter? Jag, som är en synnerligen van och härdad blankettolkare, har fortfarande med jämna mellanrum svårt att förstå vad det är för uppgifter som önskas. Än mer förvirrad kan man bli då man tar del av diverse informationsblad.

Om detta är svårt och förvirrande för mig som i stort sett har det som yrke, hur svårt ska det då inte vara för vanligt folk med andra arbetsuppgifter eller för den nyanlända flyktingen?

Ett aktuellt exempel på hur staten genom bristande information sparar pengar är vad som i dagarna framkommit om den s.k tandvårdschecken som uppenbarligen väldigt få har haft en aning om att den existerade.

Stora pengar sparas också genom att handläggningstider är långa och på så sätt stannar pengarna i statskassan där de genererar ränta. Staten skjuter gärna över en del till kommunerna för då är det i alla fall inte statens plånbok som nyttjas. Hur många har inte i olika frågor kommit att hamna mellan stolarna hos kommun, landsting och stat och därigenom inte fått de bidrag de kanske egentligen var berättigade till?

När de stora elefanterna börjar skylla på varandra så kan du som enskild vara övertygad om en sak, det är du som får betala.

Det här är bara en mycket lös skiss över något som poppade upp i huvudet men nog vore det intressant om det gick att utreda vilka belopp det kan tänkas handla om. Jag har en aning om att det landar någonstans i paritet med fuskbeloppet om inte högre!

Svensk Myndighetskontroll: Statens förtryck av en enskild människa


http://brihed.blogspot.com/2010/02/for-att-jag-ar-sa-himla-fortvivlad-och.html

Om ni bara tänkt läsa ett blogginlägg det här året, läs då det jag länkar till ovan. Där får ni ta del av en utsatt människas kamp mot dels en oförstående, fördomsfull och dömande omvärld och dels också ta del av de övergrepp och den rena förföljelse som en förmodat god stat utsätter en av sina medborgare för.

Ha detta i åtanke, ni som godtroget går med på att lämna över allt större delar av vår integritet, frihet och demokrati till en allt mer övervakande och kontrollerande stat. Det är människor som de som Amanda har mött, som avgör om det beryktade mjölet i påsen är rent. Inte, som många tror, de själva och deras egna försäkringar om mjölets renhetsgrad.

När den starke har tolkningsföreträde blir den svages åsikt och uppfattning av noll och intet värde. Staten kan, som vi bara den senaste tiden sett genom t.ex Försäkringskassans och polisens agerande gentemot enskilda, när som helst i kraft av sin överlägsna styrka besluta sig för att frånta individen såväl frihet som egendom. IPRED-lagen är ett strålande exempel på detta.

Amandas situation angår alla oss som på olika sätt valt att försöka ta upp kampen för integritet, frihet, demokrati och rättssäkerhet.

Det Amanda skriver är ett typiskt exempel på hur samhället trampar på dessa grundläggande mänskliga rättigheter. Att Svensson kan vara fruktansvärt inskränkt, dogmatisk, dömande och fördomsfull är iofs för jävligt men nåt man får arbeta på att förändra.

Det är emellertid inte acceptabelt när ett samhälle och dess företrädare i form av sjukvård, olika myndigheter etc. inte lever upp till de krav vi som medborgare har full rätt att ställa på dessa. Att lyfta det Amanda upplevt och upplever till en öppen debatt är också det ett uttryck för exakt det jag menar att vi som engagerat oss i kampen för den personliga integriteten ska stå för. Integritet är inte enbart en fråga om internet utan en fråga som rör i stort sett vardagens alla aspekter.

Varje människa som har misshandlats av ett system som inte uppfyller vad det säger sig göra och som det ska göra har i grunden fått sin integritet kränkt av ett system och en stat som saknar empatisk förmåga. 

Det är helt enkelt vår förbannade skyldighet att reagera och att ställa upp för de som drabbas. Imorgon kan det vara din tur.

%d bloggare gillar detta: