Svensk Myndighetskontroll: Major Sven Dufva Björklund…….


Det blev inte alls som tänkt igår med någonting. Däckade kl.19 och vaknade ur mitt komatösa tillstånd idag 11.30. Han har visst effektiv bedövning min tandläkare…….

Dags då att förklara hur jag tänkte med de ord jag skrev igår. De fem första hämtade jag ur en enkät om hur en bra chef ska vara och så la jag till bestraffning som alltså är det ord som ska bort.

Jag kom att tänka på detta då jag läste att ”batong-janne Björklund” efter ett par år som minister nu har listat ut ett par nya sätt att bestraffa skolbarn.

Det är en underlig period i livet att gå i skolan. Upp till en viss ålder har ingen några tankar på att straffa och efter skolan, på en arbetsplats, så är det som synes andra egenskaper som förväntas hos chefen.

Under skoltiden så har man dock fått för sig att straff är en lämplig metod att få ordning på ungarna. Själv misstänker jag att om ”chefen”, i det här fallet lärare och skolledning, levde upp till de fem första orden så kanske det sjätte aldrig behövde bli aktuellt!?

För övrigt så har väl ”batong-jannes” skolmodell prövats förr? Den har t.o.m filmatiserats med Stig Järrel i huvudrollen om jag inte minns helt fel.

En fråga man kan ställa sig i det här sammanhanget är hur många som tror att ett barn som bestraffas utvecklas till en bättre människa än ett barn som motiveras?

Att motivera är naturligtvis lite jobbigare och kräver lite mer av personligt engagemang än att bestraffa men jag har en bestämd känsla av att det lönar sig i längden.

Låt mig ge ett exempel. Jag är s.k plastpappa åt en liten pojk som fyller 30 nu om några veckor, hur nu det gick till. Det var ju igår som han var en obstinat tonåring som inte tyckte det där med skolan var särskilt kul.

Julafton året innan han skulle fylla 14 så fick han en dator. Han pysslade och grejade med den och jag förstod överhuvudtaget inte vad han gjorde vilket nog var rätt typiskt för folk i min ålder vid den tiden. Jag menar, det där med internet var ju bara en fluga………

I skolan så var han som sagt inte särskilt inspirerad och ett ämne som t.ex engelska var mest bara tråkigt. Det gick ett år och det blev julafton igen och inför denna så frågade jag vad han önskade sig. Svaret blev att det absolut enda viktiga var en bok. Kanske inte helt vad jag förväntat mig som svar men man kan ju hålla masken. Så jag frågade naturligtvis vilken bok han menade och fick en titel till svar.

Titeln var på engelska och det var boken också. Idag minns jag inte vad den hette men den hade med datorer att göra och var på cirka 1000 sidor avancerad engelska och fullständigt obegriplig för undertecknad. Eftersom det var vad junior helst av allt ville ha så köpte jag naturligtvis den och tänkte att den kan ju alltid fungera som dörrstopp när han slagit pannan blodig.

Det visade sig inom ungefär en månads tid efter jul då han dök upp igen, efter att ha varit mer eller mindre försvunnen, att han ägnat tiden åt att läsa boken. Inte nog med det. Jag förstod snart att han inte bara läst den utan även förstått den hur nu det gick till med ”bara” ett G i skolengelska. Vad gör en förvirrad plastpappa i det läget?

Det vet inte jag, men jag frågade helt enkelt hur det kunde komma sig att han utan vidare kunde plöja igenom den här boken då den ordinarie engelskan i skolan uppenbarligen vållade en del bekymmer? Jag ska aldrig glömma den förvånade blick jag fick, ungefär som ”fattar du ingenting du?” och så följde den eminenta förklaringen, ”jamen det är väl skillnad. Det här är ju intressant ju…..”

(så här illa slutade det för grabben)

Så 1000 sidor facktext engelska på relativt hög nivå gick alldeles utmärkt att slå i sig på en månad medan en veckouppgift i skolan på två sidor text om ”Mr. Smith and his dear wife visiting relatives in Bristol” kunde utgöra ett fullständigt oöverstigligt hinder, göra honom rastlös och snacksalig och därmed föremål för ”batong-jannes” disciplinära åtgärder.

Frågan blir väl närmast om detta var grabbens fel eller skolans, men den frågeställningen tas aldrig upp utan istället kommer det repressiva fram. Det blir ännu märkligare då man betänker att den repressiviteten kommer från partier som brukar tala om individens frihet och dennes möjligheter att utvecklas just som individ.

Istället för att ta en diskussion om hur skolarbetet och innehållet i undervisningen ska läggas upp och utformas så väljer man den enkla vägen att bestraffa dom som av olika skäl har svårt att inordna sig i kollektivet.

Jag vågar faktiskt påstå att det var den där boken som sedan ledde till hans vidare utbildning. Gör tankeexperimentet att skolan skulle ha tillåtit honom att ägna sina engelskatimmar åt den istället för den vanliga undervisningen så kanske vi har ett embryo till något nytt i skolvärlden istället för att återgå till något förlegat.

Jag tror för övrigt att jag aldrig någonsin hört Jan Björklund yttra ett enda positivt ord om ungdomar eller skola. Det är ständigt ett evigt prat om hur dåligt allt är.

Tänk om högste chefen på en arbetsplats, vilken som helst, gick runt och talade om arbetsplatsen på samma sätt. Är det någon som tror att de anställda skulle känna sig särskilt motiverade?

Bestraffning var det ord som skulle bort men jag kommer i nästa inlägg att fortsätta på några andra områden och där ställa regeringens agerande mot vad svensken tycker är goda chefsegenskaper. Det var i alla fall inte en straffande chef som man i första hand önskade sig……..

Avslutar med följande rader som av någon anledning dök upp i huvudet:

”Sven Dufva var en dum major, den dummaste man fann.
Hans hela värld var disciplin, på mässen söp han som ett svin.
Han blev befordrad han…….”

Om Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Publicerat på 15 april, 2009, i Okategoriserade. Bokmärk permalänken. 4 kommentarer.

  1. Ännu högre blir karatenmed noggrannhet uti citaten:Sven Dufva var en dum major, den dummaste man fann,¨Men noga med att borsta skor, en korkad hedersman.Hans hela värld var disciplin,På mässen söp han som ett svin,Han tänkte som en tröskmaskin.Han blev befordrad han.

    • Michael Gajditza

      Tack för det! *L* Jag skrev ur minnet det som kom upp när jag kopplade till Björklund. Det var väl därför jag missade det där med hedersman…….*S*

  2. Bra skrivit..Ja man kan ju undra varför Björklund har sån agg till ungdomen,det sitter nog djupt rotat nånstans.Snart blir det förslag om hinderbana på skolgården för skoltrötta.

    • Michael Gajditza

      Tack! Kommer att tänka på följande rader:”Sven Dufva var en dum major, den dummaste man fann.Hans hela värld var disciplin, på mässen söp han som ett svin.Han blev befordrad han…….”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: