Dagsarkiv: 5 april, 2009

Svens Myndighetskontroll: Närmare trettio år av misär för artistsverige. Känsliga läsare varnas


Hittade detta hos bloggen ”Copyriot” http://copyriot.se/2009/04/04/utkast-till-artistraseriets-historia/


Upprop mot hemkopiering”

22 mars 2006

Ur tidskriften Musikern, nr. 1/1981, s. 24

UPPROP MOT HEMKOPIERING
– Till dej som lyssnar på musik från oss som gör musik

Hemkopiering av musik från skiva eller radio till kassett berövar alla artister, musiker, textförfattare, kompositörer, musikförläggare och skivproducenter, deras rättmätiga levebröd: royalties och försäljningsintäkter.
Vi som undertecknat detta upprop hör till de stora grupper som blir lidande på grund av hemkopieringen.
Vi ber dem som lånar skivor av varandra och kopierar, eller spelar in från radio, att sluta göra detta!

Om inte blir följden:
sämre utbud, färre artister, mindre pengar att göra musik för och försämrade möjligheter att ge nya artister en chans
ett fattigare Musik-Sverige.

Var lojal mot oss! Låt bli att kopiera!
Det är stöld av vår inkomst!

Egenhändigt undertecknat av bland andra: Fred Åkerström, Turid Lundqvist, Ted Gärdestad, Mikael Ramel, Arne Domnérus, Lill Lindfors, Claes af Geijerstam, Siw Malmkvist, Lars Lönndahl, Lars Roos, Magnus Härenstam, Jan Malmsjö, Lars Berghagen, Tomas Ledin, Eva Dahlgren, Kjell Lönnå, Bosse Parnevik, Ralph Lundsten, Pugh Rogefeldt, Magnus Uggla, Håkan Hagegård, Björn J:son Lindh, Per Gessle (Gyllene Tider), Mats Persson (Gyllene Tider), Anders Herrlin (Gyllene Tider), Ola Magnell, Anders Glenmark, Thore Skogman m.fl.

Om inte… Det var alltså 1981, som reaktion på kassettbandets genombrott, som Svenska Musikerförbundets tidskrift publicerade detta förment “spontana” upprop, vilket en ansenlig del av Sveriges artistelit ställde sig bakom.
I anslutning tryckte
Musikern en officiell kommentar från IFPI: “I förlängningen medför ett ohämmat utnyttjande, utan att rättighetshavarna kompenseras, att möjligheterna att skapa musik helt försvinner.”

Som framgår av texten så skulle artisterna redan för 28 år sedan berövas sitt levebröd och dö en plågsam död. Musiken som ljöd över världen skulle tystna och frågan var om mänskligt liv skulle kunna existera på en planet där det fanns så ohyggliga vapen som kassettband att använda mot de stackars arma artisterna.

Ger lidandet ett ansikte

Några namn bland undertecknarna är extra intressanta. Tomas Ledin har mot alla odds firat trettio år som artist varav samtliga varit fyllda med umbäranden och lidande för den mycket kopierade låtmakaren.

Per Gessle, den stackars, stackars lille ljuse pojken är nog den det är allra mest synd om. Det kan inte vara roligt att behöva ha så många bolag som han har och driver för att klara royaltys och andra intäkter. Ett rent lidande måste det också vara att behöva köpa ett gammalt hotell på sketna västkusten. Dessutom tillsammans med en avdankad bankdirektör. Tufft umgänge där i IFPI slummen.

Per är så förgrymmad över hur illa han behandlats av sina fans som haft mage att inte bara köpa hans skivor utan även att kopiera dom för att kunna ta med sig och lyssna på andra ställen än hemma vid trattgrammophonen, så han har fortsatt att skriva under upprop av det här slaget med nån sorts enklare Cartierpenna. Stackarn…..

Nog nu med lidande, jag pallar inte mer misär på en enda kväll.

Måste bara innan jag slutar ställa frågan om det verkligen är så fattigt att man från IFPI:s sida inte ens haft råd att byta ut klagotexten ovan utan kör med samma snyftvals varje år korrigerad bara för den senaste teknikutvecklingen?

Eller är ni bara lika lata och snåla i det avseendet, som ni är mot era artister och mot att vilja hitta nya lösningar för framtidens musikdistribution?

Svensk Myndighetskontroll: De är alltid lika häpna och oförstående


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4830174.ab

Det mesta är väl redan sagt i ämnet men jag kan inte undgå att fascineras av den häpenhet som alltid präglar den pamp som fastnat med handen i kakburken eller som visat sig vara helt inkompetent i något sammanhang.

Häpenheten (eller heter det häpnaden?) blandas vanligen med lika delar oförståelse. Dels en oförståelse över att de blir kritiserade och dels en oförståelse för att människor kan tycka att de gjort fel. Det kan de ju inte per definition göra i sina egna ögon.

Wanja, med ett otal olika styrelseuppdrag, piffade dessutom till det lite extra häromdagen då hon förvånat oförstående hävdade att hon minsann inte var något styrelseproffs…..

Att hon inte är proffs har väl den senaste tidens granskning visat med all önskvärd tydlighet!

Svensk Myndighetskontroll: Riksdagssvar, avsnitt 4328


Som söndagspyssel kom jag fram till att det är dags att försöka få upp temperatur och fart på mina sju återstående riksdagsledamöter. Avser de som ännu inte svarat på Riksdagssvars frågor. Tidsbrist gjorde att jag valde denna lösning:

”Eftersom jag inte fått något svar på nedanstående mail så utgår jag från att det blivit något fel i mailtrafiken och skickar det därför ånyo till Er som är våra representanter i Sveriges Riksdag.

Inom en relativt snar framtid kommer jag även att tillsammans med ytterligare någon representant från Nätverket/Föreningen Svart Måndag, att offentligt utmana Er sju på en debatt i FRA frågan.

Den är ju, som de flesta känner till, nu åter i hög grad aktuell eftersom regeringen inte förstår begreppet pacta sunt servanda utan tvärtom är i full färd med att bryta mot septemberöverenskommelsen. Bland annat detta hoppas jag vi får tillfälle att tala om under debatten.

Här kommer så det försvunna mailet i repris.”

Till nedanstående ledamöter av Sveriges Riksdag:

Staffan Anger (M)

Jessica Polfjärd (M)

Jörgen Johansson(C)

Margareta Israelsson(S)

Pia Nilsson(S)

Sven-Erik Österberg(S)

Olle Thorell(S)


Västerås 090322

De som förespråkar FRA lagen menar och återkommer alltid till tesen att den ska skydda oss mot terrorism och terrorattacker. Det är så att säga deras grundpelare och absolut viktigaste argument.

Terrorns mest ”lyckade” attack mot västvärlden är utan tvekan 11/9-attacken mot World Trade Center och den genomfördes, som alla vet, med hjälp av flyg.

Hur svårt det är att stoppa en sådan attack visade även Mattias Rust då han den 28/5 -87 flög in över det då fortfarande hårdbevakade luftrummet över Sovjet och landade på Röda torget.

Antag att man, mot förmodan, med hjälp av FRA-lagens bestämmelser om signalspaning skulle få reda på att två stycken tvåmotoriga Cessnor lyft från Örebro flygfält fyllda med sprängmedel och att deras mål var Kaknästornet och Riksdagshuset i Stockholm.

Återstående tid innan de är framme är, då meddelandet tolkats klart, 18 minuter.

I det läget är det bara att sätta sig ned och vänta på smällen eftersom huvudstaden saknar luftförsvar.

Frågan blir, att om man nu är så trygg i ett avseende att man kan avveckla inte bara huvudstadens utan hela Mälardalens luftförsvar, hur kan man då på ett trovärdigt sätt hävda att man å andra sidan är så orolig att man måste skapa möjlighet att avlyssna varje svensk?

Logiken inte bara haltar, den existerar inte!!

Ovanstående är ett exempel på en av många frågeställningar kring FRA-lagen som människor runt om i landet har idag. Andra frågor är de som gruppen Riksdagssvar.se tidigare ställt er i er egenskap av ledamöter i Sveriges riksdag.

Ni är valda för att representera er valkrets. Visserligen under partibeteckning men ytterst för att representera väljarna. Det är inför oss väljare ni är ansvariga och inte inför era respektive partier.

För att på ett korrekt sätt kunna representera oss borde ni hålla en tät kontakt med medborgarna genom att samtala med oss. Med samtal avser jag då inte partimöten eller en guidning på något företag eller andra situationer då ni är ute för ut ett budskap. Jag menar samtal i betydelsen kommunikation där den kommunikationen går åt två håll.

Det kan ske genom t.ex telefon, mail, brev eller bloggkontakter. Ett samtal förutsätter också att svar ges på ställda frågor.

Sedan mitt förra mail för cirka en månad sedan har ytterligare ett antal remissvar kommit in och de har en sak gemensamt. De är negativa till FRA-lagen.

Så sent som igår träffade jag den tidigare riksdagsledamoten och advokaten Rolf Åbjörnsson, som nu ingår som en av ledamöterna i säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och han nämnde bl.a de mycket tydliga ställningstaganden mot lagen som nämnden avgivit i sitt remissyttrande.

Jag hoppas även denna gång att nu äntligen få svar på de frågor som tidigare ställts er. Som alternativ till frågandet har jag annars allt mer börjat fundera på att anordna en offentlig debatt med er som inbjudna debattmotståndare till mig och ytterligare någon motståndare till lagen. Till detta får jag dock återkomma lite längre fram.

Som vanligt upprepar jag de fem påståenden/frågor det handlar om och ber er att besvara dom per mail till min mailadress.

    1. Den information som staten får tillgång till genom FRA-lagen kan användas för att bedriva åsiktsregistrering.

    2. Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv får användas som sökbegrepp i FRAs databaser. Dessa personuppgifter får överföras till annat land.

3. Enligt Europakonventionen är det stor skillnad mellan ett brev skrivet på papper och ett elektroniskt brev.

4. Denna undersökning genomförs med hjälp av en dator placerad utanför Sveriges gränser. Om den s.k. FRA-lagen varit i kraft hade dina svar automatiskt överförts till en statlig myndighet.

5. Tillgänglig information visar att vi idag är utsatta för allvarliga hot och att vi får ett nödvändigt skydd mot dessa genom att spana på all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser.

Svar kan som vanligt (även om det gått dåligt hittills) skickas till mig på mailadress: ombudet@lawyer.com

Med vänlig hälsning

Michael Gajditza

Svensk Myndighetskontroll: Lite söndagsgalla


Inspirationen hämtad från http://www.alliansfrittsverige.nu/2009/03/mars-23-2009-tabymoderat-fattiga-far.html

Det händer att man får raka besked av en politiker. Här uttalar sig Thomas Nilsonne, en av de nya moderaterna, tillika ordföranden i socialnämnden i Täby om tandvård.

Frågan gäller tandvård för de som idag inte har råd med tandläkare och för vilka man hittat gamla forskarrapporter från åttiotalet som man nu låter utgöra stöd för att begränsa tandvården till 20 tänder, vilket socialstyrelsen slagit fast på nittiotalet att det räcker åt våra gamlingar.

På fråga om Nilsonne själv skulle vara nöjd med att leva med tjugo tänder i munnen svarar han så här:

– Nej, det innebär ju sämre komfort, och jag kan ju skaffa fram de pengar som behövs för att laga eller ersätta trasiga tänder. Men går man på bistånd kan man inte få allt det som den som har ett arbete kan skaffa sig.

Då är det skäligt att man får tandvård så att man har tjugo tänder kvar – men där går gränsen för vad skattebetalarna ska ställa upp med, säger Thomas Nilsonne.

Tänker man efter så är det för slappt över hela linjen. Vi människor har ju två av det mesta så det borde fastslås att staten anser att du i händelse av sjukdom eller olycka får nöja dig med att behålla det ena av de organ och/eller kroppsdelar som är dubblerade.

Exempelvis ett ben, en arm, ett öga, en njure etc. Där går gränsen för vad skattebetalarna ska ställa upp med. Människosynen får därmed sägas leva upp till tröskelvärdet för att kallas human.

Det är ju billigare att amputera en arm än att rädda den och ur ett statsfinansiellt perspektiv har vi ju nu också ordnat det så fiffigt att om du inte är i stort sett död så anser försäkringskassan att du är arbetsför så du kommer ändå inte att belasta försäkringssystemet.

Undrar om det är en ren slump, att så många av dom som enligt denna reform fått behålla bara en hjärnhalva, nu återfinns inom politiken?

Svensk Myndighetskontroll: Mina "fem i topp" till att ta över efter Mona Sahlin


Jag har gjort en inventering av de socialdemokratiska politiker jag känner till och kommit fram till en egen liten lista över vilka jag tycker skulle kunna ta över från Mona. Jag har inte anlagt något genusperspektiv på listan utan helt enkelt rankat kandidaterna efter hur jag tror att de skulle kunna lyckas i rollen som partiledare.

Här är mina fem kandidater med en kort kommentar till varje.

1. Leif Pagrotsky, samlande namn som skulle kunna lyfta S.

2. Göran Johansson, en man med hög integritet. Kontroversiell men populär i breda led.

3. Margot Wallström, självklar för något år sedan, nu lätt EU anfrätt.

4. Urban Ahlin, relativt okänd men kompetent..

5. Per Nuder, kompetent och skulle klara en debatt med teflonmannen.

Tillåter mig tre reflektioner kring detta.
För det första tycker jag att samtliga ovan har bättre förutsättningar än Mona att göra ett bra jobb idag.

För det andra blev jag själv lite förvånad över hur svårt jag hade att finna fem namn i Sveriges största parti som möjliga kandidater.

För det tredje tror jag att Pagrotsky förvånar många men jag är säker på att just nu, i den situation som råder, så vore Pagrotsky exakt rätt man på rätt plats.

Det vore kul att få testa den här listan brett bland många läsare för att se vilken respons som namnen väcker.

Svensk Myndighetskontroll: Pacta sunt servanda. Eller?


http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article551742.ece

Inspirerad av något som Niklas Starow skrev http://scabernestor.blogg.se/?tmp=17090916  slutar jag kalla regeringen för regeringen och skriver så här i fortsättningen:

Moderaterna  har tidigare visat att det där med grundlag och europakonvention är nog bra. Bara det inte stör verksamheten.

Pacta sunt servanda är en grundläggande princip inom avtalsrätten och betyder helt enkelt att avtal ska hållas. Det är väl egentligen så naturligt att det borde vara självklart.
Det händer ändå att avtal bryts och i allmänhet så kostar ett sådant avtalsbrott något för den part som brutit avtalet.

Här är moderaterna  nu i full färd med att bryta det avtal som gjordes med de sex folkpartisterna i september -08 om FRA-lagen. Nu är det dags för dessa att tala om vad kostnaden för att bryta avtalet blir. Håller de bara fast vid vad de sa på Sergels Torg den 16/9 så finns det ett pris därifrån att gå på.

Det priset består i att riva upp, göra om och göra rätt! Här kan man också säga att det priset har avtalats med väljarna.

Bryter man det avtalet så blir det väljarna som får sätta priset och för min del finns bara ett pris för riksdagsledamöter som inte håller vad de lovar och det består i att de får lämna riksdagen i nästkommande val.

Det är ett fast pris i en fast prislista och för min del så går det inte att pruta någonting på det.

%d bloggare gillar detta: