Dagsarkiv: 4 april, 2009

Svensk Myndighetskontroll: Sahlins hopplösa kamp mot såväl opinionen som teflonmannen


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4825353.ab

http://www.dn.se/nyheter/politik/kalabalik-inom-socialdemokratin-1.838153

Ingen kan påstå något annat än att opinionsläget är intressant. Inte enbart för dagen utan för att det vi har sett de senaste åren är ett, som jag ser det, trendbrott i svensk politik.

Lite förenklat kan man tänka att det är väl inte så konstigt att opinionen svänger snabbt, allt annat går ju också mycket fortare i dagens samhälle än i gårdagens.

Till viss del ligger naturligtvis också förklaringen där. Vi får information allt snabbare och i allt större mängder. Tack vare ett än så länge relativt fritt internet dissekeras och analyseras informationen snabbt och kan serveras såväl i portionsförpackningar som i objektiv eller vinklad form, beroende på var och vad du söker.

En effekt är att våra spontana reaktioner blir fler och ringer då ett institut mitt i ett läsande av något som gjort en förbannad på sitt parti just då så kan svaret om vilket parti som är bäst idag även det bli väldigt spontant.

Så här ser dagens rekordmätning ut.

Om dessa siffror står sig och om inga valallianser bildas så kommer oppositionen att vinna valet med 45,2% mot alliansens 42,8%. Centern och KD åker ut ur riksdagen och SD tar plats.

Detta ger i så fall SD ett oerhört inflytande eftersom deras drygt fyra procent innebär att de får en vågmästarroll. Något av blocken kommer i det läget att ge Jimmie Åkesson skamliga förslag.

Det vore av många skäl synnerligen olyckligt. Dels för att SD har åsikter som i mitt tycke generellt sett är förlegade och från en svunnen tid och dels har de en alltför positiv inställning till kontroll av den sort som FRA- och IPRED-lagarna står för.

Det ska erkännas att det, såvitt jag kunnat se på deras hemsida, inte sägs rakt ut någonstans men det är med utgångspunkt från deras ställningstaganden i andra frågor både logiskt och rimligt att anta att det förhåller sig på det viset.

En ytterligare faktor som gör det extra olyckligt med en vågmästarroll för något parti, är att den ekonomiska krisen enligt alla bedömare, kommer att stå i full blom under nästa år. I ett sådant läge är politisk osäkerhet ett mardrömsscenario.

Alliansen har säkert också insett hur läget är och det skulle förvåna mig stort om man inte går till val i en för valet 2010 formad valallians som innebär att även röster på Centern och KD räknas oavsett ifall de når 4% eller ej.

Det är också irriterande att instituten är så dåliga på att redovisa antalet vet ej/vill inte svara röster. Ju högre det talet är desto större osäkerhet i mätningens siffror.

Med tanke på att det återstår ca. 1,5 år till valet så inser numera också var och en i ljuset av de snabba opinionssvängningarna, att detta kan sluta hur som helst.

En skandal här, ett misslyckat debattframträdande, några IPRED drabbade barnfamiljer, ett FRA avslöjande, kraftigt försämrad ekonomi, en miljökatastrof eller någon annan okänd faktor kan i ett nafs ändra de inbördes styrkeförhållandena.

Jag har tidigare i ett antal postningar diskuterat för och emot Mona Sahlin som partiledare för socialdemokraterna. I dessa har jag varit klart ambivalent i mina egna åsikter och de små resonemang jag fört har mynnat ut lite olika slutsatser.

Nu, efter Wanja Lundby-Wedin affären och efter att ha hört Sahlin först stötta henne och sedan dra bort det stödet då det gäller styrelseplatsen i AMF, har jag kommit fram till att om S ska ha en chans att göra ett så bra val som den här regeringen i grunden ger dom möjlighet att göra, så måste Mona Sahlin avgå.

Hade det varit så att hon klivit i rollen som partiordförande för två år sen som ”obefläckad” hade hon möjligen kunnat rädda situationen.

Som det nu är med hela hennes tidigare record, det nu förlorade försprånget i opinionen, den inre kritiken mot hennes ledarskap, oklarheterna med V och Mp plus det faktum att hon inte längre utstrålar någon som helst pondus eller självsäkerhet, är sammantaget för mycket för henne att rätta till och förändra.

Lägg sedan till att t.ex media knappast heller kommer att låta henne lyckas så står vi inför ett läge där det inte återstår annat än att byta partiordförande.

Effekten av att inte göra det tror jag blir att regeringen vinner valet på walk-over mer eller mindre. En valrörelse kräver entusiastiska valarbetare och de som känner entusiasm inför Mona är alltför få. Dessutom så ställs hon mot Fredrik Rådjursögat Reinfeldt, mannen som försetts med ett teflonliknande yttre som jag egentligen bara kan minnas att Ronald Reagan haft en motsvarighet till.

Det är som att inget fäster på den mannen och jag kan bara beklaga att folk ännu inte sett igenom det som är en prydlig fasad men som döljer en maktpolitiker beredd att offra vad och vem som helst för att nå sina mål. Dessa mål är alltid bra för Reinfeldt och råkar de vara bra för landet så är det mer en bieffekt.

Kameleonten

Av bl.a det skälet har vi idag både IPRED och FRA lagar införda och mer av den sorten kommer om teflonmannen tillåts fortsätta.

De siffror jag kommenterat har bara varit Demoskops. SKOP har också släppt en undersökning idag och även i denna är alliansen nu större än oppositionen. Där är förändringarna dock mindre dramatiska.

Slutligen en kommentar utifrån det perspektiv som jag skriver det mesta av vad som hamnar i bloggen.

Antingen så betyder de frågor jag och många bloggare med mig är så djupt engagerade i, inte särskilt mycket i den allmänpolitiska debatten och för hur folk röstar, eller så har många svårt att se att det hos de etablerade partierna finns någon skillnad och i vad som upplevs som en brist på alternativ, väljer man något av de vanliga partierna.

Jag hoppas det är det sistnämnda alternativet som gäller.

%d bloggare gillar detta: