Dagsarkiv: 2 april, 2009

Svensk Myndighetskontroll: Påverkar åklagaren personligen vad tidningen NT ska skriva?


Det kom ett mail från ett håll,, som förvånade mig. det är tydligen ändå så att när människor tycker att något går för långt så kommer reaktionen och den här gången i form av ett mail till undertecknad. Jag kopierar in det nedan efter att ha tagit bort en del identifierbara delar. Någon/några tar en uppenbar risk genom att skicka mig detta så jag kommer att vara lika försiktig. Här följer mailet:

”Av säker källa vet jag att CÅ Torsten Angervåg haft ett möte med bla. kriminaljournalisterna på NT. Vad som sades vet jag ej. Dock har jag noterat att sedan detta möte  så har man ej kunnat debattera artiklar på NTs nättidning.

Kan det bero på att både åklagarkammaren i Norrköping samt polismyndigheten där utsatts för massiv kritik av NTs läsare som uttalat yttranden som inte passat in i nyssnämndas föreställningsvärld? Om man nu censurerar ett av de media som av medborgare kan användas för att rikta kritik mot de två offentliga inrättningar, som har monopol på att frihetsberöva samt utöva våld i fredstid mot samhällsmedborgare, hur nära är vi inte då fascistdiktaturen ?”

Jag har träffat källan tidigare och har stort förtroende för personen och jag har ingen anledning att ifrågasätta vad som påstås. Som framgår av mailet, finns just nu ingen konkret information om vad som sas vid mötet, men som flitig debattör i just NT:s nätupplaga kan jag vitsorda att debatter inte tillåts, alternativt stängs, i händelse kritiken mot polis och/eller åklagarkammare blir för omfattande.

Stämmer den konklusion/slutsats man kommer till angående chefsåklagarens påverkan av den tredje statsmakten så är detta illa, rent av mycket illa. Att en tidning i så fall låter sig påverkas av statsmakten till en sorts informell censur av den fria debatten är något vi sett i andra samhällssystem som varit fjärran från vårt sätt att tänka och resonera kring rättssäkerhets och demokratifrågor.

Utöver detta har jag också erhållit ytterligare information kring Chefsåklagare Angervåg som jag återkommer till då jag förhoppningsvis lyckats få denna information bekräftad i form av ett beedigat intyg från uppgiftslämnaren. Att denne behöver lite tid att ta ett sådant steg har jag full förståelse för.

Svensk Myndighetskontroll: Låt krisen bli vårt katarsis, samarbeta och vänd svart till vitt!


Statsministerns rädsla för att ytterligare en borgerlig regering ska lämna ett statsfinansiellt kaos efter sig, riskerar att åstadkomma just det kaos han är rädd för!

Faktum är att det nu ser t.o.m sämre ut i ekonomin än vad det gjorde bara för två månader sedan. Konjunkturinstitutet räknar nu med att arbetslösheten ökar med 250000 personer de närmaste två åren. OECD prognosticerar 25 miljoner arbetslösa i de 30 rikaste länderna.

Dags att sluta garva?

Vart sjätte industrijobb kommer att försvinna från vår närmast helt utlandsberoende tillverkningsindustri. Vi står kort sagt inför stora förändringar som till stor del inte kommer att vara frivilliga utan förändringar som vi är tvingade till av det rådande och kommande ekonomiska läget.

Sådana påtvingade förändringar är svåra att acceptera och på samma sätt som vi nu ser oroligheter i London kan vi komma att få se det i Stockholm.
Det här får mig att fundera över de konsekvenser för samhälle och enskild som kan komma att bli följden av det stålbad som nu ligger framför oss.

Fortfarande så lever vi i någon sorts demokrati vilket innebär att vi alla som medborgare också har möjlighet och även skyldighet att göra vad vi kan för att gemensamt klara krisen. Den kris som även kan visa sig vara en möjlighet till att omvandla ett stålbad till en helande katarsiseffekt för nationen.

Om detta ska kunna ske så gäller det att få prestigefyllda politiker att inse att öppenhet och samarbete i en kris, är vettigare än konfrontation och slutenhet.

Även om jag är tveksam till att de små själarna med stora egon, som idag befolkar riksdagsbänkarna och till del vägrar att kommunicera med medborgarna, ska kunna lyfta blicken och se de större värden som står på spel så menar jag att vi måste försöka få dom att göra just det.

Vi har också en möjlighet att få en bättre besättning på arken fr.o.m oktober nästa år eftersom vi kan välja in nya och bättre lämpade ledamöter vid valet i september. Därefter vill jag se 349 riksdagsmän och kvinnor som inser och förstår att de är där för att representera oss och inga andra.

Det arbetet kommer under åren 2010-2014 att kräva ett djupgående samarbete för att möta den ekonomiska krisen och jag uppmanar därför våra politiker att söka lösningar som vore värdiga en samlingsregering. Så varför inte bilda en sådan?

Det kanske också skulle minska den rädsla och nervositet i statsledningen som jag i mina mörka stunder tror till del skapat alla de övervakningslagar som nu finns eller är på gång, i syfte att kunna utöva full kontroll över medborgarna, om den ekonomiska kris som väntar också skulle leda till oroligheter inom landet.

Ovanstående utgör, troligt eller ej, ändå en logisk och rationell förklaring till mycket av sådant som annars ter sig närmast obegripligt.

Som man säger, ”enade vi stå, söndrade vi falla”, och med en samlingsregering står vi ändå mer enade än vad vi gör idag.

%d bloggare gillar detta: