Dagsarkiv: 26 januari, 2009

Svensk Myndighetskontroll: Den kriminalpolitiska debatten fortsätter…..


Har, för vilken gång i ordningen vet jag inte, hamnat i en debatt om brott o straff. Denna gång i NT och dock mer seriös än det vanliga ”lås in dom utan mat och slå dom med batonger innan ni kastar bort nyckeln”, argumenterandet. Här följer de sista två replikskiftena i den debatten med min värderade motståndares inlägg först:

    Svensk Myndighetskontroll:
    ”…vi riskerar att lägga enorma summor på helt verkningslösa åtgärder. Det är det väl ändå ingen som vill!?”

    Våldet i dagens samhälle är oacceptabelt oavsett om det ökar, minskar eller är oförändrat. Alltså behövs åtgärder. Att knyckla fram statistik om att våldet inte ökar har ingen relevans för att få fram verkningsfulla åtgärder. Det duger endast till att förminska problemen.

    Det enda som statistik om en lätt minskande trend kan säga om åtgärder är att vi kommer ha en i stort sett oförändrad situation under lång tid framöver om inte något ändras.
    För oss som bryr oss gäller: Det finns för mycket våld. Insatserna måste öka.

Jag kommer aldrig att förneka behovet av förebyggande insatser. Men repressiva åtgärder förebygger också. Det är svårt att återfalla i brott inifrån fängelset.

Fråga: Om en dömd mördare bedöms av rätten att ha mycket liten risk för återfall ska då denne slippa straff?

För min egen del, NEJ. Jag anser att en mördare har förbrukat sitt förtroende som medmänniska och kan därför inte tillåtas vandra fri i samhället. Har inte med hämnd att göra.

Mitt eventuella hämndbegär stillas inte av livstidsstraff, och ändå förespråkar jag det. Värre straff är inte värdigt för oss civiliserade människor att utdela, oavsett om brottslingen ”förtjänar mer”.

Så min replik på detta.

”Land o.s.v,

Jag delar helt din uppfattning i det du skriver i din sista mening ang värdighet-straff och civilisation.

Då du inte preciserat vilka åtgärder du avser har jag utgått från att du, likt så många andra i den kriminalpolitiska debatten, avser längre straff, hårdare villkor och fler batonger. Har jag fel ber jag om ursäkt och skyller på att jag är debattskadad.

Ett problem i den här debatten är att den översvämmas av känslor och tyckande vilket får som konsekvens att fakta hamnar i bakgrunden. I det läget är det lätt för politiker och har så varit i alla tider, ”att agera kraftfullt”. Om detta då innebär att en ogenomtänkt lagstiftning får konsekvenser som istället förvärrar så var de ”kraftfulla åtgärderna” skadliga.

Om man överhuvudtaget ska komma ens i närheten av ditt mål så krävs ett fullständigt nytänkande.

Allt underlag som fordras för ett sådant finns för den som orkar gå igenom tonvis med papper.

Det finns t.ex en rapport som heter ”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån” av ekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog som påvisar de enorma samhällsvinster som kan uppnås om vi ser till att samordna tidiga insatser kring barn och unga. Nyckelordet är samordning.

Den som inte sett det anar inte hur många det är som tidigt faller mellan stolarna i vårt alltmer glesmaskiga trygghetsnät. En gång där så ska du vara otroligt stark för att inte brytas ner av systemet och fastna i ett utanförskap som i en stor del av fallen också blir kriminellt.

Det är först de senaste två-tre åren som man på allvar börjat uppmärksamma och förknippa olika sjukdomstillstånd med kriminalitet. Det har t.ex visat sig att bland de dömda som är narkomaner så lider närmare 60% av ADHD. Jag träffade en av dom och han berättade på ett sätt som fick mig att studsa till vad amfetaminet betydde för honom.

Det betydde att, när han tagit sin dos, han precis som alla oss som inte lider av hans sjukdom, kunde sätta sig ner och läsa en vanlig tidning. Något han aldrig klarade koncentrationsmässigt utan amfetaminet. Man brukar i detta sammanhang tala om självmedicinering och vem f-n rent ut sagt vill inte kunna sätta sig och läsa en tidning?

Med detta vill jag bara ge ett exempel på att många delar av samhället involveras i den sammantagna problematiken.

Det finns inga enkla patentlösningar på svåra problem. Så länge de grundläggande problemskapande faktorerna finns kvar utan att vi angriper dessa från grunden så kommer också problemen att kvarstå. Det spelar då ingen roll om vi femdubblar straffen.

Vad gäller t.ex narkotikabrotten så blir effekten tvärtom den motsatta enligt formeln; långa straff – hög risk – stor förtjänst, ergo: priset går upp för att kompensera för riskerna. När priset går upp tvingas narkomanen till att ”jobba” ihop mer pengar till sitt missbruk – brottsligheten förvärras.

Den som är intresserad av dessa frågor får gärna kontakta mig via min blogg; http://blogg.aftonbladet.se/21909

I den finns nåt hundratal artiklar om brott o straff och vill du ha bakgrundsmaterial o fakta så finns även min mailadress där.”

Debatten lär fortgå…..

Svensk Myndighetskontroll: Vässa argumenten istället för knivarna – SD ende vinnare på att utsättas


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4259249.ab

Det framgår inte av artikeln vilka motdemonstranterna….nej, förlåt. Att använda ordet demonstrant i det sammanhanget blir en förolämpning av alla de som demostrerar seriöst så jag ändrar till följande;

Det framgår inte av artikeln vilka terroristerna var som störde den tillståndsgivna demonstrationen men det har hänt förr och det finns nog hyfsat god grund för att anta att det åter är samma grupperingar som ligger bakom.

Jag är ingen Sverigedemokrat. Jag är demokrat. Följ spelreglerna och gå hem och vässa argumenten istället för knivarna. Kan ni inte slå SD med demokratiska medel så analysera skälen bakom misslyckandet och se till att återkomma den rätta vägen för ett fritt meningsutbyte.

Det finns bara två förlorare vid den här typen av incidenter. Den ena förloraren är de som stör demonstrationen och den andra förloraren är alla vi andra d.v.s demokratin.

Vinnare på den här sortens trams är den som utsätts, i det här fallet SD.

%d bloggare gillar detta: