Dagsarkiv: 22 januari, 2009

Svensk Myndighetskontroll: Oinformerade och utan ansvar – statsrådens tunga roll…………


http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/matsengstrom/article4234756.ab

För ett par dagar sen skrev jag här i bloggen om hur Sverige tre gånger i ett och samma ärende har satt sig över vad Europadomstolen sagt i tre olika domar.http://blogg.aftonbladet.se/21909/perma/1091876

I det inlägget återfinns också ett citat av Fredrik Reinfeldt i vilket han menar att CIA-hämtningen är något som kan komma att upprepas och att tänja på gränserna för vad som är lagligt/olagligt går också det bra.

Det är alltså moraluppfattningen hos landets statsminister, mannen som i sitt jultal såg mycket moraliskt och mycket strängt på annan brottslighet.

Självklart är han i sin fulla rätt att anse att tortyr av människor, utförd av främmande underrättelsetjänst, som under närmast kidnappningsliknande former transporterar iväg två personer till än mer omfattande förhörstortyr, är mindre allvarligt än pundar-Hasses pågående stöldturne av cyklar.

Han får lika självklart också tycka att det är viktigare att komma åt nedladdande tonåringar än att verka för att något sådant som hände på Bromma inte ska kunna upprepas. Visst får han tycka det.

Att FN, KU och JO fördömt hela affären på ett, efter svenska mått mätt, kraftfullt sätt tycks inte bekomma statsministern för likt så många makthavare för honom så ser statsministern säkert de större sammanhangen och visionerna och i relation till det så blir naturligtvis lite JO kritik och några miljoner i skadestånd inte mycket att hänga upp sig på. Visst får han tycka det.

Men min röst vinner man inte med den inställningen.                  

Det gör inte S heller under utförande av alla de piruetter och danssteg som man kan se pressade politiker prestera. Dessa politiker som annars är till brädden fyllda med kunskap och visdom och som likt Tomas Bodström gärna stiftar lagar som de vet är ”bra” för oss. IPRED, FRA, datalagring…….

Då ska vi tro dom och då talar många om den kompetens som finns och att vi kan lita på den kompetensen. När något sedan händer finns varken kompetens eller ansvar, då finns bara undanflykter som ”att det kände jag inte till”. Vi ser det nu och vi såg det lika tydligt då tsunamikatastrofen var aktuell.

Tror att jag vågar påstå att det inte finns en enda säkerhetstjänst i hela världen som i detta läge inte skulle underrätta sin chef om vad som var på gång. Oavsett vad man tycker om Säpo så består ledningen där av människor.

Människor har självbevarelsedrift och att genomföra en operation av den här sorten utan att underrätta det ytterst ansvariga statsrådet vore ett exempel på blodig tjänstemannaharakiri. Ett sätt att konstatera att Säpochefen skött sitt jobb och att han med detta har informerat ministern (Bodström) är att se vem som då var chef på Säpo och hur länge han fortsatte att vara det.

Dåvarande chefen för Säpo satt kvar på sitt jobb till 2003, ergo: han hade informerat!

Det finns inget i världen som kan få mig att tro annat än att Bodström var informerad och med tanke på GP:s ledarstil så nåde den som underlät att berätta om något sådant som CIA hämtningen för honom. Auktoritära ledare har också ett behov av att få veta allt.

Uppfattningen att detta var känt för fler än Anna Lindh stärks också av t.ex en intervju med Michael Scheurer, tidigare chef för Bin Ladin-enheten på CIA, i en italiensk tidning och där det klart framgick att USA när det gällde vänskapligt sinnade länder, ”som i fallet Sverige” (ja, han sade ordagrant så!), alltid agerade i samförstånd med det land där ”hämtningen” skedde.

Så här sade också Bodström i en intervju 2005 kring händelsen: ”Men om jag eller någon annan skulle ha fått information före avvisningen så skulle det inte ha gjort någon skillnad, vi skulle inte ha stoppat någonting.”

Trots kunskap om en sådan här sak så skulle alltså ingen gjort något för att hindra det som skedde.

Detta är alltså samma människor som tänkt sig att stifta lag om civilkurage där lagen kommer att kräva att vanliga människor säger nej och griper in då de ser något ske i strid med lagen. Men det är ju vanliga människors plikt.

Undantagna är förstås det politiska frälset, som då de ser en olaglighet ske, kan tillsätta en utredning. Fast först ett antal år senare då det avslöjats att de såg vad de såg……..

Det har gått sju år. Olagligheter har konstaterats och skadestånd utbetalats. Nu återstår ansvarsfrågan. Ska Anna Lindh även fortsättningsvis få bära skulden så ska detta inte utredas vidare.

Tycker man att det är viktigt att ansvar utkrävs av de verkligt ansvariga så ska detta utredas noga igen. Jag tycker att det sistnämnda är det enda alternativet!

%d bloggare gillar detta: