Dagsarkiv: 14 januari, 2009

Svensk Myndighetskontroll: Polis bakom sprängattentat?


Idag är jag i Norrköping där jag bevistar en rättegång. De som läst min blogg en längre tid vet att jag med ojämna mellanrum återkommit till ”kampen mot den organiserade brottsligheten” och de medel och metoder som samhället bestämt sig för att använda.

Min slutsats har varit och är alltjämt att då staten använder sig av tveksamma och ibland olagliga metoder så urholkas respekten för rättsstaten på ett sätt som gör större skada än vad den samlade brottsligheten lyckas med.

Just här i Östergötland tillämpas sedan februari -08 en handlingsplan mot organiserad brottslighet med särskild inriktning på MC-relaterad sådan. Denna handlingsplan vann snabbt visst rykte och tillämpas nu på fler platser i landet.

Hur det går och vilken eventuell framgång handlingsplanen har framgår av artikeln här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4116262.ab

Ibland kan man inte låta bli att säga det och det här är ett sådant tillfälle att få säga, vad var det jag sa.

I mina inlägg har jag pekat på riskerna med planen och att ett alltför strikt tillämpande kan komma att bli kontraproduktivt och det är exempel på detta som nu kommer och som artikeln i Aftonbladet speglar.

Min bedömning i våras då jag granskade planen var att den på ett antal punkter förordade metoder, som vid sidan av att vara misstänkt olagliga, även skulle innebära en för gängen positiv uppmärksamhet samt hos en del av befolkningen även bli en bekräftelse på samhällets kompromisslöst repressiva inställning.

Kanaliserad genom en frustrerad poliskår, som ofta gått över gränsen i de metoder som nyttjats, har detta inneburit att gängen vunnit i sympati. Jag kan t.ex från min hemstad Västerås berätta att en av medlemmarna i en MC-klubb under en kort period fört dagbok över de tillfällen han stoppats av polis då han kört bil, för olika former av kontroll och visitation etc.

I dagboken har han noterat polispatrullens nummer, uppgivet skäl för kontrollen, vilka åtgärder som vidtagits, resultat av dessa samt datum och tidpunkt. Efter tre månader visar det sig om man räknar posterna i hans bok att han stoppats 170 gånger. Störning kallas det på polisspråk och på mitt språk kallas det även resursslöseri.

En av de grundläggande frågor jag ställt i sammanhanget är om de som nu närmarkeras av polisen på något sätt är undantagna från den oskuldspresumtion som Europakonventionen de facto stadgar?

Finns inget sådant undantag (och det gör det naturligtvis inte) så bryter alltså samtliga samhällets företrädare i den delen mot en artikel i konventionen som dessutom är ett fundament i rättsstaten.

 I FRA debatten har jag vid många tillfällen hävdat att demokrati kan inte försvaras med odemokratiska metoder då det innebär att det man säger sig försvara inte längre kommer att existera. Likadant förhåller det sig i det här fallet.

Försvarar vi samhället så att säga utanför samhället så kommer det samhälle vi känner att förändras på ett sätt och i en riktning som alls inte var den önskade.

En förgrundsfigur i tillskapandet av denna handlingsplan är Socialdemokraternas förre partisekreterare och nuvarande kommunalråd i Norrköping, Lars Stjernqvist, som är och har varit mycket engagerad i frågan.

På sidan 7 under punkten 10 Utvärdering står följande att läsa:

”Handlingsplanen ska följas upp genom antal lagföringar, beslag, statistikuppgifter, åtgärdskalendrar, säkrade penningmedel m.m. En delredovisning till samverkansparterna ska ske senast den 1 november 2008.”

Mitt intresse för denna delredovisning är naturligtvis stort då jag engagerat mig i frågan och jag måste tillstå att det intresset ökat efter det att jag i NT läst att polisen i olika sammanhang redan förklarat planen vara en framgång och man har exemplifierat detta med att säga att man nu lyckats bli av med två av Östergötlands klubbar nämligen Hog Riders i Linköping och Outlaws i Åtvidaberg.

I detta ligger ett problem. Det är en ren lögn, alternativt ett erkännande av ett grovt brott, som på detta sätt framförs och sprids. Även Lars Stjernkvist sägs så sent som för någon/några veckor sedan ha framfört samma budskap vid en träff i Örebro.

Det förhåller sig så att när det gäller Outlaws så försvann de från länet efter ett försök till sprängattentat av deras lokal i Åtvidaberg och den misstänkte gärningsmannen omkom i samband med den explosion som skedde.

Om detta attentat var en del i handlingsplanen, vilket jag har svårt att tro, så blir påståendet ovan sant. Var sprängningen inte en effekt av handlingsplanen ljuger alltså både polisen och Stjernkvist. En så uppenbar lögn tycker jag också ger belägg för att handlingsplanen inte alls gett de resultat man räknat med.

I syfte att få ta del av nämnda delredovisning har jag vid tre tillfällen nu vänt mig till Lars Stjernkvist. Efter det första tillfället, som jag vill minnas var i slutet av november, mailade Stjernkvist att han skulle kontrollera och återkomma. Han har trots två påminnelser därefter inte mer avhörts. Nästa steg blir därför att fråga honom igen och nu mer offentligt än tidigare, så kanske svaret kommer.

Till dess så lägger jag upp handlingsplanen här så att den som vill och är intresserad kan läsa den. Lägger även in ett par länkar till andra och tidigare inlägg i denna fråga och bland dem också den gjorda JO anmälan.

Fortsättning följer och den följer förhoppningsvis snart om jag nu bara får den delredovisning jag efterfrågat.

Länk till JO anmälan: http://blogg.aftonbladet.se/21909/perma/852685



Svensk Myndighetskontroll: Eutanasidebatten igen


http://www.aftonbladet.se/debatt/lisamagnusson/article4177407.ab

Lisa Magnusson på Aftonbladet har idag en krönika om eutanasi-dödshjälp och av den anledningen återpublicerar jag ett tidigare blogginlägg.

”Den svåra frågan om dödshjälp – eutanasi – har åter aktualiserats av Statens medicinsk-etiska råd. Under de dryga 10 år som gått sedan frågan senast var föremål för en offentlig debatt och bedömning, har mycket hänt. Bland annat finns idag flera uppmärksammade exempel på svenskar som valt att avsluta sina liv på kliniker i andra länder där eutanasi är lagligt.

Självklart står sjukvården i livets tjänst och dess uppgift är att bota och lindra.

Men, i begreppet att lindra menar jag att eutanasi kan vara ett av sätten detta sker på. Min egen inställning är glasklar och den baseras lika mycket på rätten till liv som rätten till död.

I samband med födseln talas om att vi ger liv till vår avkomma och visst är livet en gåva. Det är dessutom en ovillkorad sådan, det liv Du fått är Ditt och ingen annans.

Med det följer, menar jag, även en rätt att välja om och när detta liv ska avslutas.

Den rätten kan man också säga att Du har så länge Du är frisk, men av någon anledning tas den ifrån Dig om Du en dag, kanske till följd av olycka eller sjukdom, drabbas på ett sådant sätt att Du inte längre själv har fysisk förmåga att avsluta det för egen hand.

Det kan inte vara rätt som sker idag, att den enskilde tvingas söka sig bort för att avsluta sitt liv på en klinik i t.ex Schweiz istället för att kunna göra det hemma och omgiven av de närmaste om man så önskar.

Det är i sak inte konstigt att man i olika länder kommer till olika slutsatser i fråga om aktiv dödshjälp eller ej. Detta är en av de frågor där det helt enkelt inte finns något generellt givet svar som är antingen rätt eller fel, utan endast djupt personliga svar från var och en av oss.

Bland annat just därför menar jag att oavsett vad vi väljer så borde staten inte ha synpunkter på detta val utan respektera det val varje människa själv gör i frågan.

Med utgångspunkt från respekten för detta val borde sammhället ställa erforderliga resurser till förfogande på ett neutralt sätt för att tillmötesgå det djupaste livsval en människa kan göra.

I rätten till ett värdigt liv borde även rätten till en värdig död vara given.

%d bloggare gillar detta: