Dagsarkiv: 11 januari, 2009

Svensk Myndighetskontroll: Vägverket räds ny FRA debatt.


Sveriges Radios Ekoredaktion rapporterade i fredags den 9/1 att Vägverket fruktade att drabbas av en motsvarighet till FRA debatten. Bakgrunden för den rädslan var en färdig utredning som presenterades. 

För ett drygt år sedan lanserade polisen och Vägverket förslaget om att mäta även medelhastigheten mellan fartkamerorna utmed våra vägar som ett sätt att få bort den ryckiga körningen när en del förare gasar mellan kamerorna och sedan bromsar när man kommer fram till en ny kamera.

Utredningen som tillsattes är nu klar men föreslår nu att man avstår från att införa det nya systemet, trots att det både är praktiskt och juridiskt möjligt.

Dels är kostnaderna höga, dels innebär det också att varje bilist måste fotograferas vid den första kameran för att snittfarten ska kunna beräknas när man kommer fram till nästa.

Vi tror att det finns en risk för att trafikanterna upplever det som om man gör ett intrång i deras integritet genom att fotografera, säger Vägverkets utredare Anders Wiman. Även om bilderna sedan raderas om man inte kört för fort så befarar utredarna att det skapar en känsla av övervakning och vi är rädda att det skulle kunna leda till en ny FRA debatt.”

-Risken är också att det kan skada det höga förtroende som systemet med automatiska fartkameror har hos svenska folket idag och vår bedömning är att, även om man med ett sådant här medelhastighetssystem skulle få en ännu jämnare hastighet på de här sträckorna, så är den vinsten ställd emot den risken som vi kan se inte värd att göra.

Se där! Uppenbarligen har debatten satt sina avtryck och för oss som varit och är djupt engagerade i frågan är det gott med såna här nyheter!

Anders Wiman är uppenbarligen en klok man som lyssnar och sedan fattar beslut till skillnad från vår statsminister som påstår att han lyssnar innan han fattar beslut. Det är tråkigt att han uppenbarligen hör så erbarmligt dåligt att hans beslut, då de möter vanliga människor, påfallande ofta blir föremål för stora debatter.

Svensk Myndighetskontroll: Som hund & katt


Hundens & Kattens Dagbok

HUNDENS DAGBOK

07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta. 

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…

 

(hämtat fr RIX FM)

%d bloggare gillar detta: