Dagsarkiv: 26 november, 2008

Svensk Myndighetskontroll: Girighet har alltid varit en stark drivkraft.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/ipred/article3861256.ab

Dom är vana tyckare dom där kulturmänniskorna och väldigt angelägna om rättvisa hit o rättvisa dit så jag satt och funderade på hur det kan stå till med solidariteten mellan olika kategorier/grupper av kulturarbetare.

Det är onekligen så att vissa kulturyttringar lämpar sig bättre för volymförsäljning och fildelning, än andra och man kan kanske tycka att de som inom gruppen kulturarbetare valt de mer lukrativa grenarna borde kunna ta av sin del av kulturpengarna som strömmar in och dela med sig till sina lika kompetenta och duktiga kulturkollegor.

Det är t.ex såvitt jag vet väldigt få skulptörer som har synpunkter på IPRED. Inte heller målare, cirkusarbetare, poeter etc. etc. hörs i debatten bland dom som tycker att lagen är så absolut nödvändig för deras fortsatta existens.

Istället ser vi bland dom som i första hand vill ha lagen de kulturarbetare som drar in absolut mest pengar. Så lite förenklat törs jag ge mig på en hypotes som säger att här hämtar tydligen ja-sidan kraft i sin argumentation ur vad som i grunden måste vara ren girighet!

Det förklarar ett och annat……..

Svensk Myndighetskontroll: Troende och/eller psykiskt störd?


http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3854418.ab

Ja herregud……….http://www.aftonbladet.se/svn/tv/flash/satelliteEmbed.swf?aid=http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3854418.ab?service=tv

Svensk Myndighetskontroll: Staten förser industrin med utpressningsverktyg.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3854350.ab

Fildelningsdebatten går vidare och de olika ståndpunkterna hos respektive sida är djupt förankrade och argumenten har inte ändrats över tiden.

Själv har jag naturligtvis också fildelat och ska jag dömas för det så blir det väl så vilket i sak enbart innebär att ett sedan tidigare mikroskopiskt förtroende för vårt rättsväsende förvandlas till ett bekräftat misstroende. Eller uttryckt på alldeles rent Västeråsmål så vore det skitlöjligt och skrattretande!                                                            
Illustration Kenny Lex

Dessa kommande domar kommer att innebära en enorm urholkning av det som brukar kallas det allmänna rättsmedvetandet och kostnaden för ett sådant urholkande låter sig knappast mätas. Lagstiftaren har mer eller mindre haft som praxis att undvika den sortens lagstiftning vilket man dessvärre låtit bli den här gången.

Ett exempel på sådan lag sen tidigare är då man för en kort tid kriminaliserade att gå mot ”röd gubbe” vilket snabbt fick återtas då plötsligt en alldeles övervägande majoritet av befolkningen skulle komma att klassas som kriminell.

Eftersom fildelningen för mig personligen har rätt liten betydelse är det för mig svårt att i den delen av lagförslaget uppbåda någon riktig indignation eller ilska. Den infinner sig dock när jag läser vilka metoder man tänker använda och lagstifta om för att stoppa fildelningen. Det är till denna del jag menar att motståndets fokus borde riktas eftersom metoderna i några avseenden är direkt frånstötande.

Först och främst att industrin i praktiken ges polisiära befogenheter i civilrättsliga mål samt att jag med detta menar att det är svårt att se hur statens ensidiga gynnande av den ena parten i en rättslig tvist överhuvudtaget kan vara försvarbart. Det kan, mot bakgrund av de syften som fastslås i inledningen till Europakonventionen, finnas skäl att om lagförslaget blir verklighet, även se om den kan prövas mot konventionens krav. Här ett utdrag ur just den inledningen:

Undertecknade regeringar, som är medlemmar av Europarådet,

som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå en fastare enhet mellan dess medlemmar och att ett av medlen för att fullfölja detta syfte är att bevara och utveckla de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

som bekräftar sin djupa tro på de grundläggande friheterna vilka utgör själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och bäst bevaras, å ena sidan, genom verklig politisk demokrati samt, å andra sidan, genom en gemensam grundsyn på och respekt för de mänskliga rättigheterna, på vilka de förlitar sig,

har kommit överens om följande:” här följer sedan själva konventionstexten.

Möjliga paragrafer att anföra återkommer jag till vid ett senare tillfälle då jag granskat lagen ur den här aspekten lite djupare.

En annan del som också den känns frånstötande är att svaranden om målet går denne emot även kan bli skyldig att betala kostnaden för att offentliggöra domen. Detta motiverar lagstiftaren på följande sätt;

Den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eller liknande brottslig gärning eller som annars är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott kan, på yrkande av den kränkte i mål om gärningen, efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning av domen i en eller flera tidningar, se 5 kap. 6 § andra stycket skadeståndslagen (1972:207).”                        
  

Ytterligare lagtext inom ovan angivet område gås igenom och man konstaterar att på immaterialrättens område finns det däremot inte några bestämmelser som gör det möjligt för domstol att ålägga den som har begått ett immaterialrättsintrång att bekosta tryckning av domen eller på annat sätt medverka till att den offentliggörs.

Regeringens förslag: I varumärkeslagen, upphovsrättslagen, patentlagen, mönsterskyddslagen, firmalagen, kretsmönsterlagen och växtförädlarrättslagen införs nya bestämmelser som innebär att domstol i mål om intrång eller överträdelser som avses i 53 § upphovsrättslagen, på yrkande av käranden, får ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget eller överträdelsen att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet. Motsvarande ska gälla i fråga om försök och förberedelse.”

Att en sådan regel finns angående ärekränkning, förtal etc. finner jag helt naturligt då det i den sortens mål handlar om upprättelse efter att ha blivit personligen kränkt och då dessutom kanske offentligt. Om någon spridit en kränkande eller nedsättande uppgift om dig på detta sätt så ska naturligtvis dementin av påståendet få uppta motsvarande utrymme. Lite förenklat kan vi säga att här talar starka rättviseskäl för att man gör på detta sätt.

I den nu aktuella lagstiftningen är motivet ett helt annat.

Här är syftet med åtgärderna istället att avskräcka framtida intrångsgörare och att öka medvetenheten hos den breda allmänheten. Denna lagregel föreslås dock inte bli tvingande utan även detta överlåts till käranden/industrin för att den själv ska kunna bestämma om den vill framföra ett sådant krav.

Så det som i föregående exempel var ett rättviseinstrument förvandlas i denna lag snabbt till ytterligare ett utpressningsinstrument för den sedan tidigare mycket starka industrin. Detta kan användas som en sista påtryckning för att få svaranden att godta skadeståndskravet mot att industrin då låter bli att även begära detta. Räkna dock med att de kommer att begära detta i ett antal mål inledningsvis.

Till sist i detta inlägg så är det även frånstötande att se hur industrin tillåts beräkna ”utebliven vinst” genom att räkna varje nedladdning som ett ”uteblivet fullprisköp”. Den ekvationen är varken rimlig eller rätt och stöds inte heller av någon undersökning eller forskning på området.

Jan Guillou har idag i en chatt på AB försvarat lagen och jag måste säga att jag som hängiven Guillou läsare den här gången upplevde att hans dryghet tilltog i takt med att hans argument föll.

%d bloggare gillar detta: