Svensk Myndighetskontroll: Lika förvånad varje gång 3.


Då tänkte jag återgå till ämnet.

Annika Östberg fick utgöra exempel på att för väldigt många är det uppenbarligen så att svaret på frågan,

Har alla rätt till en ny chans efter avtjänat straff?

Är ett nej helt enkelt.

Jag tycker det är en inhuman och för ett civiliserat samhälle vedervärdig åsikt. Lustigt (?) nog så är det samma människor som också är de som klagar mest på brottsligheten. Vad förväntar dom sig i ett samhälle där rehabilitering och en ny möjlighet förvägras den tidigare dömde? Tragiskt nog så har den här inställningen vunnit mycket terräng de senaste åren vilket för många fått ännu mer tragiska följder.

Det är, som brukligt är i Sverige, ingen officiellt uttalad linje, praxis eller policy att successivt försvåra för tidigare dömda att återgå till ett normalt liv utan det smygs på något lömskt sätt in bakvägen. Exempel? Visst.

Något som blir allt vanligare på allt fler arbetsplatser är att den arbetssökande får visa utdrag ur straffregistret. Det registret är ett av de register som förs över oss levande och döda som inte är offentligt och arbetsgivaren har heller inte rätt att själv begära utdrag ur detta.

Det lägger man istället över på den arbetssökande o skulle någon på vilken grund det vara må, vägra att lämna ett sådant så blir det heller inget arbete. Inget arbete, ingen bostad. Då de allra flesta med denna bakgrund också har en ekonomi i spillror så är det där med bostad kärvt ändå.

Så vad har nu den så omhuldade ”det får vara slut med daltandet-inställningen” nu lett fram till? Jo, att Bengan fortfarande en månad efter muck inte har något arbete, ingen bostad och inga pengar. Inte för att han inte försökt utan för att samhället, som dom talade så fint om där inne på kåken, har stängt honom ute.

Bengan som, med sin numera diagnostiserade ADHD, inte heller direkt var klassens smartaste eller flitigaste elev, ser nu inte särskilt många alternativ framför sig. Gör ni som läser detta det? Bengan har nu, sett ur hans synvinkel, en nästan oförskämd tur för vem springer han på om inte Tumbatobbe!

Äntligen en polare han känner och äntligen nån att snacka med för hon inspektören på Frivården hade bara haft tid i fem minuter på telefon för sen så skulle hon iväg på en konferens där man skulle diskutera farorna i att inte ha tillräcklig tid för sina klienter…….!

Åter till Bengan o Tumbatobbe som hör o häpna hade kommit över två hela gubbar tjack!! Beredd att dela med sig var han också så nu gällde det bara att hitta en kvart att vara i också….så försvinner de två vännerna, eller som det är i den världen, den vän man har så länge man har nåt, för i valet mellan knarket o vännen så är det ingen svårighet att välja även om man inte formulerar det riktigt så.

Behöver jag säga att det gick åt helvete igen för Bengan? Han som hade såna ambitioner då han muckade senast. Men vaddå, han får väl skylla sig själv. Det är väl bara att sluta knarka då? Den diskussionen o det sidospåret stänger jag genom att konstatera att, nej, så enkelt är det inte och alldeles särskilt inte för de över 60% av intagna narkomaner som också har ADHD, MBD eller någon annan av de populärt kallade bokstavssjukdomarna.

Nu vore det fantastiskt kul att få in kommentarer från dom som svarar nej på frågan ovan och alldeles särskilt tycker jag att ni som stänger dörren har ett speciellt ansvar för att med den dörren stängd peka på alternativen ni ser!

Allt fler har börjat att tala om det amerikanska systemet med ”third strike out” som innebär att efter ett tredje brott så är man sedan i princip inlåst på livstid.

Till detta har jag en enda kommentar.

När jag gick på högstadiet hade dåvarande skolöverstyrelsen i samråd med utbildningsdepartementet analyserat klart och kommit fram till att i samband med införandet av den nya läroplanen, Lgr69, så skulle även den omtalade mängdläran i mattematik införas enligt ett koncept man hämtat från föregångslandet USA.

Det man missade var att efter 10 års användning så var amerikanarna på väg att skrota just mängdläran då man kommit underfund med att man behövde nog mer kunskaper än att kunna tala om hur många element som det skuggade området innehöll eller nåt annat motsvarande dravel.

De som idag pratar om det amerikanska påföljdssystemet har inte heller noterat att USA åter är på väg att lämna något när vi diskuterar att införa det. Detta bl.a på grund av att kostnaderna har visat sig fullständigt skena i höjden.

Det borde väl inte ha varit så knepigt att förutsäga kan man tycka men som en svensk parallell till detta så togs Kriminalvården fullständigt på sängen av att överbeläggningen i svenska anstalter blev som den blev under slutet av 90 talet och början av 2000 talet.

Mot bakgrund av tre enkla och tydliga faktorers inverkan på platstillgång så borde inte heller detta ha varit svårt att förutse. De tre faktorerna var att man på nittiotalet lade ner många anstalter och samtidigt så höjdes straffsatserna för många brott och halvtidsfrigivningen togs bort. Ingen direkt svår ekvation men den löste man inte.

Strängare straff hojtar många och många av dom som hojtar högst är antingen etablerade politiker eller politikerwannabees. Vilken grund har då dessa hojtare att stå på när de vill ha längre och hårdare straff? Någon vetenskaplig forskning som visar att längre straff leder till minskad brottslighet? Några belägg för att, som det heter, strängare straff har en avskräckande effekt?

Skälet till att man inte har det är helt enkelt att det är svårt att ha något som inte finns. Så är det nämligen att än idag år 2008 så finns inga belägg för att det man ropar efter har någon positiv verkan. Det enda grundläggande skäl som möjligen kan sägas hålla för en granskning är hämnden.

Som ställföreträdande hämnare för brottsoffrets ofta legitima men lika ofta överdrivna rop på hämnd kan straffen fylla sin funktion. Frågan blir till vilket pris och hur långt ska vi gå?

Några fakta om kriminalitet och den politik som omgärdar den samt medias roll i hur den framställs.

Ett av skälen till den debatt som förs är att media vet att brott säljer och då alldeles särskilt vissa sorters brott.

Politiker vet att massmedia vet detta så vad är då enklare än att ta poäng i denna debatt genom att så snart något händer någonstans begära att få bli intervjuad om händelsen och vad som ska göras.

Nu har politikern all jordens möjlighet att visa dådkraft och efter en snabb sammanfattning av det bestialiska i dagens dåd ( som tre veckor senare kom att innebära att den häktade försattes på fri fot o nu inväntar ersättning fr JK för den tid han felaktigt frihetsberövats) går över till att i mer svepande formuleringar utlova krafttag mot den organiserade brottsligheten, mer pengar till de rättsvårdande myndigheterna och strängare straff.

Alla politiker tycks i det avseendet vara utrustade med en knapp som journalisten enkelt kan trycka på.

Ett nyligen timat exempel på detta och ett typexempel på hur tesen ”fort och fel” ser ut i verkliga livet var när justitieminister Ask plötsligt dök upp i anledning av att förundersökningen från Arboga mord rättegången las upp för delning på Pirate bay. Hon var oerhört snabb att utlova t.o.m en översyn av grundlagen utifrån den felaktiga uppfattningen att det var Piratebay som lagt ut bilder.

Samspelet mellan medier och politiker kan till exempel illustreras med ”massrymningen” från Kumla år 2004. Publicitetsmedvetna politiker började tala om ”svängdörrar på Kumla” och Thomas Bodström, då justitieminister, hoppade fram och utlovade ett nytt ”rymningssäkert superfängelse” för att komma till rätta med svängdörrsproblemet.

Saken var då den att rymningarna från svenska fängelser vid den här tidpunkten minskat under en lång följd av år. Inte bara rymningar utan även antalet misskötta permissioner som låg på ca. 0,1%. I den siffran ryms då allt från 10 min sen återkomst till avvikande.

Och från Kumla hade ingen rymt på decennier. Samtliga medier förteg statistiken eftersom det var mer tacksamt att heja på den alltid mediale Bodström.

Vid en opinionsmätning för två år sedan visade det sig att 73 procent av svenskarna ansåg att fängelsestraffen var för korta eller mycket för korta.

Trots att en lång rad straffskärpningar under den senaste tioårsperioden har lett till att antalet intagna på våra fängelser ökat med närmare 40 procent. Under samma tid har vi också fått fem gånger fler livstidsfångar, en ökning från 29 man 1990 till ungefär 160 i dag.

Sverige är det land som ökat antalet personer i fängelse snabbast av alla västländer. Vi har alltså infört hårdare tag, men allmänheten tycker fortfarande att det daltas.

De hårdare tagens politik skulle förstås kunna förklaras av en ökande brottslighet. Fler brott leder till fler fångar, fler mord till fler livstidsdömda. Men så är det inte. Brottsligheten har varit på samma nivå de senaste tjugo åren, en del brott har minskat (exempelvis bedrägeribrott), andra brott har ökat (exempelvis polisanmälda misshandelsbrott) men antalet mord har inte ökat.

Fungerar det med hårdare tag?

Minskar brottsligheten genom hårdare tag?

Svaret är fullt klart nej. Under den tjugoårsperiod då vi successivt infört dessa allt hårdare tag har brottsligheten varit konstant, och i vart fall inte minskat.

Men eftersom alla fångar nu sitter inne betydligt längre än förr kanske de blir snälla och mindre brottsbenägna när de väl kommer ut?

Det finns inte en kriminolog i hela världen som skulle skriva under på det. Erfarenhetsmässigt blir effekten på lång sikt den motsatta. Längre straff skapar mer förhärdade brottslingar.

Så all forskning och beprövad vetenskap tyder alltså på att hårdare tag och längre straff är av ondo.

Trots detta så är det vad allmänheten vill ha och dessa fångar som av opinionen försetts med längre straff är alltså dom som många vill straffa ytterligare genom att inte ge dom en chans när dom kommer ut.

Om Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Publicerat på 30 september, 2008, i Okategoriserade. Bokmärk permalänken. 10 kommentarer.

  1. Det kan finnas kriminella som vill gå in i svenssonlivet och de kommer i kläm men jag tror ändå mer på att ett en ytterst liten minoritet får leva med inskränkningar för att vi övriga, den totalt dominerande gruppen, ska få leva utan rädsla.

    • Michael Gajditza

      Leva utan rädsla skriver du. Det tror jag är omöjligt. Däremot så tror jag att en fungerande kriminalvård som har medborgarnas förtroende kan minska rädslan något. Inskränkningar i friheten för den som inte sköter sig har jag heller inte ifrågasatt att de är nödvändiga. Jag ifrågasätter dock formerna för detta frihetsinskränkande och jag ifrågasätter det faktum att den mycket ofta sker utan något annat syfte än att vara just frihetsinskränkande för en tid.

  2. Straff har flera syften; avskräckning och tillrättaförande. Om avskräckningens verkan kan varken jag (vet säkert) eller du (antar på goda grunder) yttra oss om så tills annat övertygar mig tror jag på avskräckning. Lite stöd finner jag i att antalet hastighetsöverskridanden minskat sedan fartkamerorna kommit upp.Och så länge förbrytarna sitter på anstalter är de ju tillgängliga för terapeutiska åtgärder? Eller vill de inte bli anpassade?

    • Michael Gajditza

      Ta Bengan från mitt lilla exempel. Där finns inte en tanke på straffvärden när han bestämmer sig för att haka på Tumbapojken. Vad gäller fartkamerorna så har du säkert rätt såtillvida att det tar en stund tills folk lär sig var dom sitter och därefter ökar laglydnaden markant. I alla fall där kameran sitter…..Vad gäller viljan att anpassa sig så är den nog rätt stor hos de allra flesta. Som Du ser av artikeln så ökar ju också möjligheterna att uppnå det mål som jag är säker på att både du och jag har d.v.s minskad återfallsrisk om bara adekvat behandling ges. Notera särskilt att den terapi det talas om är efter frigivningen!!

  3. God morgon MichaelDu sveper över så breda fält att det inte är möjligt att svara utan att bli lika mångordig och därmed förlora i stringens.Sammanfattat hävdar jag:Det finns kriminella som är så inpiskat kriminella att samhället måste skydda oss övriga från dem. Sexualförbrytare i allmännhet och pedofiler i synnerhet blir inte botade eller avskräckta av de löjligt lindriga påföljder de får.Alternativet för maximal nytta är att hålla dem isolerade från övriga hur ”inhumant” det än kan tyckas vara. Inte minst tidigare och framtida offer kan med allt fog i världen kräva detta skydd.

    • Michael Gajditza

      God morgon själv och tack för inspirationen!Nu ska jag börja med att hålla med dig. Ja, det finns en liten grupp som du säger som absolut inte bör släppas ut på grund av farlighet helt enkelt. Det är ingen stor grupp och vad jag vänder mig mot är att fängelse överhuvudtaget används för dessa då de samtliga i grunden har djupa psykiska störningar. De utgör på så sätt även en fara i umgänget med andra intagna som i vissa fall tvingas leva månader och år som hunsade och rädda. Detta är en aspekt som aldrig nämns i debatten.Sedan utgår jag från att du helt enkelt inte fått till en formulering på sätt du egentligen hade menat för du har väl aldrig trott att någon skulle bli ”botad” av ett fängelsestraff om så 15 år långt? Att avskräckningseffekten inte heller finns torde väl också vara tydlig. De kategorier du nämner är i mina ögon också svårt sjuka människor och borde därför få vård isf fängelse vilket varken gagnar dom, oss eller brottsoffer. Jag skrev ett inlägg i februari på temat terapi och lägger ut det som ett nytt inlägg alldeles snart. Satsa en krona och få tre tillbaka låter som en synnerligen god affär i mina öron!

  4. Jag blir ledsen när jag tänker på att de flesta av de här människorna som vandrar in och ut på våra fängelser är sjuka och skulle behöva bra vård och inte förvaring, istället tycker många att de ska straffas mer..Sorgligt, tack för ett bra inlägg!

    • Michael Gajditza

      Värre blir det med ny lagstiftning som tar sikte på att psykiskt sjuka ska ha fängelse dom också. Sedan påstår man att den sjukvårdsinsats som dessa kräver från psykiatrin ska ske inom ramen för kriminalvården. Jo, pyttsan är väl både min kommentar och resultatet så här långt. Den fortsatta platsbristen är också den en starkt bidragande faktor.

  5. Bra sätt att väcka intellektet med detta inlägg, måste jag säga. Du borde skriva ut det du skrev och skicka till samtliga tidningar som frossar i att skriva felvinklade fakta i säljanu;s namn. *stående ovantioner för ett superb inlägg*Margareth

    • Michael Gajditza

      Tack för vänliga ord till frukost. Tisdagar är min värsta dag på det området så då får det gärna var lite extra stimulans till morgonkaffet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: