Svensk Myndighetskontroll: Ingen vet just nu vad han talar om.


Eftersom jag fått flera frågor på temat ”vad händer nu då” så försöker jag på nytt att sammanfatta hur jag ser på läget i FRA frågan.

Ett gigantiskt problem som lägger hinder i vägen för i stort sett all debatt just nu är att det faktiskt är så att ingen idag egentligen vet vad det är vi diskuterar. De 15 punkterna får idag närmast betraktas som viljeyttringar och som sådana ser jag inget fel på dom. Det saknas några men det är svårt att i sak invända mot de femton eftersom alla på ett eller annat sätt möter något av de krav som nejsidan ställt.

För att nu, efter den överenskommelse som slutits, lyckas få regeringen eller ens ett par av de tidigare ledamöterna att vända en gång till så krävs en opinionsstorm som är starkare än den som blåst hittills. Enda alternativet till den stormen är någon form av skandal inom detta område som då i sin tur väcker den storm som krävs. Jag har skrivit detta tidigare men något ytterligare alternativ ser jag inte i nuläget.

Här uppstår problem i en argumentation som syftar till att åter få fart på en opinion. Jag kan se mannen med de ledsna hundögonen stå i televisionen och inför folket räkna på fingrarna vartefter han prickar av eftergift efter eftergift och på så sätt visar hur fantastiskt lyssnande och tillmötesgående regeringen varit.
Dessutom så kan han och Tolgfors och ytterligare några nyttiga idioter nu med några enkla retoriska debattknep få alla, oavsett vilka skäl eller bevekelsegrunder för övrigt som man kan ha för att fortfarande säga nej, att framstå som sällsynt besvärliga kverulanter och inget mer.

Den allmänna debatten har man en möjlighet att vinna med enkla och tydliga argument som massavlyssning som den var utformad innan detta förslag. Som förslaget ser ut just nu så skulle jag som ansvarig minister le lite och sedan bara hänvisa till att ”just frågor om vem som ska avlyssnas,inriktning o hela baletten, ja det får man helt enkelt fråga den nya domstolen om. Enligt det nya förslaget så ska ju även försvarsministerns behov av avlyssning först domstolsprövas och att säga mer än så här skulle kunna innebära att ministern hamnar inför KU o det vill man ju inte så inga fler kommentarer.”

Men återigen så är det så som jag sagt tidigare att jag är ju inte säker på vad det är jag talar om just nu så låt oss avvakta och se hur den skrivning av lagen som man nu gör kommer att se ut. Låt oss sedan utifrån den göra vår bedömning och agera i enlighet med den. En stor fördel uppstod ändå för oss på nejsidan då det beslutades att ändamålen med spaningen skall anges i lag isf i förordning eftersom det också betyder en längre remisstid och följaktligen även en möjlighet för bloggosfären att analysera förslaget ordentligt för att sedan kunna avleverera vårt eget ”remissyttrande” så att det hörs ordentligt.

Vi, tillåter jag mig att hävda, i bloggvärlden har under de månader som gått vunnit en hel del respekt och de fnysande föraktfulla kommentarerna om bloggandet har till stor del försvunnit om man jämför med hur det såg ut för några månader sedan. Låt oss även av detta skäl fortsätta att agera på ett klokt sätt och koncentrera krafterna på att se till att behålla den trovärdighet och respekt vi vunnit. Går den förlorad genom t.ex häftiga manifestationer av någon sort så försvinner också alla möjligheter att fortsättningsvis kunna påverka överhuvudtaget och bloggåsikter kommer åter att marginaliseras.

Som slutord så skulle jag kunna påstå att alldeles oavsett om dessa 15 punkter nu skrivs på ett tillfredsställande sätt så innebär det alls inte att kriget är över. Det kan emellertid betyda att vi går ifrån det frontalkrig som varit till en annan typ av krigföring. Motståndaren kan sägas ha retirerat från själva frontavsnittet för att omgruppera och därigenom förändra såväl sin taktik som sin strategi. Om vi inte anpassar oss efter detta och själva gör nödvändiga förändringar för att möta detta så har vi förlorat och de 15 punkterna kan visa sig ha varit en ren pyrrusseger.

Om Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Publicerat på 29 september, 2008, i Okategoriserade. Bokmärk permalänken. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: