Dagsarkiv: 18 juli, 2008

Svensk Myndighetskontroll>Dags för en paus!


                                                                 

Det har varit några intensiva veckor med FRA debatten pågåendes i stort sett överallt. Jag är imponerad av hur fort en opinion kan bildas, samlas och agera i dagens IT samhälle. Det var nytt för mig och jag är helt övertygad om att det finns politiker som fortfarande förvånat undrar: Vad var det som hände….?

Här kan den som vill hoppa in o ta en billig poäng genom att säga något i stil med att det är väl ingen skillnad, det gör ju politiker jämt……..!

Låt oss nu bara hoppas att opinionen håller i sig och att fler omskakade ledamöter av Sveriges riksdag inser att de viktiga argumenten finns hos nej-sidan och ansluter sig till damerna från Folkpartiet. En som erbjöds det men tackade nej var Fredrik Federley och jag måste säga att den mannen blir jag inte klok på.

Nu får det bli en liten paus från FRA frågan ett tag så batterierna får ladda om lite. Fast jag vet samtidigt att om det dyker upp någon saftig nyhet så lär det ändå bli något skrivet om den……

Min hemsida, som jag hade ambitionen att vara klar med till midsommar, har jag inte rört på över en månad nu så det är hög tid…… Dessutom dags att leta rätt på en resa till solen för det här sommarvädret är bara för trist.    

För övrigt anser jag att SMHI kan läggas ned……..

Tack för idag o natti natti!     

Därför ska lagen bort!


                                                                       

                                                                                        

Huvudinvändningar mot prop. 2006/07:63 ”FRA-lagen”

Lagen är inte förenlig med den svenska grundlagen och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. En så enormt kraftig utvidgning av telefonavlyssningen och avlyssningen av andra kommunikationer i kabel kan inte genomföras över huvud taget.

Skall en viss utvidgning ske, krävs att kompenserande garantier för rättssäkerhet och integritetsskydd införs i form av tillståndsgivning av domstol eller domstolsliknande organ, rättslig efterhandskontroll genom ett självständigt organ och en tillgång till ett effektivt rättsmedel för enskilda som anser sig ha blivit utsatta för otillåtna ingrepp.

Tillståndsgivningen måste ske efter givna kriterier och liksom i andra länder avse de sökbegrepp som skall användas och inte som i förslaget enbart den allmänna inriktningen.

I praktiken innebär lagen ett inrättande av ett svenskt ”Echelonsystem”.

All telefontrafik som går i kabel över Sveriges gräns skall kunna avlyssnas. Vem som helst som ringer i telefon kan komma att avlyssnas. Även annan kabeltrafik än telefonsamtal skall kunna fångas upp av FRA.Inga som helst kriterier för vad som får avlyssnas finns.

Inom en tillståndsgiven allmän inriktning, som t.ex. skulle kunna vara svensk export av obearbetade träprodukter med återimport av förädlade produkter till och från ett antal angivna länder, skulle FRA-chefen själv få bestämma vilka sökbegrepp som skall få användas.

Han skulle t.ex. kunna bestämma att vissa företagsnamn skulle vara sökbegrepp, vilket skulle leda till att alla telefonsamtal och all annan trafik i kabel som avser dessa företagsnamn skulle omfattas.

Företagens teleadresser skulle också kunna användas som sökbegrepp. Lagförslaget hindrar inte ens att fysiska personer används som sökbegrepp. Det skulle t.ex. kunna vara anställda på företagen i fråga.        

                                               

Förslaget öppnar för en mycket omfattande telefonavlyssning i Sverige av samtal i kabel över Sveriges gräns.

Det skulle bli en telefonavlyssning (inklusive

avlyssning av andra former av kommunikation i

kabel) som mångdubbelt överstiger all den

teleavlyssning som nu finns i anledning av brott.

Den nya avlyssningen skulle vara generell och

inte avse brottsmisstänkta.

Lagen öppnar för att i vilket syfte som helst inhämta underrättelser genom att avlyssna telefonsamtal och annan kommunikation i kabel. Vad som krävs är bara att regeringen eller vissa andra myndigheter anger en viss allmän inriktning av verksamheten.

Någon begränsning av vad som får vara inriktningen ges ej i lagen – med ett undantag: en inriktning får inte avse endast viss fysisk person; däremot exempelvis visst företag, viss förening, viss grupp av personer etc.

Inget hindrar emellertid att en viss fysisk person

eller dennes teleadress eller liknande används

som kompletterande sökbegrepp.

I den svenska grundlagen (se Regeringsformen 2 kap. 6 §) finns bestämmelser om att varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Begränsningar i detta skydd får ske genom lag endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.

Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är

nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har

föranlett den.

När begränsningar hittills skett avseende skyddet för förtroliga samtal har det avsett fall där en konkret misstanke förelegat om allvarlig brottslighet. Begränsningarna har inneburit ett krav på att en domstol i förväg prövat om skäl att bryta skyddet för det förtroliga samtalet har förelegat i det enskilda fallet.

                                  

Denna lag innebär tvärtemot detta, att det inte ska ske någon förhandsprövning av en domstol eller ett domstolsliknande organ. Till skillnad från förhållandet i många andra länder, t.ex. Tyskland, ska inte någon som helst förhandsprövning ske av sökbegreppen utan endast av den allmänna inriktningen av signalspaningen.

Den senare prövningen skall dessutom inte göras

av ett judiciellt organ utan av regeringen

som är ett politiskt organ.

Ett sådant system innebär att grundläggande

rättssäkerhetskrav sätts åt sidan.

Grundlagsskyddet mot avlyssning är avsett att värja individen mot just övergrepp från den politiska makten.

Att då lägga i den politiska maktens hand att besluta om tillstånd till avlyssning framstår som mycket märkligt.

Lagen innebär ett osedvanligt omfattande intrång i skyddet för den personliga integriteten utan att de skyddsmekanismer som normalt förekommer vid avlyssning av telefonsamtal eller andra kommunikationer sätts in.

Om lagen genomförs skulle Sverige vid en

internationell jämförelse komma att

framstå som ett skräckexempel

vad gäller rättssäkerhet och skyddet

för den personliga integriteten.

Det kan i sammanhanget anmärkas att i bl.a. det lagstiftningsärende om möjliggörande av buggning som behandlats, ansågs det nödvändigt för ett genomförande av förslagen att införa ytterligare rättssäkerhetsgarantier.

Förslag om sådana garantier har också lagts fram i betänkandet Ytterligare rättssäkerhetsgarantier vid användandet av hemliga tvångsmedel, m.m. (SOU 2006:98).

FRA-lagen” går helt på tvärs mot vad som ansågs nödvändigt i buggningsfallet och mot förslaget i det nämnda betänkandet.

Lagen är inte bara oförenligt med den svenska

grundlagens regler. Också vid en jämförelse med

Europakonventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna (se

särskilt artikel 8) framstår förslaget som

ogenomförbart.

Lagen har redan anmälts till Europadomstolen och då det handlar om ännu ej implementerad lag får man hoppas att ärendet behandlas skyndsamt.

Det måste till avgörande kompletteringar på centrala punkter, t.ex. vad gäller rättslig förhandsprövning (tillståndsgivning) av en domstol eller ett domstolsliknande organ, en självständig rättslig efterhandskontroll och tillgång till ett effektivt rättsmedel för enskilda som anser sig ha blivit utsatta för otillåtna ingrepp (jfr den ovannämnda SOU 2006:98, särskilt s. 133 ff).

                                      

Internationell jämförelse

I lagrådsremissen som föregick lagen finns på flera ställen redovisningar av internationella förhållanden. Av dessa framgår dels att det i andra länder krävs preciserade tillstånd för signalspaning i kabel, dels att det i andra länder finns en effektiv och inträngande efterhandskontroll.

Överraskande är då att det i remissen inte föreslagits ett motsvarande system i Sverige. Beträffande det tyska systemet kan understrykas att den s.k. G 10-kommissionen är ett från den politiska makten fristående organ som i förväg tillståndsprövar bl.a. den inhämtning som sker av FRAs motsvarighet i Tyskland.

Tillståndsprövningen i Tyskland avser inte enbart en allmän inriktning utan i stället de sökbegrepp som skall användas.

G 10-kommissionen sköter också en ingående och omfattande efterhandskontroll av bl.a. den verksamhet som säkerhets- och underrättelseorganen bedriver inom signalspaningen i kabel. G 10-kommissionen leds av en domare och är alltså ett organ för rättslig och inte politisk kontroll.

I det ovannämnda betänkandet SOU 2006:98 finns en mera omfattande internationell utblick avseende de nordiska länderna och Tyskland. Där framgår både systemen för tillståndsprövning och för efterhandskontroll.

Vad gäller efterhandskontroll kan konstateras att den allmänna utvecklingen på det området i vår omvärld är att införa ett för ett lands samtliga (polisiära, militära eller helt civila) säkerhetstjänster och underrättelsetjänster gemensamt kontrollorgan med parlamentarisk anknytning, ofta med en domare eller f.d. domare som ordförande. Så är fallet i t.ex. Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna och Kanada.

I ett annat avsnitt i lagrådsremissen tas frågan om effektiva rättsmedel upp.

Slutsatsen i avsnittet är att den kontroll som sker genom Försvarets underrättelsenämnd sammantaget med den tillsyn som Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och Datainspektionen utövar, anses tillgodose kravet på effektiva rättsmedel.

Detta är emellertid en helt felaktig slutsats.

Den strider helt mot Europadomstolens dom

i målet Segerstedt-Wiberg m.fl. mot Sverige,

mål nr 62332/00. Anmärkningsvärt är att

domen i detta mål över huvud taget inte

nämns i lagrådsremissen!

För en närmare redovisning av domen och dess betydelse för frågan om ett effektivt rättsmedel hänvisas till nämnda SOU (s. 30 f och 132; jfr Hans Danelius, Europadomstolens domar – andra kvartalet 2006, Svensk Juristtidning 2006, s. 709 f).

Inte heller har i lagrådsremissen hänsyn tagits till andra avgöranden i liknande frågeställningar i domstolen, bl.a. ett avgörande avseende Tyskland (Weber och Saravia mot Tyskland, mål nr 54934/00).

Regeringens förarbete får sägas ha varit behäftat med såväl ett antal fel, en uttalad och svårförstådd brådska samt en ovilja att göra några förändringar.

Det ger även intryck av att man har och vill dölja något då remisstiden för de remissinstanser som fick yttra sig över lagförslaget dels var betydligt kortare än vanligt och dels förlades till tiden 061222 – 070104, alttså precis över jul- och nyårshelgen.

                                            

Det finns också anledning att ifrågasätta det sätt som lagrådsremissen tillkommit på och därigenom att ifrågasätta hela lagen.

Att behandla en lagstiftningsfråga om ett vidsträckt och allvarligt ingrepp i de grundlagsskyddade mänskliga rättigheterna i en promemoria tillverkad av tjänstemän i ett departement i stället för i en parlamentariskt sammansatt utredning av sedvanligt slag framstår som mycket märkligt. Frågan hade mått bra av att utredas grundligt.

Det bör därför med hänsyn till de allvarliga brister som lagrådsremissen uppvisade finnas anledning att återta lagen och överväga om beredningsarbetet bör göras om genom att en parlamentarisk utredning får uppdraget att ta sig an frågan.

Signalspaningens syfte

I lagrådsremissen sägs att signalspaningens syfte är att förse regeringen och vissa myndigheter med underrättelser på övergripande nivå om utländska förhållanden och att verksamheten inte innefattar några befogenheter av tvångsmedelskaraktär i förhållande till enskilda.

Signalspaning innebär enligt lagrådsremissen att man söker efter det i förväg okända.

Vad det handlar om är således ett allmänt fiskande efter information.

Att för dessa syften tillåta en omfattande avlyssning av enskildas telefonsamtal och andra kommunikationer framstår som helt förkastligt och står inte i överensstämmelse med grundlagen eller Europakonventionen.

Man vill i lagen tillåta att alla telefonsamtal och alla andra kommunikationer i kabel över rikets gräns skall kunna avlyssnas i syfte att allmänt fiska efter informationer.

                                         

I ett rättssamhälle är det acceptabelt att tvångsmedel som t.ex. avlyssning av telefonsamtal eller annan kommunikation får ske om det riktas mot någon för att utreda allvarlig brottslighet och det finns konkreta brottsmisstankar samt en tillståndsprövning av domstol.

Att skapa ett svenskt Echelonsystem för allmänt informationsfiskande kan däremot inte vara ett sådant mål som motiverar att grundlagens och Europakonventionens skydd för de mänskliga rättigheterna (skydd mot avlyssning) sätts åt sidan.

I lagrådsremissen framhålls att samtal mellan personer som båda finns i Sverige inte skall träffas av rätten till signalspaning.

Så är dock inte fallet.

I lagen sägs att alla samtal som förs i kabel över Sveriges gräns skall kunna avlyssnas av FRA. Ett samtal mellan två personer som båda finns i Sverige kan emellertid av tekniska skäl i allt högre utsträckning passera till och med två gånger i kabel över Sveriges gräns. Sådana samtal kan därmed avlyssnas av FRA.

Av förslagen i lagrådsremissen följer också att FRA skall kunna använda inhämtad information som bytesvara för att få tillgång till information som inhämtats av signalspaningstjänster i andra länder.

Det innebär att information om telefonsamtal mellan personer här i landet och samtal som personer här i landet har med andra utomlands kan komma att lämnas ut till andra länders säkerhets- och underrättelsetjänster.

Det kan inte uteslutas att det någon gång kan vara påkallat.

Ett utlämnande bör emellertid inte få ske utan att tillstånd ges av en domstol eller ett domstolsliknande organ och förutsättningarna för utlämnande bör finnas preciserade i lag.

Det finns inte anledning att betvivla att Sverige även i fortsättningen bör ha tillgång till möjligheten till signalspaning. Denna möjlighet bör sannolikt också omfatta signalspaning i kabel.

Det kan dock – liksom i andra länder – bara

komma ifråga under preciserade

förutsättningar och med

ett rättssäkert tillståndsförfarande

i domstol eller ett domstolsliknande

organ samt med rättslig

efterhandskontroll av ett självständigt

organ och tillgång för den enskilde till

effektiva rättsmedel. Först härigenom

kan Europakonventionens och den

svenska grundlagens krav uppfyllas.

Det finns även anledning att göra en ordentlig konsekvensanalys av vilken betydelse lagen kan komma att få för företagande och investeringar i Sverige.

Det är inte svårt att tänka sig ett scenario där företag eller delar av företag lämnar Sverige och även att företag som planerat investeringar här återtar och ändrar sina planer sådana exempel finns redan.

Övertro på signalspaning var en stor bidragande anledning till såväl Pearl Harbor (Läs utredningen av Wholstetter) som 11 september (läs 11/9 kommissionens rapport).

Vi är på väg åt samma håll. Terroristerna kommer inte att åka fast samtidigt som människors personliga integritet kränks i betydande proportioner.

Den amerikanska motsvarigheten till FRA (NSA) lyckades inte undvika vare sig 11/9, ambassadbombningarna, attacken mot USS Cole m.m trots att NSA förfogar över 30 000 anställda med en budget på över 40 miljarder kronor.

Terroristerna vet att NSA övervakar dom och väljer därför andra vägar.

Alla 11/9 terroristerna sparade t.ex. sin e-mail i samma “utkast” mapp på ett hotmailkonto för att undvika att den skickades mellan dom.

Betydelsen av signalspaning är överskattad.

Det ska slutligen också konstateras att Europadomstolen i början av juli -08 fällde Storbrittanien jml. Artikel 8, för en lagstiftning som behandlade samma område på ett motsvarande sätt i vissa delar men som sammantaget ändå var långt ifrån denna lag vad gäller mängden data och antalet personer som utan misstanke skall kontrolleras.

Det är min bedömning att lagen i nuvarande form kommer att fällas i domstolen både enligt artikel 8 och 13.

Vad sedan gäller ytterligare effekter av lagen och vilken betydelse den kommer att få för t.ex försvarsunderrättelseverksamheten, Säpo, polisen m.fl. så har jag tidigare (080712) skrivit om just detta i min blogg, http://blogg.aftonbladet.se/21909/ ,under rubriken: ”Säpo grep ett yttre hot – visade sig vara inre. Pinsamt, sa Bull

                                            

 

%d bloggare gillar detta: