Dagsarkiv: 12 juli, 2008

SÄPO grep ett yttre hot – visade sig vara inre. Pinsamt sa Bull


Den som offrar frihet för säkerhet förtjänar

ingetdera!


                                                                      

 

När det gäller lagar och lagstiftningsarbetet är det oftast mest intressant att ta del av olika PM, utkast, remisser och allt det som kallas förarbeten. I dessa återfinner man i allmänhet lagstiftarens intentioner, syften med lagen och vad som ska uppnås med den. När lagen väl är satt på pränt så är det sedan upp till ett från regeringen fristående domstolsväsende att tolka och tillämpa lagen.

Den sortens läsning är självfallet extra intressant när det handlar om en så omskriven, debatterad och ifrågasatt lag som den som i folkmun kallas FRA-lagen eller Lex Orwell men vars ”riktiga namn” är, prop. 2006/07:63,

”En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet”.

Lagförslaget kan sägas bestå av fyra olika delar och hittills har debatten om den nya signalspaningslagen tagit nästan allt utrymme.

Utan att förstöra spänningen kan jag redan nu säga att det är inte nog med den.

Det blir värre!!

Detta är de lagrum som är aktuella i debatten:

    1. lag om ändring i lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet,

    2. lag om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet,

    3. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, och

    4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

     

                                                         

Den stora och heta debatten har gällt punkten 2 ovan, signalspaningslagen och de konsekvenser denna får för den personliga integriteten. Jag kommer här att titta närmare på lag om ändring i lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet och vilken betydelse dessa ändringar kan komma att få.

Överhuvudtaget är detta det sämst beredda lagförslag jag sett. Hela processen präglas på något sätt av att de som handlagt ärendet haft en känsla av att ”härtill är jag nödd och tvungen” och jag ska här ge tre exempel på detta för att visa vad jag menar.

  1. I förarbetena tas integritetsproblematiken upp på ett mycket enkelt och översiktligt, närmast hafsigt, sätt innebärandes att det arbete som skall föregå en lagrådsremiss helt enkelt inte är ordentligt gjort.

     

  2. Det ger ett intryck av att man har något att dölja och vill undvika synpunkter och kritik då man väljer att ha en kort remisstid och dessutom förlägger denna till tiden runt jul- och nyårshelger. Flera remissinstanser, bl.a Kammarrätten och advokatsamfundet har också haft synpunkter på detta.

  3. Den lösning man har på kontrollorgan håller inte. Den är i praktiken densamma som i europadomstolsmålet Segerstedt-Wiberg mot Sverige som Sverige förlorade. Det handlar om rättsmedel och hur dessa skall se ut och vara för att artikel 13 ska vara uppfylld. Även detta är rent ut sagt klantigt och blir än värre då jag läser att justitiedepartementet påpekat detta i sitt remissvar.

När jag är inne på justitiedepartementet så måste jag också förvånat konstatera att aldrig någonsin har väl en justitieminister varit så knäpptyst som nu i en lagstiftningsfråga….!!?

Viss hänsyn har tagits till remissinstansernas synpunkter i det förslag som förelades riksdagen och som klubbades igenom den 18/6. Jag vågar dock, utan att rodna, påstå att dessa förändringar främst är av kosmetisk natur.

                                                               

Bakgrund och konsekvenser av den

föreslagna ändringen av lag om

försvarsunderrättelseverksamhet.

Denna bedrivs av vissa av regeringen utpekade försvarsunderrättelsemyndigheter och bland dessa främst försvarsmakten och FRA. Försvarsmakten bedriver denna bl.a genom egen inhämtning av underrättelser.

En form av sådan sker med vad som brukar benämnas ”särskilda metoder.” Utåt brukar sägas att inhämtningen sker ”genom förfaringssätt som det inte ankommer på andra underrättelseorgan att använda.”

Dessa särskilda metoder bedrivs av en enhet inom försvarets militära underrättelse- och säkerhetstjänst (MUST) som heter Kontoret för särskild inhämtning. (KSI)

Denna inhämtning har inte brottsbekämpande syften och bedrivs helt utan polisiära eller motsvarande befogenheter. KSI har inte lagenlig rätt att bedriva operativ verksamhet i Sverige. Det ska här sägas att såväl justitiedepartementet som både Rikspolisstyrelsen och SÄPO utan tvekan klassar dessa särskilda metoder som metoder vilka normalt strider mot lag.

                                                       

Ett försök att få detta att bli och se lagligt ut görs genom att sådan spaningsinriktning som anges av regeringen eller regeringskansliet undantas från tillståndsplikt som krävs av t.ex myndigheter.

Ett av justitieråden anför kring detta förfarande följande: ”Enligt min mening finns det inte grund för att, i en reglering som skall uppfylla Europakonventionens krav om skydd för privatliv och korrespondens, undanta signalspaning som utförs för regeringens räkning från kravet på rättslig förhandsprövning.”

Enligt lagförslaget skall försvarsunderrättelseverksamheten nu utvidgas till att omfatta inte bara ”yttre militära hot”, som den tidigare skrivningen löd, utan numera det betydligt vidare begreppet ”yttre hot”. I förarbetena anges som exempel migrationsströmmar, epidemier, valutaspekulation och oljeutsläpp.                                                                   

Den skrivning som fanns i lagrådsremissen kring detta kritiserades av lagrådet och har ändrats. Jag menar att förändringen är till det sämre och så urvattnad till sitt innehåll att den kan tolkas i stort sett på det sätt man önskar. (2000:30 2 § i prop 2006/07:63)

Detta kommer att innebära omfattande komplikationer och riskerar att försvåra den reguljära polisens och säkerhetstjänstens arbete då en tredje aktör parallellt, i enlighet med den nya lagen, skall arbeta med gränsöverskridande terrorism och organiserad brottslighet.

Försvarsunderrättelseverksamheten aktualiseras i den mån en verksamhet kan bedömas utgöra ett potentiellt hot mot landet och visserligen sägs det att denna endast får avse utländska företeelser men det görs ingen avgränsning för att dessa företeelser kan försigå på svensk mark och följaktligen då kan sorteras in under försvarsunderrättelseverksamheten.

FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson har också i bl.a en TV intervju bekräftat att verksamhet kan komma att bedrivas på svensk mark. Om sådan verksamhet skall bestå av teknisk inhämtning så regleras endast delar av denna i lag om signalspaning.

Däremot så nämns inte förekomsten av annan teknisk inhämtning och man för heller inget resonemang kring om det inte vore lämpligt att reglera även denna.

                                                         

Säkerhetspolisen, SÄPO, framhåller också i sitt remissvar att man konstaterar att KSI kommer att bedriva personbaserad inhämtning med särskilda metoder. Dessa metoder vare sig omnämns eller analyseras ur ett rättsligt perspektiv och inte heller görs någon analys av vilka konsekvenser detta kan komma att få för den enskilde ur integritetssynpunkt.

Då internationella kontakter generellt idag är en förutsättning för många inom såväl staten som inom näringsliv, organisationer, kyrkor, hjälporganisationer, idrotten m.m. så skapas ett enormt utrymme att bedriva underrättelseverksamhet avseende verksamheter som i traditionell mening inte förknippas med hot mot rikets säkerhet.

Ett mycket tydligt exempel ges då man talar om spekulationer mot den svenska kronan och den fråga det väcker är om lagändringen syftar till ett statligt industri- och näringslivsspionage? Som utländsk investerare skulle jag vara frågande och bekymrad!! Vi har redan sett företag avbryta planerade investeringar och vi har sett andra som flyttat från Sverige. 

Att regeringen, på sätt som ovan beskrivits, undantas från tillståndsprövningen räcker tydligen inte för Rosenbad utan i 5 § ny lag om signalspaning ökar man indirekt på detta ”laglösa” utrymme genom att skriva:

För en myndighets närmare inriktning av signalspaning enligt 1§ första stycket krävs tillstånd, om inte inriktningen avgjorts av regeringen eller regeringskansliet.”

Där försvann det integritetsskyddet.

                                                               

Får jag lite försynt påminna om diverse märkliga statssekreterare och andra med ett väsentligt inflytande över en regerings dagliga arbete vilkas motsvarigheter idag kan bli de som å regeringens eller regeringskansliets vägnar avgör inriktningen av spaningsarbetet.

Den märklige Lars Danielsson som enligt bl.a JO ljög duktigt för att skydda sin chef. Statssekreteraren som å andra sidan inte skyddade sin chef utan berusade sig med journalistvän under en kväll då hon hade jour., Ulrika Schenström.

                                                               

Den kanske märkligaste av dom alla, Calle Lidbom som lyckades få 5000 av landets högre tjänstemän ansvarsbefriade för i stort sett allt de tog sig för. Mannen som engagerade sig i Ebbe Carlssons privatspaningar (just det begreppet känns väl tryggt i detta sammanhang….) Mannen som gav upphov till begreppet Lidbommeri som avser en hafsigt sammankommen lag som ofta har en politisk avsikt.

Det finns fler som ni vet……….fast jag kan inte undgå tanken på Lidbom, Ebbe Carlsson, Holmer och Anna-Greta Leijon med tillgång till en superdator o champagne……

                                               

För er som inte minns en kort repetition:

I korthet hade Ebbe Carlsson genom sina goda kontakter hos regeringen, i synnerhet Anna-Greta Leijon, givits möjlighet att bedriva spaning och underrättelseverksamhet för att på egen hand lösa Palmemordet. Bland annat hade Carlsson egna livvakter med skarpladdade vapen och bedrev avlyssning (buggning) mot de grupper som han ansåg låg bakom mordet. Detta var givetvis polisens uppgift och således ett flagrant fall av tjänstefel och i Leijons fall ministerstyre. Lidboms roll var något mer perifer och bestod i understöd från ambassaden i Paris.

Tänk er nu att dessa haft tillgång till de lagar som nu är aktuella…….

                                                                      

Efter denna utvikning kan väl sägas att den ändå inte var så lång och krokig för en effekt av lagen, som visats, är att regeringen kommer att få ett direkt OPERATIVT inflytande över områden som inte ens polisen kan följa eftersom det inte är fråga om brottslig verksamhet.

I praktiken bildas en sorts parallell verksamhet till SÄPO.

Detta kommer att sprida osäkerhet inom den reguljära polisen för deras arbete mot organiserad brottslighet. Det försvårar SÄPO:s arbete och sammantaget är de negativa konsekvenserna betydande. Lagen blir i den meningen kontraproduktiv.

Enligt justitiedepartementets analys kan det t.o.m finnas risk för att t.ex SÄPO och KSI varandra ovetandes, infiltrerar samma utländska organisations representation i Sverige.

                                                           

Har man lite otur kan det ju rent av hända att man tror att den andre är en av the bad guys och i slutänden antingen griper varandra eller skjuter varandra. Ska tillägga att den sista slutsatsen inte var justitiedepartementets utan min….Sorry, men jag kunde inte låta bli…*S*

Säpo påtalar också helt korrekt i sitt yttrande att bristerna i lagen om signalspaning är så iögonfallande att den omfattande kränkning, som det utökade mandatet för försvarsunderrättelseverksamheten kan leda till, inte fått samma uppmärksamhet.

Försvarsunderrättelseverksamheten ges befogenhet att inte bara verka utan även ingripa mot personer i Sverige.

När spaningsåtgärder sätts in mot en individ kartläggs inte bara dennes elektroniska trafik utan samtliga kontakter och förehavanden under dygnet.

Genom att verksamheterna också kommer att bedrivas vid olika myndigheter som arbetar utifrån olika rättsliga förutsättningar uppstår betydande svårigheter att överblicka och få en samlad bild att granska avseende det integritetsintrång som enskilda utsätts för.

Ställer man detta i ljuset av att FUN, försvarets underrättelsenämnd inte riktat någon som helst kritik mot FRA sedan Hedenhös så inser man att det knappast blir lättare för dem nu.

De kosmetiska tillägg som skall behandlas i anslutning till lagen av riksdagen i höst tar heller inte sikte på vad jag försökt visa här.

Sammanfattningsvis och sammanlagt är integritetsintrånget och kränkningen t.o.m större än vad som framkommit hittills i debatten. Något som jag själv knappt trodde var möjligt!

Till hösten kommer också teledatalagringslagen………En ny svensk lag anpassad till europaparlamentets beslut om teledatalagring föreslås.

Samtliga uppgifter om vem du ringt, vem som ringt dig, när detta ägde rum, var du då befann dig och liknande uppgifter om dina sms kommer att lagras och hållas tillgänliga för myndigheterna.

I det här fallet handlar det alltså inte om att scanna och använda sökord för att hitta sådant man är ute efter utan det är all din telekommunikation som lagras.

Vi får väl ta en strid i taget!!



SE DENNA SUVERÄNA FILM! ”Döda politiska karriärers sällskap”

http://www.youtube.com/watch?v=r_l_JVk5tjI

Häktet dödar……


Ur led är tiden skrev redan gamle William och ack, hur rätt hade inte denne store man!

I den här sena timmen läste jag att Kriminalvården har fortsatta problem med att allt fler tar livet av sig i häkten runtom i landet. I en kommentar stod något som jag alls inte förstod, nämligen att detta kunde vara kopplat till och en följd av allt grövre brottslighet.

Har ingen aning om hur jag ska förhålla mig till och tolka det uttalandet?? Menar man att vi nu fått en kader så förhärdade brottslingar att dessa begår harakiri på svenska häkten för att undgå förhör och därmed inte riskera att prata bredvid mun? Eller menar man att de som begått självmord gjort det av någon sorts rädsla för repressalier från den svenska maffian?

                                            
Rastgård häkte. Max en timme om dagen.

Ingen som funderat på att det kan ha ett samband med den fullständigt sterila miljön och avsaknaden av mänsklig kontakt? Ingen som funderat på att det slentrianmässiga utdelandet av fulla restriktioner för vilken liten småbov som helst kan vara förödande?

Ingen som heller funderat på om det kan vara kopplat till de långa häktningstider som Sverige varje år i stort sett kritiseras för av tortyrkommitten? Ingen som funderat på att det kan finnas ett samband med att allt fler frihetsberövas felaktigt? (Se tidigare bloggartikel)

Kan det rent av vara så att man helt enkelt inte bryr sig då en av stamgästerna kommer in för tredje gången i år och berättar att han mår dåligt och kommer att må jävligt mycket sämre om sisådär tolv timmar då abstinensen blir svårare och svårare?

Inte ens Kriminalvården skulle neka mig en transport till och vård på sjukhus om jag bröt höften i häktet. I det fallet är det solklart var vården finns att tillgå. Jag frågar mig,

varför är det inte lika solklart då en intagen fått livslust och livsgnista bruten?

%d bloggare gillar detta: