Dagsarkiv: 5 juni, 2008

Guilt by association – ska Du straffas för vem Du känner? Östgötamodell


Här följer en riktigt lång artikel men så kan det bli när man verkligen känner för något!

Jag hoppas du tar dig igenom och ännu mer att du ska ha behållning av vad du läser! Du får hojta till om du behöver blåbärssoppa eller nåt halvvägs!!

Lagen gör ingen skillnad, den förbjuder t.ex

både fattig och rik att sova under broarna!

Finns inte många enkla frågor inom detta område och som synes kan något som ser ut att vara helt rättvist ändå betraktas som orättvist då lagen ovan inte har någon betydelse för den rike men väl för den fattige.

Däremot kan tillämpningen av en lag vara orättvis och hur lagen tillämpas beror ytterst på vem som har att genomföra själva tillämpandet och hur denne väljer att göra det.

Oberoende av vem det är så finns här en uppenbar risk att det inom ramen för lagen ändå begås en sorts utövandets orätt.

Den orätten uppstår så snart man glömmer bort eller väljer att bortse från två absolut grundläggande principer nämligen den om just likhet inför lagen och den som säger att någon är oskyldig intill dess att skuld har bevisats.

Sistnämnda princip har ansetts vara så viktig att den genom att stadfästas i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna också fått status av svensk lag.

Att frångå principen är alltså detsamma som att bryta mot lagen!

Dessa principer utgör grunden för vår rättsstat och utgör därigenom också grunden för hela vår demokrati. Det borde inte finnas någon viktigare uppgift för de som är satta att verka som rättstjänare inom det samlade rättsväsendet, än att i varje stund värna och slå vakt om dessa principer.

Det borde heller inte finnas någon viktigare uppgift för den granskande tredje statsmakten än att göra detsamma och att ljudligt göra allmänheten uppmärksam på alla eventuella försök att undergräva och frångå dessa eftersom varje sådant tillfälle i sak betyder ett angrepp på demokratin, rättsstaten och följaktligen ytterst ett angrepp mot både Dig och mig.

Att värna dessa principer kan ibland få oönskade konsekvenser som t.ex att man kan se att en viss åtgärd kan vara nödvändig men att just den åtgärden samtidigt skulle innebära en lagöverträdelse. Väljer man i det läget att ignorera lagen och genomföra åtgärden har man samtidigt, på sätt jag visade ovan, gjort sig skyldig till ett angrepp på Dig, mig, rättsstaten och demokratin och frågan som inställer sig är, var det värt det?

                                                                                                                                                  

Mitt svar är nej!

Det kan aldrig vara värt det eftersom varje sådant ingrepp och varje sådan kortsiktig seger är en pyrrusseger som på sikt leder till rättsröta, förfall och anarki. Vi har ofta åsikter och synpunkter på åtgärder av den sorten som genomförts i andra samhällen, i andra kulturer och i andra tider. Då bedömer vi åtgärderna efter resultat och rättvisa i dem, det vi gör idag ser vi kortsiktigt och hur det skapar oss fördelar för dagen.

De långsiktiga konsekvenserna är naturligtvis svårare att beakta men det är just dessa vi ständigt måste ha i åtanke då beslut fattas om olika åtgärder.

Jag kommer snart att konkretisera detta med utgångspunkt från mer eller mindre dagsaktuella händelser men för att grunden för det kommande ska vara ordentligt lagd måste ytterligare ett problem i vårdandet och skyddet av principerna belysas.

I ett tidigare blogginlägg har jag varit inne på Tacitus ord om att ju mer fördärvad en stat är, desto fler lagar har den.

Där konstaterades att Sverige idag har i storleksordningen 1270 lagar och därutöver även förordningar vilka skall läsas som lag. Dessa förordningar är sammanlagt ca. 1000 st och den ackumulerade effekten på t.ex arbetsmiljöområdet är att där finns i storleksordningen 2000 paragrafer att hålla reda på.

Vi ska sedan till detta också lägga internationella konventioner, EU lagar , EU regler föreskrifter, allmänna råd, tillkännagivanden, lokala ordningsstadgar, trafikregler, parkeringsregler, ordningsregler och säkert ytterligare något som jag just nu inte kommer på.

Ren logik säger att med en sådan mängd lag är det också lätt att bli lagbrytare. Inte av vilja, men många gånger av okunskap för vem kunde veta att just den åtgärd som vidtogs just vid det tillfället stod i strid med just den paragrafen……? Tillspetsat kan sägas att ju fler lagar desto fler kriminella.

Då det handlar om komplicerade lagar med komplicerad och svårförståelig text spär dessa också på antalet lagöverträdelser. Om man inte förstår att det man gör är att betrakta som ett brott så finns ju inte heller något som säger att jag inte ska göra det.

Denna komplexitet i lagstiftningen har också skadliga effekter på såväl rättsstat som demokrati då obegripligheter tenderar att övergå i en sorts resignerat avståndstagande.

I detta fall blir det allmänhetens avståndstagande från den obegripliga lagen som på sikt kommer att utgöra en risk för rättsstatens fortlevnad.

Såväl lagar som metoder vid tillämpningen av dessa, som inte står i överensstämmelse med det vi kallar för det allmänna rättsmedvetandet, kommer att ifrågasättas och kritiseras. Här vill jag göra en tydlig distinktion mellan olika former av kritik som förs fram vid olika tillfällen.

Det förekommer kritik som emanerar direkt ur djupt upprörda känslor som t.ex vid de fruktansvärda barnamord vi nyligen drabbats av och jag säger inte att vi ska bortse från denna då den i sig är ett äkta uttryck för hur människor känner just vid det tillfället.

Däremot så måste vad som sägs i sådana situationer granskas och prövas noga på ett mer kliniskt och professionellt sätt och ett enkelt sätt att göra detta är att ställa kritiken mot principerna. Så länge kritik och förslag på såväl lagar som åtgärder inte går emot principerna är dessa att betrakta som seriösa och beaktansvärda.

Det som däremot tar avstamp i mer primitiva hämndbegärskänslor och som ljudligt kräver att någon, i stort sett oavsett vem, ska stenas omedelbart kan man med gott samvete bara bortse ifrån. Det sista var överdrivet men tydliggör vad jag avser. Som någon uttryckt det; ibland är den allmänna opinionen ett uttryck för vad alla tror att alla andra tror och tycker.

Om kritiken däremot utgår från och har sin grund i vårdandet av principerna ska den tas på djupaste allvar och bör hos medvetna rättsvårdare leda till nogsam eftertanke alldeles oavsett om man därigenom får omvärdera och ändra föreslagna åtgärder eller avvakta olika lagändringar på olika områden innan man genomför det som var tänkt att genomföras.                                           

Det är mot den bakgrunden min fortsättning skall ses och det är inte utan viss vånda och rädsla jag skriver det som följer.

Vid sidan av dessa känslor är jag dessutom förbannad över att jag överhuvudtaget har dessa känslor inför ett inlägg på en blogg.

Ingen ska dock ta ifrån mig rätten att uttrycka mina tankar, funderingar och åsikter. Jag har samma rätt att göra detta utan att drabbas av repressalier som Du har att låta bli att ta del av vad jag skriver. Det är våra fria val helt enkelt.

Jag har tidigare i våras, efter att ha tagit del av såväl tidningsartiklar, nyhetssändningar och ögonvittnesskildringar och berättelser, skrivit några debattinlägg om vad som kallas kriminella MC-gäng och då främst med utgångspunkt från vad som sker, har skett och kommer att ske i Östergötland.

Där har myndigheter och kommuner i en gemensam handlingsplan fastställt hur man ska agera och verka för att Östergötland ska vara fritt från MC-gäng efter år 2009. Tidigare har jag, med utgångspunkt från vad som visats och skrivits kring detta i olika media, kritiserat en del av de metoder som används från samhällets sida.

Den kritiken, liksom det jag håller på att skriva just nu, har sin utgångspunkt i det jag skrivit tidigare och ur min syn på vad som är grundstenar i ett demokratiskt samhälle.                                                                                               


Trots det kommer somliga att ta detta som ett försvar av kriminella.
                                                                                                                          

Mot bakgrund av det jag nu tagit del av då jag läst den handlingsplan berörda parter enats om, innebär ovanstående slutsats att jag kan bli föremål för just de metoder som handlingsplanen förespråkar. Därav den tidigare beskrivna våndan.

Dessa metoder påstår jag i vissa avseenden, på ett ibland subtilt sätt, sätter de grundläggande rättsprinciperna ur spel och är felaktigt just av tidigare redovisade orsaker.

Här kommer ett antal citat ur planen med mina kommentarer och låt oss kalla det öppna frågor, till de myndighetsföreträdare som skrivit under denna plan. Den är uppdelad så att inledningsvis beskrivs de övergripande målsättningarna med arbetet/planen och det finns inget att säga om vad som står där. Det är snarare ett fastställande av respektive myndighets ordinarie arbetsuppgifter och områden.                                                                                 

Det är när man sedan kommer in på åtgärder och hur och mot vilka dessa skall vidtagas, som mina frågor och ifrågasättanden startar.

Här ett första exempel. Polisen skall ”arbeta med en låg toleransnivå mot personer knutna till de kriminella MC-gängen.” Vidare skall man ”lagföra medlemmar och supporters kopplade till MC-gäng för alla typer av brott.” och ”utredningar mot supporters och bolag kopplade till miljön skall ske med förtur.”

Redan här väcks ett antal frågor och redan här finns en stor källa till oro för vart vi är på väg.

Det som beskrivs med citaten ovan är för det första att likhet inför lagen inte gäller då polisen i detta fall väljer att tillämpa lagen på ett sätt mot de människor de själva anser vara förtjänta av en sådan behandling och tillämpar lagen på ett annat sätt mot andra.

En fråga som absolut borde besvaras är frågan hur det ska avgöras vem som är supporter och hur stark kopplingen behöver vara för att olika personer skall anses ha en tillräckligt stark koppling för att särbehandlas enligt planen?

Vilken koppling ska ett bolag ha? Ska det ägas av någon av medlemmarna för att bli utsatt för extra granskning eller är den verkstad som bistår med motorarbeten på cyklarna tillräckligt kopplad?

Hur står för övrigt detta i överensstämmelse med europakonventionens explicita krav på att man skall anses vara oskyldig till dess att motsatsen bevisats?

Ovanstående angående kopplingar och supporterskap går sedan igen hos alla berörda av planen och ställda frågor riktar sig alltså inte enbart till polisen utan till samtliga som inom sina respektive fögderier har liknande skrivningar i planen.                                                                                                          

Avsaknaden av definitioner för vilka som ska utsättas för granskningen ökar dramatiskt godtyckesbedömningarna och genom sådana bedömningar kommer man också att göra sig skyldig till direkta lagbrott och närma sig gränsen för vad som normalt skulle betraktas som rena trakasserier.

Då mitt och andras förtroende för östgötapolisens omdöme inte är särskilt stort mot bakgrund t.ex av hur bevakningen kring en fotbollsmatch nyligen sköttes och hur man valt att agera i samband med ett par fester i MC-klubbens lokaler i Åby, måste jag säga att det är med oro jag betraktar det som nu är tänkt att ske i enlighet med planen.                                                                                              

Det finns redan idag konkreta och belagda händelser som t.ex husrannsakan hos föräldrar och andra närstående utan någon som helst hänsyn tagen till den integritetskränkning en sådan åtgärd innebär framförallt för den som är oskyldig. Detta är också ett exempel på vad just uteblivna definitioner kommer att förorsaka.

Ingen kan förneka att kopplingen finns mellan föräldrar och barn men frågan som måste ställas är om det finns en skälig misstanke om att åldriga föräldrar på något annat sätt skulle ha den ”koppling” man talar om?

Är det vettigt att låta någon lämna blodprov för drogkontroll två ggr/dag? Eller är det bara ett exempel på trakasserier? Ständiga trafikkontroller, besiktningar och urinprov av personer som man vid det här laget borde veta är drogfria? I min bok är detta mycket nära rena trakasserier då dessa personer är att betrakta som oskyldiga.

Ser Ni någon risk för att ett system med ”guilt by association” utvecklas i länet innebärandes att människor blir misstänkta och utredda och särbehandlade bara för att de privat råkar känna någon sedan skoltiden? Har frågan överhuvudtaget diskuterats?

Hur ska kommunens olika granskningar och prövningar av ärenden gå till och utifrån vilka kriterier skall det beslutas om att den och den ansökan och personen skall granskas extra noga?

Det står även i planen att upphandling av varor och tjänster skall ske noggrant och med inriktning på att inte stödja personer eller bolag som kan kopplas ihop med kriminella MC-gäng. Vad innebär detta i praktiken?

Låt oss anta att ett bolag som är fritt från anmärkningar i vanligt avseende kommer med det lägsta budet i samband med en kommunal upphandling, men att en ”djupare” granskning visar att i bolagets styrelse sitter en kusin till någon med anknytning till MC-världen. Kommer detta att innebära att någon med ett ur kommunens synvinkel sämre bud kommer att få beställningen ändå? (Som sagt, var går gränsen för och hur skall kopplingen definieras?                                                                                                                                

Om så är fallet, hur får ni detta att överensstämma med vad som sägs i lagen om offentlig upphandling?

Under punkten 5.5.2 kan man läsa texten som att kommunen planerar att, vid tillfällen då någon med ”koppling” ansöker om något tillstånd, ha en omfattande prövning av denna ansökan och på så sätt fördröja denna så mycket som möjligt. På så sätt vill man fördröja den tänkta verksamheten.

Hur får ni detta att överensstämma med förvaltningslagen och den sjunde paragrafens krav på att ärenden där någon enskild är part skall handläggas så snabbt, enkelt och billigt som möjligt?

Under punkten 10 i planen sägs att en utvärdering skall delredovisas till parterna senast den 1/11 och uppföljningen sker genom att konkret mäta och räkna antalet lagföringar, beslag, statistikuppgifter, åtgärdskalendrar och säkrade penningmedel m.m.

Jag utgår från att denna kommer att vara offentlig och att resultatet ställs mot kostnaden för genomförandet av planen.                                                  
                                                         

Sammanfattningsvis grundas min kritik på att metoderna är tveksamma, godtyckliga och, som jag visat, i vissa delar lagstridiga.

Effekten av att tillämpa denna kommer också att bli att många människor plötsligt kommer att befinna sig i en Kafkaliknande situation där omvänd bevisbörda gäller.

Vår rättstradition och ett demokratiskt rättstänkande säger att det är den som anklagar som också har att bevisa skuld. Tillämpandet av den här planen kommer att innebära det motsatta, att många tvingas bevisa sin oskuld istället.

De principer jag inledningsvis skrev om respekteras inte och med all säkerhet kommer planens genomförande att innebära särbehandling och integritetskränkningar av fullständigt oskyldiga människor.

Detta hade, i alla fall till viss del, kunnat undvikas genom tydliga definitioner avseende vilka som skall bli föremål för särbehandling.

Liksom det behövs lagar för att upprätthålla en hög moral, så behövs det hög moral för att upprätthålla lagarna.

För övrigt så består min egen ”koppling” av att jag privat är bekant med några i klubben och av att jag biträtt i egenskap av ombud vid några tillfällen.

Kan som avslutning fråga om denna koppling utgör grund för att jag skall granskas särskilt på sätt planen säger?

 

                                                                   

Strutspolitik

Försäkringskassan 3


Har du inte läst  det jag skrivit tidigare om Försäkringskassan så kan nedanstående lilla text möjligen vara totalt obegriplig. Vill du få ett sammanhang så läs vad jag skrivit i två tidigare inlägg.

Då har det till slut gått att få fram det namn jag har sökt alltsedan 080512 och vederbörande har nu även sett till att den begäran om omprövning som har skrivits har kommit till både rätt person och rätt avdelning. Så i den delen är saker o ting nu i sin ordning.

Nu återstår enbart att vänta på själva omprövningsbeslutet och sedan visar det sig om det blir en förvaltningsrättslig fortsättning i Länsrätten.

%d bloggare gillar detta: