Dagsarkiv: 1 juni, 2008

Vi är alla lika blåsta…!!


Att ansvaret fördelas på många, har den livligt uppskattade fördelen att det då inte kan utkrävas av någon.”


Det har för mig länge varit ofattbart att svenskar i allmänhet fortfarande generellt har ett så stort förtroende och respekt för myndigheter.

Det är som att svensken, oavsett vad som berättas i media om fiffel och lögner i den offentliga förvaltningen, på något sätt, utifrån den grundmurade respekten, inte riktigt tror att det kan vara sant. Lite grand av den mentalitet som kom till uttryck genom orden, ”det kan väl inte hända i vårt fina gamla Sverige”, som många yttrade i samband med mordet på Olof Palme.

Det var för många obegripligt att något sådant kunde ske. Men det skedde faktiskt och det gjorde det här, just i ”vårt fina gamla Sverige.”

Samma sak gäller för våra myndigheter. Det är här och nu som det ljugs och missköts. Säkert beror detta till del på att en sorts kultur utvecklats i dessa gamla myndigheter som innebär en total övertro på egen fullkomlighet. Ergo; är man fullkomlig så behöver man inte heller vara så noga med lagar och regler för det är ju ändå vår tolkning som gäller.

Jag har tidigare i min blogg varit inne på detta tema gällande t.ex Försäkringskassan, Kriminalvården, Polisen, kommuner o landsting och successivt lär det bli fler myndigheter och händelser att belysa. Jag är också 100% säker på att jag kommer att få anledning att återkomma även till de myndigheter som redan nämnts.


FRA:s byggnad

Idag är det emellertid det mer okända, men oerhört mäktiga, FRA som det ska handla om tillsammans med såväl nuvarande som tidigare regeringar.

Vi är alla förda bakom ljuset och ibland uppvisar de s.k. etablerade partierna en närmast rörande enighet. I alla fall när det gäller att hålla tyst om sånt som är olagligt. Det råder nämligen ingen som helst tvekan om att det jag ska beskriva har varit känt hos dessa under lång tid. Om inte annat så i respektive partiledningar, ev. med undantag för kommunisterna.

När en sådan uppgift som det här är frågan om, kommer från vad som förmodligen är Sveriges hemligaste myndighet, så krävs naturligtvis att uppgiften går att belägga.

Avslöjandet att Försvarets Radio Anstalt alltsedan 1976(!) bedrivit olaglig och grundlagsstridig avlyssning kommer heller inte från någon avhoppad, bitter lägre tjänsteman med hämndambitioner utan bekräftas av Överdirektören vid FRA, Anders Wik som uttrycker det ungefär så här:

Nej, vi lyssnar inte i kabel. Vi lyssnar på satellit. Det har vi gjort sedan 1976. Det bryter mot Europakonventionen och grundlagen.

Detta har sagts även av förre ÖB Owe Wiktorin och av lagrådet. Att det nu också bekräftas av Överdirektören vid FRA, att man där är fullt medveten om den olagliga verksamheten, gör alltihop än mer skrämmande.

Grundlagsvidrigheten kommer sig av att Europakonventionen sedan 1995 är att betrakta som svensk grundlag.

Häri ligger förmodligen också den politiska ledningens motiv till att driva igenom den avlyssningslag som riksdagen är tänkt att klubba den 17/6 och som inte bara gör den nu aktuella verksamheten laglig utan också ger ökade befogenheter och möjligheter till avlyssning av i praktiken hela det svenska folket på ett sätt som enbart kan jämföras med gamla öststater.

Mannen bakom avslöjandet är Rick Falkvinge och ni kan hitta oerhört mycket mer fakta kring detta via denna länk. http://rickfalkvinge.se/

 

Somliga har mycket att förklara!!

”Att dölja ett fel med en lögn är samma sak som att ersätta en fläck med ett hål.”

Försäkringskassan kanske borde sjukskrivas? Del 2.


”Människan är det enda djur som kan rodna. Hon är också det enda djur som har anledning att göra det.”

Jag lovade att återkomma och berätta hur ärendet, som beskrevs den 20/5 under den här rubriken tidigare, har utvecklats.

Här kommer det korta och enkla svaret: inte alls…….

Jo, en sak har hänt. Ett brev skrev jag till kassan i vilket jag dels beskrev den problematik som lett till att begäran om omprövning var sen och dels då själva begäran.

Eftersom jag fortfarande inte fått något namn på den chef jag sökte så adresserade jag helt sonika brevet med adressat ”Chefen Försäkringskassan, Söderort.”.
Tro mig, jag var sedan utomordentligt noga med att se till så att inget stavfel smög sig in i adressen eller att någon siffra skulle bli lite otydligt skriven, allt för att vara så säker som möjligt på att brevet ska nå fram.

Det var först efteråt det slog mig att, herregud, dom kanske inte vet själva där på kontoret heller vem som är chef!? Eller i den interna postutdelningen….!! Så när jag i fredags 080530 fortfarande inte hört något så postade jag en kopia rekommenderat med mottagningsbevis(!), just in case……

På torsdag har jag ett besök inbokat i Stockholm och har jag inte till dess hört något så är det undertecknad som avlägger en personlig visit på Hornsgatanoch kontoret där.

Här nedan har jag lagt in det brev jag tillställt kassan. Valde att göra så bara för att i brevet ger jag tre exempel på patienter som fått sin sjukpenning indragen av kassan men som sedan fått rätt i länsrätten. I brevet är självklart alla namn och personnummer borttagna till skydd för de berördas identiteter.

Tänkte att det kan vara uppmuntrande att se att det går att få rätt om man bara har kraften att gå igenom processen.
I Sverige idag måste man nästan vara frisk för att orka vara sjuk, om ni förstår hur jag menar……

Nu har jag dessutom kommit på att första halvan av brevet är mer eller mindre en upprepning av mitt blogginlägg den 20/5 så jag redovisar den halva som tillkommit…..:-)

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Den som orkar fortsätter här!

Försäkringskassan

Chefen för LFC Sthlm Söderort

Box 70288

107 22 Stockholm

Förnyad begäran om


omprövning av beslut

ref. Ert nr. 060037918123_ avseende NN .

Västerås 080521

Yrkande: I egenskap av ombud inkommer jag härmed med en begäran om omprövning på sätt att kassans beslut ändras och att NN återfår sin sjukpenning fr.o.m 080229.

Grunder:

Inledningsvis vill jag redogöra för skälen till att en förnyad begäran om omprövning måste göras är att tidigare insänd begäran förkommit hos Er. Detta får inte utgöra hinder för rättidsprövning.

Jag har av handläggaren, XX , fått bekräftat att Ni tidigare mottagit en sådan men att den därefter ej har kunnat återfinnas i Era arkiv. Kopia av tidigare begäran som är upprättad av NN 080317 bifogas detta brev. (bilaga 1)

Samtidigt tycks även det intyg av behandlande läkare som bifogades detta ha försvunnit varför jag varit i kontakt med Dr MM och via honom fått en kopia av detta. Även denna bifogas. (bilaga 2)

Dr. MM har tillställt mig journalanteckningar vilka även dessa bifogas. (bilaga3)

Den tidsutdräkt som det inneburit att originalhandlingarna försvunnit har också förstärkts av de problem som förevarit i försöken att kontakta någon hos Er i ansvarig ställning i syfte att meddela att dokument som kan vara känsliga för patientens integritet har förkommit.

Detta utvecklande av NN:s talan har därigenom också det kommit att fördröjas.

Jag vill därför här redogöra för hur handläggningen av ärendet sett ut under den tid jag varit engagerad som NN:s ombud:

Det är alltså den redogörelsen som jag tagit bort för att fortsätta med,

Utvecklande av grund för omprövningsbegäran.

Beslutet grundas på 3 kap 7§ och 20 kap. 2 § lag (1962:381) om allmän försäkring.

Vi kan konstatera att lagen inte ändrats de senaste åren utan det är Försäkringskassan som av politiska skäl har genomfört en förändring av sitt sätt att tolka lagen. Patienterna hos kassan har naturligtvis varken blivit friskare eller sjukare dock innebär det nya tolkningssättet att kassan betraktar en hel del av sina klienter som friskare.

Jag har kontakt med flera fall än detta, där ett underkännande av utlåtanden leder till att mycket sjuka människor får sin sjukersättning upphävd. Jag sympatiserar med Försäkringskassans ambitioner att minska kostnaderna för sjukskrivningar, men sättet som detta genomförs på är under all kritik i många fall.

En av orsakerna till detta är att en byråkrat aldrig har personligt ansvar för sina beslut. Försäkringsläkare har varken juridiskt eller etiskt ansvar för sina bedömningar eller hur de presenteras. Följden blir att handläggaren tycker något om en viss sjukskriven person och tar ärendet till försäkringsläkaren.

Denne läser att kollegan har intygat att patienten av medicinska och psykologiska skäl är arbetsoförmögen, och han gör nu en annan bedömning, utan att kontakta kollegan för ett klargörande. Han har inget juridiskt eller etiskt ansvar för sin bedömning, och handläggaren som skall ta beslutet är outbildad i medicin men har ansvar för åtgärden som hon/han försvarar genom att följa ett regelsystem.

Jag välkomnar mycket av det förändringsarbete som pågår med riktlinjer, arbetsförmågeintyg, självdeklarationer, avstämningsmöte och vidare utbildning.

Men för att undvika att människor kommer till skada bör kommunikationen mellan intygsskrivaren och försäkringsläkaren förbättras under tiden som detta pågår, och stödet för medicinskt okunniga handläggare förbättras, även genom att de får bättre kontakt med intygsskrivande läkare som lever utanför byråkratin – i verkligheten.

Ibland blir det fel i Försäkringskassans utredningar om sjukersättning. Jag skall anföra tre belägg för mitt påstående:

En kvinna som jag haft mycket kontakt med och som sjukskrivits sedan fem år får ett nytt Läkarutlåtande om hälsotillstånd (LOH) det femte året. Detta föranleder en handläggare att kontakta patienten – inte den intygsskrivande läkaren – och meddela att man beslutat föreslå att sjukförsäkringen upphör.

Handläggaren har stöd av två försäkringsläkare, en ortoped och en psykiater, som var för sig påstår att läkarens intyg inte stöder arbetsoförmåga. Inte heller någon av dessa kontaktar behandlande läkare. Denne skriver då ett indignerat brev till handläggaren och påtalar att ett misstag håller på att begås, och att detta, för en så sjuk människa som den han ansvarar för, kan få allvarliga följder.

Han föreslår i brevet att om Försäkringskassan inte förstår innehållet i utlåtandet måste vidare utredning ske och/eller avstämningsmöte hållas. Inget svar, annat än beslutet att patienten mister sin sjukpenning.

Detta beslut överklagas till länsrätten som meddelar att kassan gjort fel, då patienten tidigare fått ett beslut om sjukersättning längre fram. Patienten har då erhållit a-kassa i två månader och försämrats i sitt hälsotillstånd. Hon står nu ändå hjälplös inför hösten utan att kunna söka arbete på grund av sjukdom.

Länsrätten i Stockholm


A-kassan inser att patienten är för sjuk och gör en utredning, där det bekräftas av ytterligare läkare att patienten är helt arbetsoförmögen. Med stöd av detta utlåtande skrivs ett nytt LOH – om möjligt än mer detaljerat och utförligt. Detta utlåtande skickas även till försäkringsöverläkaren som bekräftar att det är välskrivet och uttrycker just att patienten måste vara helt arbetsoförmögen.

En ny handläggare bedömer det nya utlåtandet och meddelar patienten att det inte är tillräckligt, och hon får då stöd av en ny försäkringsläkare – denna gång specialist i allmänmedicin.

Kassan beslutar om utredning på Nynäshamns försäkringssjukhus, och patienten försämras nu ytterligare med ångest och mardrömmar. Vid samtal med försäkringsläkaren framkommer att denna ytterligare åtgärd bestäms av att intyget inte är tillräckligt »försäkringsmässigt«, även om han mycket väl förstår att denna patient är helt arbetsoförmögen.

Efter utredning en vecka på Nynäshamn, där personal och ledning är föredömligt vänliga och tillmötesgående, skrivs ett mycket bra utlåtande på 16 sidor, som bekräftar det den behandlande läkaren hela tiden beskrivit.

Även NN:s läkare har i brev till kassan begärt att kassan skall bistå med en rehabiliteringsplan och att ett avstämningsmöte bör hållas. Kassan har inte ens svarat på detta.

Det andra ärendet rör en kvinna som också hon varit sjukskriven i flera år. Utredd på smärtklinik. Därifrån utfärdades ett LOH med innebörden hel arbetsoförmåga. Detta bekräftades av två husläkare, en reumatolog och hennes egen läkare, i utförliga läkarutlåtanden. Utan kontakt med någon av de intygsskrivande läkarna anser handläggaren med stöd av försäkringsläkare att patienten är arbetsför.












Detta medför ett överklagande till länsrätten, som i dom meddelar att patienten är att betrakta som helt arbetsoförmögen. Patienten får sin tidsbegränsade sjukersättning, men Försäkringskassan förstår inte fullt ut innebörden i läkarintygen och länsrättens dom.

De begär ytterligare utredning, först på Hultafors rehabiliteringshem, som får anses som en av de främsta inrättningar vi har för att bedöma psykosomatiska sjukdomar.

Läkaren där bekräftar efter två veckors utredning att patienten är helt arbetsoförmögen. Försäkringskassan vänder sig då till Diagnostiskt centrum på Karolinska sjukhuset, som konstaterar »ett bestående arbetshandikapp till följd av patientens smärttillstånd där den mycket långa sjukskrivningen sannolikt är en bidragande faktor«.

Socialförsäkringsnämnden bestämmer att patienten är halvt arbetsför, trots att Försäkringskassan föreslagit att hon är helt arbetsför. Beslutet överklagas av patienten till länsrätten, som denna gång utan muntlig förhandling bekräftar det de sagt tidigare, dvs att patienten är helt arbetsoförmögen.

I detta fall är det inte mindre än sju välskrivna intyg från erfarna läkare som bekräftar patientens dåliga hälsa som skäl till hennes arbetsoförmåga. Fyra av dessa sju läkare har tillgång till stora utredningsavdelningar. En smärtläkare, en reumatolog, en docent i psykosomatik och en läkare på Karolinska sjukhusets diagnostiska utredningsavdelning har yttrat sig.

Alla har de bekräftat patientens arbetsoförmåga. Ingen läkare som träffat patienten har bedömt henne annorlunda. Försäkringsläkarna och handläggarna på Försäkringskassan har inte kontaktat någon av de intygsskrivande läkarna.

Fall 3 gäller en kvinna som från början hade en mycket djup depression och svåra allergiska besvär som var invalidiserande. Patienten var först sjukskriven och hade sjukersättning på heltid. Hon kunde därefter studera på halvtid med stor möda och mycket infektioner och trötthet, men hon klarade en akademisk examen.

Allting var klart för henne att börja ett arbete på halvtid, då Försäkringskassan meddelade att man inte godkände det senaste LOH. Efter sedvanligt överklagande och brev om vådan av att förstöra rehabiliteringsprocessen söker patienten ett heltidsarbete. Hon insjuknar efter två veckor i feber och lymfkörtelsvullnad som kvarstått sedan dess.

Förnyad hel sjukskrivning har godkänts som ett nytt sjukdomsfall och nu med avstämningsmöte, där handläggaren genast förstår att patienten är helt arbetsoförmögen och under lång tid.

Enligt min mening skulle detta ha kunnat undvikas om handläggare eller försäkringsläkare kontaktat den behandlande läkaren om utlåtandet, som man av någon anledning inte förstått.

Det finns i dessa fall klara paralleller till NN:s situation och samma risker föreligger avseende ett ytterligare försämrat hälsotillstånd om kassan vidhåller sin nuvarande inställning.

NN har genomgått en traumatisk och omvälvande livskris. Den skatterzzia som genomfördes och fick till följd att hans företag försattes i konkurs har visat sig vara opåkallad och felaktig vilket naturligtvis bidragit till att NN sett och ser allting ur ett perspektiv där han också känner sig förnedrad och fruktansvärt orättvist behandlad.

Att ovanpå det möta en oförstående attityd från kassan har inte på något sätt gjort situationen bättre utan tvärtom.

Till detta kommer också en alltmer ansträngd ekonomi sedan sjukpenningen upphörde och med detta även en tilltagande oro för hur framtiden ska bli.

Jag som ser honom på nära håll törs, trots att jag är lekman, säga att NN är sämre nu igen än vad han var för bara en månad sedan.

Med detta yrkas åter att kassan ändrar sitt beslut och återger NN sjukpenning fr.o.m 080229.

Som ovan

Michael Gajditza

Ombud

                           

%d bloggare gillar detta: