En gång dömd – för evigt förtappad?


”Det är märkligt att det ska vara lättare att klyva en atom än att spränga fördomar.”

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=27055&a=1159380&from=rss

Länken ovan leder till SvT Text som igår publicerade nyheten att Uppsala inför kontroll i straffregistret av den som söker vårdarbete i kommunen.

Kan på ett sätt tyckas förståeligt samtidigt som det naturligtvis är ett slag i ansiktet på den tidigare straffade och för honom/henne ytterligare en bekräftelse på att det blir svårare och svårare att komma tillbaka till samhället efter ett avtjänat straff.

Konstigt nog brukar dom som är mest högljudda när debatten handlar om återfallsförbrytare också vara ivriga tillskyndare av den sorts förslag som nu är aktuellt.
”Dom får väl jobba som alla andra”  ”Det är väl bara att ta sig själv i kragen och skaffa ett hederligt arbete” och andra liknande kommentarer är då vanliga.

Uppenbarligen så är det inte så ”bara”. Detta är bara ytterligare ett exempel i raden av yrken som stängts för den som vill tillbaka och med den tidsanda som råder är risken stor att det kommer betydligt flera.

                                                                

I straffregistret står man kvar hela livet men jag tycker att tiden borde begränsas. Fem år efter verkställigheten vore en i mina ögon lämplig tid och därefter skulle uppgiften markeras på ett sätt som endast gjorde den tillgänglig för rättsväsendet.

Detta dock med undantag för vissa särskilda typer av brott som t.ex pedofili och andra brott som direkt riktat sig mot ett, på något väsentligt sätt, betydligt svagare offer. Det kan vara både djur och människa.

Men någonstans måste det ju få ta slut. Är jag verkligen att betrakta som kriminell om jag gjort mig skyldig till stöld och förargelseväckande beteende för tjugo år sedan och då fick avtjäna ett tre månaders fängelsestraff?

Konsekvenser kan det få även för andra än den direkt drabbade. Jag känner t.ex personligen till ett ärende från Västerås för tre-fyra år sedan där en rullstolsbunden kvinna beviljats personlig assistent och förespeglats att hon själv skulle kunna välja vem/vilka som skulle få jobbet.

En mycket god vän till henne sedan många år och en man som hon var 100% säker på och litade på, förklarade sig beredd att söka jobbet via kommunen som praxis var.

Att han var dömd för ekobrott tidigare var ingen nyhet för kvinnan som behövde hjälp. Det viktigaste för henne var naturligtvis att det var någon hon kunde vara bekväm med i alla situationer inklusive de mest intima vid toalettbesök och dusch etc.

Den gode vännen sökte arbetet på sedvanligt sätt men i normalfallet så frångår man i denna situation gängse anställningsförfarande, lyssnar till brukaren och låter den person hon själv vill ha få anställningen. Nu blev det istället blankt avslag med hänvisning till att personen ifråga var dömd tidigare.

Detta innebär att kommunens kunskap om den sökande, som begränsas till deras kunskap om en gammal dom, övertrumfar och slår ut vad brukaren önskar. Den person som alltså i detta fall har oändligt mycket mer kunskap om vad den som söker är för sorts människa.

 

Inte förvånar det mig att många, då de råkat ut för liknande saker, helt enkelt ger upp och återgår till det kriminella livet.


Det visar sig alltför ofta att vad som sagts under anstaltens programtid och att vad den entusiastiske kursledaren optimistiskt förespeglat, brutalt slås sönder då den tidigare intagne konfronteras med det stigmata som en dom innebär.

 När är man egentligen att betrakta som icke-kriminell igen efter en dom? Aldrig?

Annonser

Om Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Publicerat på 31 maj, 2008, i Okategoriserade. Bokmärk permalänken. 14 kommentarer.

  1. Det är inte svårt att se vad detta kommer att leda till. När alla dörrar stängs, för att någon, kanske i ungdomligt oförstånd, gjort något dumt – ja, när då alla dörrar stängs, är det ju som om samhället säger: ”Fortsätt du på den inslagna, brottsliga banan, det är där du hör hemma”.När ingen ”kommer ur” denna bana, utan den bara fylls på med fler… ja, då får vi ett samhälle med en stor, mäktig kriminell grupp. En slump att detta sker i samma veva som de kriminella gängen stärker sin ställning? Det är oxo svårare för ”svensson” att helt ta avstånd från de kriminella, eftersom hon/han vet hur lätt det skulle vara att hamna där. Och sedan få dörren stängd för alltid.Nej, att fler och fler begär intyg, kommer ju garanterat leda till mer kriminalitet. Att ingen i maktställning fattar det?!? Bra idé att ta bort mindre brott från registret efter 5-10 år, så får folk en ärlig chans. Med fler och fler uteslutningar från arbetsmarknaden, är nog inte framtiden ljusnande för någon av oss – inte oss ”o-kriminella” heller, eftersom vi garanterat kommer att märka av en allt större, växande grupp av människor som stängs ute.

  2. Då är vi mer eller mindre överrens då.

    • Michael Gajditza

      Mer än mindre….*L* Kan säga att vi är överens i det som är viktigast och det är att vi får ett spårbyte med ett annat tänkande och en annan inriktning på hela rättskedjan.

  3. En människa som visar ärlighet, god vilja och framåtanda måste naturligtvis bli kvitt sin stämpel som kriminell efter ett antal år. Samhället är fruktansvärt hämndlystet, medborgarna. Domstolarna är inte hälften så repressiva.Det finns många som begått dumheter från tonåren upp till 25-årsåldern. Med rätt stöd som kan lösa deras personliga problem kan de återgå till normalt samhällsliv.Här gör KRIS ett stort arbete.Det viktiga är nu att satsa på BARNEN. De måste få det stöd de behöver av vettiga vuxna från dagis,fritis och upp genom hela skolan. Det MÅSTE få kosta att stötta dessa barn som hamnar utanför marginalerna.Annars skapar man bara nästa generation kriminella. Om de sen inte får arbete när de väl har ändrat sej, så är det klart att det finns risk att de fortsätter sin kriminella bana i stället.Jag skulle absolut anställa en person som gjort avbön för sitt tidigare liv(och missbruk) om den personen visat vad den går för. Efter en tids avhållsamhet från brottslig verksamhet, kanske 3-4 år.Den tiden borde de få studera och komplettera ofta usla skolbetyg.Men att komma tillbaks till normalt samhällsliv är svårt utan stöd. Om de ständigt stöter på hinder i sitt ”nya liv” är det inte svårt att gissa hur det kan gå.Samhället kan inte hämnas i all evighet.Ha en skön kväll

    • Michael Gajditza

      Tänk vad som skulle kunna göras om vi fick en GD för kriminalvården som kunde tänka i andra banor också vid sidan av säkerhetstänkandet!Vi är uppenbarligen på exakt samma spår du och jag.

  4. Alltså, efter avtjänat straff, så ska personen anses som oskyldig. Att personen då fortsätts att straffas av samhället, är orimligt. Och det är en väldigt stor faktor i att återfallen inträffar; varför över huvud taget lyda lagarna i samhälle, när samhället sparkar på en när man redan ligger ner? Majoriteten är hämndlystna äckel. Och dumma är de också, då det inte finns något konstruktivt att försvåra förhållandena för de som avtjänat sitt straff… Jag menar, lyder resonemanget; om man en gång har belastat samhället, så ska man alltid belasta det? För det är ju egentligen vad som försigår. De ska aldrig få uppnå en skälig levnadsstandard, de har har förbrukat sin rättighet, bla bla bla.För inte så länge sedan var det en f.d. mordsdömd, som avtjänat sitt straff och nu börjat studera till läkare. När det sedan blev klart för universitetet om hans bakgrund, så fick han inte fortsätta studierna. Då lyder resonemanget; den som har berövat ett eller flera liv, får inte hjälpa andra eller till och med rädda liv. Är inte detta själva tanken med rehabilitering och återanpassning, samt förlåtelse? Att den som berövade liv, sedan kommer tillbaka och istället räddar liv? Definitionen av gottgörelse… Nu tycker jag att tidigare brott efter avtjänade straff inte ska gälla för någon. Och jag finner det märkligt att du gör ett undantag vid pedofiler (pedofili är förövrigt inte ett brott) och i synnerhet vid djur – då du inte tar med mördare. Jag anser att det är betydligt värre att beröva någon livet, än att någon gör illa ett barn eller djur. Och ja, vi slaktar ju djur och äter dem, så jag vet inte vilket brott mot djur som skulle rättfärdiga ett livslångt straff? Att fortsätta försvåra livssituationen för pedofiler eller djurplågare, ökar så klart, som med alla andra, risken för återfall. Begriper faktiskt inte din inkonsekvens där…

    • Michael Gajditza

      Hej!Tack för kommentaren.Undantag för mördare gör jag inte utan det brottet innefattas i vad jag skrev om att förbryta sig mot en väsentligt svagare part. Så var iaf tanken då jag skrev det men jag inser nu i fullt dagsljus att vad gäller just mord så borde det jag skrev ha formulerats annorlunda.Sedan är det inte alls livstid jag menar utan helt enkelt en längre tid än fem år. Med lite eftertanke så kan nog 10 år vara en bra tid.Egentligen är det inte det väsentliga utan det är hur vi använder oss av straffregistret som ger konsekvenser som varken du eller jag önskar.

    • Michael Gajditza

      Pedofilin glömde jag.I sig inget brott men utövandet av pedofili är det.

  5. Låt alla kriminella få förbli ykeskrminella livet ut. I medeltal 20000 nya parsoner varje år döms, Sverige har en poliskår på 28000, inom några år är de yrkeskriminella 10 gånger så månag som polsien. Sedan tittar vi på filmen The Warriors – krigarna för att förstå det hela.Can you dig it?

  6. Håller även jag med till punkt och pricka.Detta är något jag försökt föra på tal länge men i de flesta fall så är hämndperspektivet det viktigaste för de som debatterar emot mig. ”De ska straffas och straffas hårt”, ”De skulle ha tänkt på det innan det började begå brott”. Ja du förstår.Det synes mig som att en väldans massa individer där ute i ”bloggville” bär ett ohejdat hat mot människor som hamnat fel i livet och de kan inte se rehabilitering och en ny chans ens som ett alternativ.Väl skrivet..//Mr G

    • Michael Gajditza

      Tack!Jag har också funderat mycket på var lynchningsmentaliteten egentligen kommer från men hittar inget svar.

  7. Det här var ett oerhört viktigt inlägg och jag håller med dig till fullo..Att sen 25% av dom intagna i sveriges fängelser lider av ADHD/DAMP är ju heller inget som underlättat deras möjligheter i samhället..Det är ju först på senare år som kunskapen kommit fram så dom som växte upp för ett antal år sedan fick ju inte den chansen som man idag får..Och hela 35% av dom intagna lider av dyslexi,som inte kan kopplas till kriminalitet men som säkerligen också har gjort det svårare att bli accepterad både i skola och arbetslivet..Jag tycker att ditt inlägg säger så otroligt mycket att jag bara måste tumma det i förhoppningen att fler läser detta..Så här får det inte gå till..S.O.T.D.

    • Michael Gajditza

      Hej! ADHD/damp, MBD etc. Det är lite av ett genombrott att det idag finns diagnoser på sådant som förr bara klassades som nån sorts allmänt ”fel”.Det har även konstaterats att det bland framförallt amfetaminmissbrukarna är i storleksordningen 60% som har diagnosen ADHD eller annan liknande diagnos.Kriminalvården har efter lång tids motsträvighet nu också tillskapat platser där man får använda t.ex medicinen Concerta som visat sig ge goda resultat.Detta framsteg har dock liten betydelse om det som väntar efter behandlingen är det mottagande som tråden handlar om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: