Dagsarkiv: 31 maj, 2008

En gång dömd – för evigt förtappad?


”Det är märkligt att det ska vara lättare att klyva en atom än att spränga fördomar.”

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=27055&a=1159380&from=rss

Länken ovan leder till SvT Text som igår publicerade nyheten att Uppsala inför kontroll i straffregistret av den som söker vårdarbete i kommunen.

Kan på ett sätt tyckas förståeligt samtidigt som det naturligtvis är ett slag i ansiktet på den tidigare straffade och för honom/henne ytterligare en bekräftelse på att det blir svårare och svårare att komma tillbaka till samhället efter ett avtjänat straff.

Konstigt nog brukar dom som är mest högljudda när debatten handlar om återfallsförbrytare också vara ivriga tillskyndare av den sorts förslag som nu är aktuellt.
”Dom får väl jobba som alla andra”  ”Det är väl bara att ta sig själv i kragen och skaffa ett hederligt arbete” och andra liknande kommentarer är då vanliga.

Uppenbarligen så är det inte så ”bara”. Detta är bara ytterligare ett exempel i raden av yrken som stängts för den som vill tillbaka och med den tidsanda som råder är risken stor att det kommer betydligt flera.

                                                                

I straffregistret står man kvar hela livet men jag tycker att tiden borde begränsas. Fem år efter verkställigheten vore en i mina ögon lämplig tid och därefter skulle uppgiften markeras på ett sätt som endast gjorde den tillgänglig för rättsväsendet.

Detta dock med undantag för vissa särskilda typer av brott som t.ex pedofili och andra brott som direkt riktat sig mot ett, på något väsentligt sätt, betydligt svagare offer. Det kan vara både djur och människa.

Men någonstans måste det ju få ta slut. Är jag verkligen att betrakta som kriminell om jag gjort mig skyldig till stöld och förargelseväckande beteende för tjugo år sedan och då fick avtjäna ett tre månaders fängelsestraff?

Konsekvenser kan det få även för andra än den direkt drabbade. Jag känner t.ex personligen till ett ärende från Västerås för tre-fyra år sedan där en rullstolsbunden kvinna beviljats personlig assistent och förespeglats att hon själv skulle kunna välja vem/vilka som skulle få jobbet.

En mycket god vän till henne sedan många år och en man som hon var 100% säker på och litade på, förklarade sig beredd att söka jobbet via kommunen som praxis var.

Att han var dömd för ekobrott tidigare var ingen nyhet för kvinnan som behövde hjälp. Det viktigaste för henne var naturligtvis att det var någon hon kunde vara bekväm med i alla situationer inklusive de mest intima vid toalettbesök och dusch etc.

Den gode vännen sökte arbetet på sedvanligt sätt men i normalfallet så frångår man i denna situation gängse anställningsförfarande, lyssnar till brukaren och låter den person hon själv vill ha få anställningen. Nu blev det istället blankt avslag med hänvisning till att personen ifråga var dömd tidigare.

Detta innebär att kommunens kunskap om den sökande, som begränsas till deras kunskap om en gammal dom, övertrumfar och slår ut vad brukaren önskar. Den person som alltså i detta fall har oändligt mycket mer kunskap om vad den som söker är för sorts människa.

 

Inte förvånar det mig att många, då de råkat ut för liknande saker, helt enkelt ger upp och återgår till det kriminella livet.


Det visar sig alltför ofta att vad som sagts under anstaltens programtid och att vad den entusiastiske kursledaren optimistiskt förespeglat, brutalt slås sönder då den tidigare intagne konfronteras med det stigmata som en dom innebär.

 När är man egentligen att betrakta som icke-kriminell igen efter en dom? Aldrig?

%d bloggare gillar detta: