En bra batong fixar det mesta!


”Av historien lär vi oss att vi ingenting lär av historien.”


På många sätt är det både roligt, intressant och berikande att surfa omkring och läsa bloggar i alla möjliga (och en del omöjliga) ämnen.

Här återfinns egentligen allt det vi kallar mänskligt både vad gäller representerade kön, åldrar, grupper, olika kulturer, olika samhällsskikt och även olika känslor.

Glädje o sorg, längtan, lycka, frustration och ilska, svartsjuka, empati och förståelse, optimism och pessimism, ja nämn en känsla och nog finns någon någonstans som skrivit något om just den känslan.

Ensamhet och allienation finns det också en hel del av och det är uppenbarligen lättare att anonymt dela med sig av vad man känner kring detta än att tala med någon i det verkliga livet. På ett sätt är det förståeligt och på ett annat sätt sorgligt, men det säger en del om vårt samhälle.

Sex är ett fascinerande ämne och det återspeglas också av mängden bloggar som entusiastiskt, frimodigt, öppet och glatt ägnar sig åt allt från sedvanlig preventivmedelsrådgivning och datingtips till hur man på bästa sätt får en så hårbefriad röv som möjligt.

Något som är extra roligt att läsa är att emancipationen uppenbarligen trängt igenom långt på det här området bland yngre tjejer. Dom tar för sig fullständigt naturligt och lever ut sin sexualitet på ett sätt som bara för en generation sedan (min tid höll jag på att skriva) hade varit fullständigt främmande.

Sammantaget, om man orkade och om den tiden fanns, så tror jag att det som skrivs på ett synnerligen heltäckande sätt ger en bild av vad svensken tycker och av stämningar och strömningar i vårt samhälle. Mycket präglas av optimism och framtidstro och även av en öppenhet och vilja till förändring. Det finns en nyfikenhet och vilja att söka nya lösningar på gamla problem och en oräddhet inför framtidens eventuella bekymmer även om oron för miljö- och klimatförändringar är stor.

Sedan finns också en del andra bloggar som uttrycker mycken bitterhet och rent ut sagt surhet. Bland dessa återfinns de som jag kallar batongivrarna. De som i olika debatter om rättssamhället alltid har samma gamla ”lösning” på problemen med kriminalitet. Ivrigt förespråkar de ”hårdare tag”, längre straff, sämre förhållanden och maximal repressivitet. Livstid för det ena och det andra och dödsstraff (tycker en del) ska vi naturligtvis också ha.

                                                                           Teleskopbatong
                                                                             

Det finns bloggande poliser som i snart sagt varje inlägg upprepar ord som dalt och hårdare tag. Specialstyrkor skall tillsättas och jag vet inte allt. Jag undrar hur dessa poliser behandlar de människor de möter för all den frustration och den ilska de ger uttryck för måste naturligtvis någon gång förlösas. Risken är väl ganska uppenbar att den får gå ut över någon gripen, skyldig eller ej.

                                                    Gummibatong
                                                     

Till dessa kan jag bara säga: allt ni föreslår har redan prövats och prövas alltjämt i massor av länder som inte har ett dugg lägre kriminalitet för det. Snarare tvärtom.

Innan ni nu börjar skrika om trams, velour och dalt, låt mig säga följande; Vi har också prövat den andra vägen d.v.s. den som faktiskt var för menlöst snäll och tenderade att bli just dalt, så tro inte att jag förespråkar en återgång till något sådant!

                                                                      

Vad som däremot skrämmer mig är att dessa repressiva åsikter har fått ny näring, bl.a genom den nuvarande regeringens agerande inom vissa områden.

Här kan nämnas lagen som dömer också psykiskt sjuka till fängelse som ett exempel.

Jag har tidigare i egna blogginlägg behandlat och bemött flera frågor inom det här området och ska här och nu inte upprepa dessa utan den som har intresse hittar dom längre ner på den här bloggsidan.

Ett exempel på att strängare straff inte har någon verkan kan vi finna i narkotikafrågan. Straffen för och tillämpningen av den lagstiftning som finns på detta område har skärpts både vad gäller straffsatser och tillämpningen av dessa.

                                                                         
                                                                        

Mängden narkotika ”på gatan” har aldrig varit större än nu och siffrorna över dödsfall i samband med missbruk ökar åter.

Vad gör man då i andra sammanhang när gamla lösningar visat sig vara verkningslösa?

Ja, hade man tillämpat resonemanget att vi försöker igen med det som varit fel så hade vi förmodligen levt kvar på stenåldern.

Det handlar naturligtvis om att hitta nya lösningar som inte prövats tidigare eller som har prövats tidigare men blivit betraktade som varandes för kostsamma. Idag finns ny forskning som tyder på att tidigare slutsatser varit fel. Professor Martin Grann, utvecklingschef vid kriminalvården konstaterar t.ex att att en satsad krona på att ge frigivna terapi och vård efter frigivningen innebär att staten får tillbaka tre kronor.

Finns nog inte någon som inte tycker att det låter som en bra affär och i sådana fall borde vi väl satsa mer istället för mindre på just detta? Jag menar att nya lösningar naturligtvis inte ska bortse från gamla erfarenheter utan istället bygga på dessa.

Låt mig exemplifiera detta med en granskning av Österåkersanstalten som för något tiotal år sedan, under ledning av den karismatiske och engagerade anstaltschefen Ann-Britt Grunewald var en föregångs och mönsteranstalt där intagna blev drogfria och i större utsträckning än från någon annan anstalt, lyckades undvika återfall efter frigivningen.

Idag drivs anstalten som vilken annan som helst vilket föranledde t.ex TV programmet Drevet i TV4 att ägna ett långt inslag åt de försämringar som skett. Istället för olika program och vårdalternativ som tidigare erbjöds har man nu satsat på mer och mer säkerhet och, för all del, även på fler batonger. Resultatet har blivit därefter och enbart under 2005 kritiserades anstalten mer än 25 gånger av JO.

Såvitt jag vet har ingen heller analyserat vad det var som gjordes där tidigare och vad det var som de facto verkligen gav resultat. Detta är naturligtvis mer arbetskrävande än att sätta upp ytterligare ett stängsel men jag är fullständigt övertygad om att för samhällets del hade en analys och tillämpning av tidigare arbetssätt varit betydligt lönsammare. Sedan får man kalla det dalt om man vill.

Så medan ropen skalla om längre fängelsetid åt alla, missar vi möjligheter och förspiller därigenom olika människors liv. Fortsatt dras vi också med miljardkostnader för något som bevisligen inte fungerar.

Är det inte dags att göra något verkligen genomtänkt på det här området?


Annonser

Om Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Publicerat på 29 maj, 2008, i Okategoriserade. Bokmärk permalänken. 10 kommentarer.

  1. Droger flödar in i sverige.Droger är en av de viktigaste anledningarna till kriminalitet.Stoppa knarket och jaga langarna med eldgaffel och långastraff.

    • Michael Gajditza

      I en kommentar till en annan bloggare använder jag just narkotikatillgången som ett exempel på att långa straff inte betyder ett smack. Vi har fått längre straff och framförallt hårdare bedömningar av t.ex när ett brott är att anses som grovt och det har naturligtvis inte hjälpt. Jag har också skrivit några tidigare inlägg om just narkotikaproblematiken som du gärna får kommentera. Slutsatsen här är fortfarande att långa straff o hårdare tag inte betyder något alls för narkotikahandeln. Jo, det gör det ju förstås enligt följande formel: hårdare tag och längre straff = ökad risk för langare = högre pris för att kompensera för risken = större vinst = större lockelse = fler langare. Så jag hade fel förut, det har betydelse, men inte på det sätt de flesta tror.

  2. Ditt inlägg hade tarvat ett längre svar, men eftersom jag inte har tid med det just nu, men ändå läste det du skrev 🙂 – vill jag säga EN sak. Somliga (du och jag) bloggar helt i eget namn och står fullständigt för vad de skriver, medan andra bloggar anonymt – men kanske bättre så ändå… annars skulle de kanske inte våga säga precis vad de tycker.

    • Michael Gajditza

      Hej Carita!Ser fram mot den längre kommentaren!Jag är också ambivalent i frågan anonym eller inte. Säkert är det,som Du skriver, att många annars inte skulle våga skriva vad de tycker och det vore ändå en förlust att gå miste om en mängd tankar på det sättet.Jag har därför gjort någon sorts egen gränsdragning i frågan där jag tycker det är helt ok att vara anonym. Däremot så lyssnar jag inte på personangrepp vare sig på mig eller någon annan om det sker anonymt. Ska det talas person ska det talas öppet annars får det vara för min del.

  3. I USA kan man göra en suverän specialstudie av om dödsstraff verkligen är avskräckande. Nu hittar jag dock inte igen den. Men i stater utan dödsstraff var morden proportionellt färre i förhållande till befolkningen än i stater som hade dödssstraff. I stater där man satsar mer på att utbilda fångar innan de släpps ut så blir återfallen färre.Jag tycker du skall forstätta skriva för du tar upp så oerhört viktiga saker om vårt samhälle många inte reflekterar över. Många lever i tron om att myndighetspersoner inte ljuger. Läser man boken Skattmasens manifest av Mikael Wokander får man en insidesskildring om vad som händer inom skatteverkets väggar. Jag har själv tagit upp några saker man måste fundera över om myndigheterna vet vad de talar om, speciellt populärbrottet ekobrott som man nu skall bekämpa med fler poliser och större ekobrottsmyndigheter. Inte en tillstymmelse om att förebygga att brottet uppstår öht.http://blogg.aftonbla

    • Michael Gajditza

      Hej o tack för Din kommentar.Jag känner inte igen boken Du nämner men läser den gärna.Massor av brott är impulsbrott och straffskala hit eller dit har ingen som helst betydelse och ingen avskräckande effekt heller.Jag vet inte hur somliga tänker i det sammanhanget för, om jag ska ge ett konkret exempel, den som har stoppat i sig en näve roppar stannar inte upp i eftertanke över sina handlingar plötsligt. Med all säkerhet för att han inte ens är medveten om dom……Du får ett boktips tillbaka: John Grisham kom ut med en bok för något år sedan som inte är av hans vanliga skönlitterära sort utan en bok som berättar en historia som verkligen hänt och handlar om hur två oskyldiga döms till döden.Jag tyckte den var riktigt bra, bl.a för att den visar på vad t.ex småstadsmentalitet kan betyda för en utredning och hur polisen efter en tids fruktlöst arbete tar fram en lämplig förövare och sedan vinklar alla bevis mot honom. Bra sommarläsning!!Minns tyvärr inte titeln just nu.

  4. Längre straff håller kriminella längre borta från se svaga.Du pratar inte ett ord om offren för brotten.De kriminella är ditt bröd.Du gynnas av kortare straff.

    • Michael Gajditza

      Klart att just den som för tillfället är inlåst inte kan begå något brott på utsidan men tror du verkligen att det i längden skulle fungera att ta var och en som gör sig skyldig till något och låsa in honom på livstid? Det har man försökt i USA med sin ”tredje gången gillt” modell men dels så håller den på att falla sönder av rena kostnadsskäl och dels har det efter några år visat sig att det inte haft den effekt man trodde på brottsligheten. Så så enkelt var det inte.Skälet till att jag inte pratar om brottsoffer här är att den här diskussionen handlar inte om brottsoffer. Kan konstatera att ersättningar och stöd till drabbade är närmast fåniga men det kan vi ta i en annan tråd.Är de kriminella mitt bröd? Du vet visst nåt som jag inte vet så det vore intressant att höra.Slutligen skriver Du att jag gynnas av kortare straff? Jaha, hur då?

  5. Poliser som bloggar. Det är väl mig du syftar på, antar jag. Den klassiska nidbilden gör gällande att den bittra polisen piskar på den oskyldige familjefadern. Inget kan vara mer fel. Med tanke på att du väljer att profilera dina tankar på det sätt du gör, så tappar du kraftigt i trovärdighet. Har man inte en djupare insikt i en verksamhet, än det man läst på en blogg eller i media, så bör man hålla en viss nivå på sina uttalanden. Den dagen det blir tillåtet för civila att medfölja en polisman i tjänst, så kan du få följa med mig ut i natten. Jag garanterar dig att du inte kommer att orera om dylika ting en enda gång efter det.

    • Michael Gajditza

      Märkligt att du hela tiden tycks vara av den uppfattningen att om man bara ser eländet så kommer man med kraften hos någon sorts naturlag att bli tyst och komma till slutsatsen att det här kan vi ”bota” med hårdare tag??? Det är ju precis som jag skriver. Vi har prövat Din modell och den ”prövas” alltjämt runt om i världen och överallt visar den sig vara lika lite framgångsrik. Att Du av rent emotionella skäl kan tänkas vilja ta i med ”hårdhandskarna” när du ser något på stan Du upplever som för jävligt kan jag förstå. Det är en helt normal reaktion och jag kan känna likadant. Det hjälper inte som sagt och bevisningen för det torde stå klar för de flesta. Vad har Du egentligen emot min slutsats att det är dags att hitta någon annan modell som leder oss till det resultat vi önskar? Har vi inte samma mål, d.v.s en minskad kriminalitet? Den kloke lär av sina misstag, det är just det som gör att vi betraktar honom som klok. Inte någonstans i det Du skriver visar Du på att jag skulle ha fel. Det är märkligt att samhället utvecklats i nästan alla andra avseenden men efter ett par tusen års drift av fängelser borde vi kanske inse att det är dags att fundera ut något nytt. Missförstå mig inte. Jag är fullt medveten om att det finns dom som är så farliga både för sig själva och andra att de måste hållas avskilda från resten av befolkningen men det är inte den lilla gruppen jag talar om. Mycket kriminalitet, inte all men mycket, har sitt ursprung ur känslor av allienation och utanförskap. Varför går ungdomar med i gäng? För att skapa sig en identitet och för att känna sig accepterade någonstans är grundsvaret. Samhället har misslyckats i många avseenden och jag antar att Du knappast förnekar att det finns ett samband mellan social situation och kriminalitet? Det sambandet gäller ju t.o.m för ”de fina” kvarteren dock med den skillnaden att man där ägnar sig åt ”lite finare brott.” Jag säger att det är dags att finna en mer övergripande och heltäckande lösning än att ropa efter hårdare tag och längre inlåsning. Lösningar som ser enkla ut på ytan är också ofta enkla på så sätt att de inte fungerar. Fast kan Du som enda människa i världen producera en statistik som visar detta så lovar jag att ändra uppfattning. Skulle kunna fortsätta skriva hur länge som helst och gå in på massor av saker som inte nämns nu men någon måtta får det vara. Vill avslutningsvis säga att det finns ingen anledning för Dig att dra förhastade slutsatser om vad jag vet och inte vet och vad jag varit med om eller inte varit med om för, om Du är ärlig nu, det har inte Du den minsta aning om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: