Kommunen:


http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=754979

Länken leder till en artikel i min hemstads tidning  VLT. Jag läste den och vad jag läste fick mig att skriva det som följer nedan och att skicka det som en kommentar till tidningen.

Har just läst artikeln om den gode samariten Björn Bisengård i nätupplagan. Eftersom jag alltid reagerar starkt på vad som kan upplevas som myndighetsövergrepp mot en enskild så satte jag mig en stund och funderade på Björns situation. Vad jag kom fram till är följande,

Det är alltid vanskligt att bedöma något när man har knapphändig information och jag vet inte mer om detta än vad artikeln förmedlar. Jag får, med den som utgångspunkt, en känsla av att det funnits kattproblem i området en längre tid.

Frågan som då måste ställas är, vad har ansvariga myndigheter tidigare gjort för att åtgärda problemet?

Så här står det i djurskyddslagens 31§;

Länsstyrelsen skall besluta att ett djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg om

1.djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse av kontrollmyndigheten.

I den 32 § står följande,

Utan hinder av vad i 31 § 1 föreskrivs om tillsägelse och rättelse skall länsstyrelsen, en kontrollmyndighet eller polismyndigheten besluta att ett djur som är utsatt för lidande omedelbart skall omhändertas om

  1. 1. det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt,

  2. 2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller

  3. 3. det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Om beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslutet underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om det skall fortsätta att gälla.

Omhändertagandet skall ske genom polismyndighetens försorg. Lag (2006:809).

Det måste alltså ha funnits tid och utrymme för såväl kommun som länsstyrelse att agera i enlighet med punkterna 1,2 och tre i § 32 tidigare.

Har problemet varit känt innan den tidpunkt då Björn första gången matade en katt och om detta kan visas så menar jag att det är kommun och länsstyrelse i första hand, som trots denna kännedom inte har agerat, har att ta ansvar för att katterna tas bort.

Som synes ovan finns även uniformerad personal avdelad för just den sortens hantering.

Vidare menar jag att om hypotesen stämmer så är det rent ut sagt fegt och ovärdigt av kommunen att ge sig på en enskild kommuninnevånare vars syfte enbart har varit gott men det är naturligtvis en enklare lösning än att söka ansvar i Länsstyrelsens korridorer…..

                                                                              

Om Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Publicerat på 24 april, 2008, i Okategoriserade. Bokmärk permalänken. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: